Isa Gullbekk skriver i dag om samarbete mellan sportgränserna kanske skulle gynna Alingsås som idrottsstad.
Slutspelet i hockey är i full rulle, i skrivande stund har vi finalserier i både hockeyallsvenskan och SHL. Hur vågar jag nämna hockey på en sida ämnad för fotboll? Ja, det kan man fråga sig. Det var nämligen ett väldigt intressant inslag i en periodpaus som fick mig att fundera lite. Det var en hockeyfamilj där mamman blev intervjuad. Hon hade själv en bakgrund i konståkning och har under flera somrar hyrt en tränare i konståkning till sina pojkar som spelar ishockey för att främja deras skridskoåkning. Jag tyckte att det var intressant och fick mig att fundera på hur mina tränare har valt att plocka saker från andra idrotter genom åren.
Försäsongerna är nu slut och (nästan) alla serier är påbörjade. Genom åren har jag varit med på olika aktiviteter under försäsongen som inte inkluderar en fotboll och konstgräsplan, eller grus och motorbacke för er som är något äldre. Det har bland annat varit MMA, löpteknik och Crossfit. Alltid roligt att få byta ut fotbollen någon dag i veckan för att träna med annat som senare gynnar en på fotbollsplanen. Det fick mig också att fundera på hur ytterligare samarbeten över gränserna skulle kunna gynna oss i stort.
Jag tror personligen att jag är för gammal för att plocka upp en helt ny sport, men alla samarbeten behöver inte nödvändigtvis handla om den fysiska aspekten för spelarna i en fotbollsklubb. Det finns väldigt mycket annat att lära, som kan speglas på planen men som inte handlar om den fysiska förmågan. Hur man jobbar med strategi inom handbollen eller disciplinen inom ridsport är exempel på värdefulla egenskaper som fotbollsspelare skulle kunna gynnas av från andra sporter. Det finns självklart fysiska aspekter till andra idrotter också, men jag tänker på något sätt större än så. Jag kanske inte skulle börja spela hockey själv även om vi hade en gemensam träningsdag tillsammans med spelarna i hockeyklubben. Däremot hade jag kanske fått nys om deras hockeyskola de håller för barn och kan föra vidare den informationen till mina syskon med barn i rätt ålder.
RF SISU satsar hårt på att få fler barn och ungdomar i rörelse. Jag gissar att det har och göra med det faktum att ungdomar i större utsträckning slutar idrotta i yngre åldrar nu kontra föregående generationer. Jag funderar på hur man skulle kunna göra det möjligt i vår stad, för våra barn och ungdomar, att hitta rörelseglädje och idrottspassion. En föreningsmässa där så många klubbar i stan är med och låter barn prova på deras individuella sport? En utbytesdag där våra fotbollsspelare får åka och prova pingis med tränare från Alingsås Pingis och vice versa? Jag vet inte hur stort eller litet man skulle kunna göra detta, men det är kul att drömma om utbytet av kunskap och engagemang som potentiellt skulle kunna ge så mycket rörelseglädje till ungdomarna i Alingsås.
Fotbollen i vår stad är stor, vi har många klubbar som gör ett fantastiskt jobb i sina senior- och ungdomsverksamheter. Jag förstår att den här diskussionen är stor och har många vinklar, men med tanke på hur mycket inflytande alla vi fotbollsklubbar har kanske det är vi som bör ta tag i taktpinnen.
Om jag fick drömma hade jag velat att Alingsås var Sveriges bästa plats för idrott.
ISA GULLBEKK
Födelseår: 1998.
Familj: Singel.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Holmalunds IF, Alingsås FC, och Alingsås KIK.
Lokal favoritklubb: Inget specifikt klubbmärke, hejar på alla jag känner.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Alingsås KIK samt hobbyfotograf med stark betoning på den lokala fotbollen.
