Alexandra Roholt inleder sin sejour som gästskribent med en text om att den logiska baksidan av elitverksamhet gör att vänner i en spelartrupp kommer och går.
I slutet av december satt jag på en fika tillsammans med några av mina vänner. Vänner som så många andra skapats genom fotbollen. Vi har högt till tak och vi diskuterar allt mellan himmel och jord och samtalet pågår i timmar. På något sätt har vi alltid en tendens att hamna i samtal om laget och vår gemensamma fotboll. Kanske för att det är 90% av ens vakna tid, men vad vet jag.
Jag insåg då att jag gjorde min första fotbollsträning år 2004. Det innebär alltså att jag spenderat över 20 år i föreningslivet och fotboll har alltid på något sätt varit en del av min identitet. Under dessa 20 år har jag träffat mängder av otroliga och fina människor och det är något med lagsammanhållning och föreningslivet som inte går att förklara. Du måste uppleva det själv för att förstå det fina med det. Men det är också något som är så temporärt med just fotbollen. Det är en ständig förändring på många olika sätt. När du är yngre ändras årskullar, sedan när du blir äldre slutar folk och de får andra intressen eller så byter man lag av diverse olika anledningar. Vissa väljer att satsa allt på fotbollen och andra vill bara ha det som en hobby. Det är oavsett oundvikligt att omgivningen ändras hela tiden.
Vi står inför en ny säsong. En säsong som för oss i Alingsås IF innebär ny tränarstab, en ny serie och nya, men också gamla, lagkamrater. Samma gamla vanliga visa kanske ni tänker. Men det är just förändringen som får en att tänka, reflektera och jämföra med det som var förr. Att befinna sig i elitverksamhet är tufft och det är ett hårt klimat. Det är krav på tränare som behöver få laget att vinna matcher medan spelare behöver prestera på topp ute på planen i både tränings- och matchmiljö. Utåt sett är det så ni andra ser på det, sedan finns det så mycket andra bakomliggande faktorer som skapar bra prestationer. Men just det var ämnet där vi fastnade under fikan; baksidan av fotbollen.
Vi är i en period där vi måste tacka av flertalet av våra lagkamrater. Människor som står en nära och som har blivit mer än bara lagkamrater. Det är människor du har spenderat ofantligt många timmar med på en buss där vi hinner gå igenom ett och annat samtalsämne innan vi är framme i Sundsvall. Vi går ut och spelar 95+ minuter fotboll för att sedan packa väskan och vända hem igen. Det är människor som vi spenderar mer tid med än med våra familjer och nära och kära. Det är människor som har kommit att bli en trygg plats. Det är inte bara lagkamrater som lämnar utan det är numera vänner. Och nu är det vänner som inte ska vara en del av resan längre.
Med den tanken så insåg vi på fikan att det är lite ofattbart att det är så det fungerar, samtidigt som det är självklart på samma gång. Spelare lämnar och blir ersatta av nya. Bara så. Vi alla är medvetna om att det är en del av fotbollen och att det krävs förändringar för att utvecklas och för att kunna ta nästa steg. Precis som vi spelare ställer krav på tränare och förening så ställer även tränare och förening motkrav. Alla ska prestera på sitt sätt och dra åt samma håll. Men det tar inte bort känslan av en viss bitterhet och det faktum att det är baksidan av elitverksamheten och att befinna sig en prestationsbaserad miljö.
Summering: det gör det till en hård verklighet.
ALEXANDRA ROHOLT
Födelseår: 1998.
Familj: Mamma, pappa & storebror.
Bor: Göteborg.
Klubbar i karriären: Henåns IF, Stenungsunds IF, Qviding FIF, Alingsås IF.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Alingsås IF.
