Gustav Carlsson skriver i dag om överskattade derbyn, satanister och hell week. Allt hänger ihop – även om det låter konstigt.
Seriepremiären avklarad. 1-1 mot Herrljunga betyder att Annelund så småningom kommer ha över 7000 dagar utan förlust på Skoghälla. Min personliga svit med vinster mot lag i kommunen bröts tyvärr så jag får leva vidare på att åtminstone inte behövt förlora.
Matchen då, de åskådare som i vanliga fall hade närvarat på derbyt missade inte något. Personligen tror jag att nerver på grund av kombinationen av seriepremiär och derby påverkade hur matchen blev. Vi kontrollerade varsin halvlek och även om vi i mitt tycke har den bästa chansen att avgöra matchen så hade jag aldrig kunnat intala mig själv att det var rättvist. Jag står fortfarande fast vid att derbyn på division 5-nivå är överskattade men andra halvlek var en hetsig tillställning, stundtals var det sämre stämning än när satanisterna en dag per termin var på besök i Campellsville. De ställde sig på den allmänna väg som gick genom campus och häcklade de som gick förbi. Precis som att jag inte klarar av att vara tyst under matcher ibland (även om jag vet att en diskussion inte kommer leda någonstans) så kunde teologistudenterna inte låta bli att stanna och försöka resonera med sina meningsmotståndare.
Nu väntar nästa derby samma dag som den här texten kommer ut, ett Säven/Hol utan Krabbe att bråka med. Efter det väntar sommarvila, välförtjänt sådan även om vi bara hinner med två seriematcher innan. I och med att merparten av säsongen förläggs till hösten så blir sommarträningen också viktigare än någonsin. Om en eller flera spelare väljer att inte sköta den och har tappat det vi har jobbat för här under våren så väger det tyngre än andra år.
I USA hade vi en så kallad hell week första veckan tillbaka efter sommaren, jag är lite osäker på om det är ett vanligt fenomen men det skulle inte förvåna mig. Hell week innebar tre träningar om dagen, först ett fyspass klockan 6, sedan ett teknikpass mitt på dagen och till sist ett spelpass klockan 20. Värsta dagen var hill day, det innebar att morgonpasset bestod av backlöpning, mitt första år räknade jag till att vi tog oss upp 100 gånger där en del av dessa var med en person på ryggen. Jag har spytt två gånger av utmattning och båda är från hill day, två gånger slapp jag delta på grund av en skadad baksida och en barndomsväns bröllop. Tanken bakom hell week var inte bara att förbättra fysiken utan att bevisa för truppen hur långt det går att pusha sig själv och hur starka vi var tillsammans, personligen tror jag att det hade gått att åstadkomma liknande resultat utan att man sprang omkring med vader gjorda av cement de närmsta två veckorna men vad vet jag.
Sist men inte minst vill jag påminna om den lilla utmaning som jag utlyste i en tidigare text. Robin Wiberg ser av allt att döma ut att svika mig och Gabriel Holmén och inte genomföra den comeback som han tidigare utlovat. Jag och Gabbe skrapar nog ihop några mål i år också men chanserna att slå oss ser bättre ut nu än tidigare. Det kanske till och med slutar med att en person gör tillräckligt många mål för att slå oss och kan ge ett paraply till två valfria kollegor utan att de egentligen bidragit till målskörden? Om ingen lyckas så lottar jag som sagt ut paraplyerna bland de som kommenterat den här texten.
FAKTA GUSTAV CARLSSON
Födelseår: 1992.
Familj: Fästmö, föräldrar och syster.
Bor: Säm.
Klubbar i karriären: Annelunds IF, Campbellsville University.
Lokal favoritklubb: Annelunds IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelande assisterande tränare i Annelunds IF.
