James Clark skriver i dag om sommarens EM-slutspel och om hur han ser på VAR:s roll på den stora fotbollsscenen.
Sommaren börjar närma sig sitt slut och vips så är vardagen tillbaka med allt vad det innebär. Jobb, fotboll, rutiner. Och visst kan det vara skönt att få tillbaka lite struktur på livet men man ljuger nog för sig själv om man inte innerst inne önskar att man fick vara ledig minst lika länge till.
För mig, och många andra som studerar, är ledighet ett nästan främmande ord. Man går från skolan till sommarjobbet och snart är det dags att infinna sig i skolbänken igen. Den svenska sommarens charm försvinner lite när ”arbetena” avlöser varandra. Som tur var hade man planerat in en hel veckas ledigt under sommaren med garanterad sol, turkosa hav och avkoppling. Men ett trevligt sms dagen innan avgång satte käppar i det hjulet. Tack för det SAS!
Sommaren innebär också en paus från fotboll och hur roligt det än är under året är det skönt att få släppa den ett litet tag. Det blir inte mycket fotboll under sommaren för egen del men ett mästerskap går ju inte att missa. Sommarens EM, som så många andra mästerskap, verkar alltid påverka landet. Oavsett intresse stannar landet upp och många följer sina respektive länder så långt som det bär. Det är något speciellt att heja sitt land framåt i något som binder samman hela fotbolls-världen. Mycket av ett mästerskaps charm försvinner när ens eget land inte är med. Vilket vi tyvärr få känna av under vinterns stundande VM. Som är märkligt på många andra vis också.
Men vi fick den där speciella känslan här hemma i sommar. Sverige tog sig till en semifinal efter lite blandade prestationer och fick se sig som ett av Europas bästa lag. Snacket innan blickade mot guld men en topp 4-placering måste väl ändå ses som ett klart godkänt mästerskap.
Förutom sitt eget lands deltagande i ett mästerskap finns det andra saker som påverkar dess charm. Bland dessa saker finns VAR. Och som så väldigt många gånger förut får VAR uppmärksamhet på grund av kontroversiella beslut. En möjlig offside vid Englands 2-0 mål i semifinalen och en möjlig hands-situation i eget straffområde av en engelsk spelare i finalen. Framför allt dessa två situationer diskuterades i svensk media och jag förstår reaktionerna men kan inte hålla med fullt ut. Diskussionerna i media menade att man på repriserna såg att den engelska spelaren skymde Lindahl i målet (därför offside) och att flipperspelet i Englands straffområde som gjorde att en engelsk spelare fick bollen på armen skulle resultera i en tysk straff.
Alla har en uppfattning om hur VAR ska användas. Anledningen till att jag inte håller med diskussionerna i media, som menar att det skulle vara offside och straff, är reaktionerna av spelarna på plan. I semifinalen kommer inga reaktioner från spelare eller Lindahl själv om att hon är skymd och det ska vara offside. I finalen reagerar ingen tysk spelare och menar att det ska vara straff. Varken spelare eller domare tyckte, då situationerna hände, att det skulle vara något att blåsa för. Jag menar inte att bara för att man inte reagerar så ska man skylla sig själv. Jag tänker att VAR är till för att gå in och ändra/rätta till misstag som är stora. Det här med millimeter hit och dit börjar kännas lite löjligt. Om ingen på planen reagerar eller det är ett stort uppenbart fel kanske det är bättre att fria än att fälla?
VAR-beslut diskuteras fram och tillbaka och jag tror många ser VAR som en ”maskin” som alltid gör 100 procent rätt. Men bakom VAR sitter det ju faktiskt mänskliga domare. Precis som vi spelare slår felpass och tar fel beslut (fler än en gång) under en match gör domaren det med. Även på våran lokala fotbolls-nivå är förväntningarna på 100 procent rätta domarbeslut höga. Men när inte ens världselitdomare med VAR-hjälp kan göra helt rätt under en match varför skulle vi tro att människor som dömer på sin fritid ska göra det? Vi får ju ändå inse verkligheten. Vi spelar inte fotboll på hög nivå, vi gör mycket misstag, så varför ska vi förvänta oss att en domare på våran nivå inte kommer göra det? Vi är alla bara människor. Vi missar pass, domaren missar offside. Inget konstigt med det och lite en del av fotbollens charm.
JAMES CLARK
Födelseår: 1993.
Familj: Sambo, föräldrar, syster.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Solängens BK, IF Mölndal, Fässbergs IF, Alingsås IF.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF och IK Frisco.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Målvakt i Alingsås IF.
