Roger Andersson minns i dag tillbaka på jobbiga sommarträningar och resonerar lite hur det med lokala ögon ser ut inför höststarten.
Då var det dags igen att komma med en text i sommarvärmen. När man som jag numera inte har någon aktiv roll i någon förening känns somrarna väldigt mycket längre. Som aktiv var man glad om man kunde komma undan med två veckors ledighet innan träningarna körde i gång igen. Och var man som jag ganska lat och verkligen var ledig, och i ärlighetens namn kanske misskötte min kropp något, så kunde de första passen efter sommaren vara ganska tunga.
Jag kommer speciellt ihåg ett år. Vi hade Stig-Olof ”Stickan” Berg som tränare i Vårgårda IK. I omklädningsrummet på första träningen efter sommaruppehållet kom ordern, fotbollsskor av, löparskor på. Efter en lättare joggingtur till slalombacken vid Kesberget så var det allvar. Elljusspåret skulle klaras av. Förvisso bara några kilometer, men kuperat, sommarvärme och avsaknad av underhållsträning gjorde det ganska tufft. Och man ville ju verkligen inte komma sist så det var bara att köra och maxa på.
Efter målgång och någon minuts återhämtning kom kallduschen, andra hållet tillbaka! Då fick pannbenet jobba en del hos många av oss.
Jag har haft en uppsjö av olika tränare och tränartyper genom åren och jag kan verkligen inte säga vilken sorts tränare jag gillade bäst. Vissa ville ha med boll i allt från dag 1. Andra lät oss knappt se en boll de första veckorna på uppbyggnadsträningen. Det var oändligt många varv på löparbanorna runt gamla B-plan med 15 – 15, 70 – 20 och 180 – 60 löpningar, och väldigt många timmar i gymmet. En annan var knappt närvarande vid spelövningar då han främst sprang och hämtade bollar som missats mål eller runnit över sidlinjen. Med Peter Sävenfall fick vi uppleva en hel träning med bara olika varianter av 15 – 15 löpningar, och då menar jag verkligen hela träningen. Och detta skedde på en grusplan i februari.
Jag tror nog det viktigaste är att få fram karaktärerna och vinnarskallarna i spelarna. Att skapa en ”vikänsla” i gruppen som både älskar och ”hatar” varandra. Om du kommer väl förberedd till träningen och går in med inställningen att ge 100 % i varje moment. Att ta de extra stegen för att öppna upp en yta åt en kamrat eller ge dig själv en bättre vinkel, att ge allt för att återerövra bollen när du själv eller din kamrat tappat bollen så kommer du få en hel del flås på köpet. Men givetvis är lite hederligt löp och intervallträning viktigt, fotboll är ju trots allt en löparsport. Högt räknat så har en spelare bollen 1 – 1,5 minut varje match, övriga 89 minuter plus stopptid är det löpning som gäller.
Tillbaka till nuet. Halva serierna är avklarade och det känns ganska svalt om jag skall vara ärlig. Alingsås herr har ju hugg på en kvalplats, seriesegern är nog bara att glömma såvida inte Stenungsund rasar ihop helt men det finns inte mycket som tyder på det. I samma serie får vi nog se ett Gerdsken bara göra ett ettårigt besök i trean, 9 poäng upp till en kvalplats är mycket att ta in.
Alingsås Dam ligger också skrynkligt till, men jag skriver inte av dom helt. Lyckas Peo & Co ta poäng i det rätta matcherna så känns inte en kvalplats helt orimlig. Sen om man bortser från Annelund Dam som går som tåget med full pott hittills och Hol/Säven som leder sin serie så känns det som övriga lokala lag kommer hamna i mittenskiktet när säsongerna summeras, med kanske något undantag i sexan.
Men vem vet, något grymt nyförvärv eller ett lag som hittat formen. En målskytt som verkligen blir en målskytt under hösten kan göra enorm skillnad. 2 segrar med 6 p i stället för 2 oavgjorda med 2 p på kontot gör att det kan gå fort. Lite stolpe in i stället för stolpe ut. Oavsett så är det inte utan att man längtar efter att serierna skall dra i gång igen.
ROGER ANDERSSON
Födelseår: 1971.
Familj: Sambo, två vuxna barn.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Elmer/Fåglum, Nossebro IF, Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Vårgårda IK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Aktiv åskådare.
