Roger Andersson debuterar med en text om vad som lockar med att se fotboll live på låg nivå och hur hockeyn skiljer sig från fotbollen. Bland annat.
När Jonas frågade om jag ville ställa upp som gästskribent så tvekade jag. Det är väldigt lätt att läsa andras texter hemma i den trygga soffan, och ge både ris och ros utan att behöva stå för det. Att sedan skriva en egen text som jag vet kommer granskas av de som kan fotboll betydligt bättre än mig, och många som kan det sämre också för den delen, levererar inte en känsla av trygghet direkt. Och finns det några ämnen kvar att avhandla efter 10 års gästskribenter? Men vad tusan, det är väl bara att hoppa!
Jonas lockade mig med motiveringen – du ser ju en del lokalfotboll, och visst, jag ser faktiskt en hel del. Att åka och titta på HSK – Byttorp på Skoghälla, eller City – Mjörn på Alströmervallens konstgräs ger mig betydligt mer än att spana in exempelvis Norrköping – Värnamo i Sveriges högsta liga. Varför då? Kort och gott, det berör mig mer att se 22 mer och ibland mindre vältränade och välskolade spelare göra upp i 90 min. Att stå nära planen och se grymma prestationer varvas med saker som kräver en lite annan typ av analys, att höra kommentarerna från det gravt enögda äldre gardet som inte missat en match de senaste 10 åren, köpa 50/50 lotter och givetvis trycka i sig en IP korv i halvlek, då myser man.
Vad är det för fel på Norrköping – Värnamo då kanske ni undrar? Tja, det berör inte, det är för dålig fotboll helt enkelt. Att jämföra med 90 minuter Arsenal – Liverpool är givetvis direkt löjligt, att följa Champions League kvällarna från soffan och matas med grym underhållning lika orättvis jämförelse såklart, men Sverige är, i alla fall tills helt nyligen, en C nation i fotboll. Och självklart följer det med ner i det svenska seriesystemet. Vi som är lite äldre minns VM-bronset -94 som igår, men jösses, det är över 30 år sedan. Och innan jag blir brutalt sågad, nu pratar jag om herrfotbollen, de svenska damerna har verkligen steppat upp och levererar riktigt fina insatser och har förtjänat det blågula rampljuset med bravur, och givetvis Alingsås IF dam som spelat in sig i finrummet.
Men varför har herrfotbollen halkat efter? Visst, vi en relativt liten nation, men i ishockey, bandy, handboll och innebandy med mera så är vi världsklass, vi slåss om medaljerna i varje mästerskap år efter år. Vad kommer detta sig? Givetvis har smartare människor än jag funderat på detta, men oavsett, på denna nivå så är det resultatet som räknas och där är vi inte nära.
Lokalt sett är det i mina ögon lite väl mycket saft och bulle-mentalitet alldeles för långt upp i åldrarna, gillar inte det uttrycket, men ni förstår vad jag menar. Kravbilden är ganska låg, det tränas ganska lite och i många föreningar satsas det inte på tillräckligt utbildade och motiverade ungdomstränare. Å andra sidan finns det väldigt många mer fritidsalternativ nu för tiden att fördriva kvällarna på än fotboll, så för att behålla spelarna så kraven är kanske rimliga, vad vet jag.
Det jag dock vet är efter att själv ha lirat hockey i många år, samt följt min son inom hockeyn på senare år är att struktur, kravbild, fysträning är på en helt annan nivå för 12–17 åringar. Övriga nämnda sporter vågar jag inte uttala mig om då jag har minimal erfarenhet av dessa.
På ett träningsläger i Split för många år sedan var jag och tittade på en träning med Hajduk Splits 15 åringar. Det var den totalt motsatta mentaliteten än saft och bulle, kändes som någon skulle stryka med på den träningen. Påstår inte att det är rätt väg att gå, men lite mitt emellan kanske.
Efter att ha spelat A-lagsfotboll i 23 år för ett antal klubbar, varit ungdomsledare i drygt 10 år och även fått känna på ledarrollen i seniorsammanhang så har man trots allt varit med om en del. Jag kommer i kommande texter såklart utgå från dessa erfarenheter, varvat med personliga åsikter om olika saker och personer inom lokalfotbollen, och övriga platser där bollar rullar eller har rullat. Hoppas att några av er hänger med!
//Roger
ROGER ANDERSSON
Födelseår: 1971.
Familj: Sambo, två vuxna barn.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Elmer/Fåglum, Nossebro IF, Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Vårgårda IK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Aktiv åskådare.
