Ida Lagesdotter Andersson skriver i dag om vikten av både manliga och kvinnliga förebilder och om den härliga mästerskapskänslan som infinner sig nu under EM.
Då börjar vårsäsongen gå i mål i våra lokala divisioner och vi är väl helt klart värda lite semestervila från både fotbollen och föreningslivet. Förra veckan önskade jag min fantastiska styrelse trevlig sommar och förrförra veckan spelade vi sista seriematchen innan uppehållet.
För egen del har en sjukdomsdrabbad försäsong gjort mig segstartad. Det märks att jag inte kom igång ordentligt förrän i april. Jag är liksom inte riktigt färdig med vårsäsongen än. Däremot är kroppen det. Jag har en ländrygg som verkligen behövde vila från tacklingar och snabba starter, men huvudet hade lätt kunnat spela ett par matcher till innan även det mentala gett upp.. men då är jag förhoppningsvis mer sugen när vi drar igång igen.
Det är ju trevligt att det finns lite annan fotboll att konsumera ifrån soffan nu under juli. Allsvenskan ångar på, dock med lite halvtaskigt resultat för di gule. Även klubblags-VM är igång, en ganska onödig turnering i mitt tycke men också en smärre katastrof för ett Bayern München-fan. Musiala bryter benet i kvartsfinalen mot PSG. Kanske är karriären i fara. Vi får se vad som händer där. Men framförallt tänker jag på sommarens dam-EM.
Jag älskar mästerskap på somrarna, det spelar ingen roll om det är herr- eller damfotboll, OS eller något annat som står för dörren, det är roligt med något som förenar såhär i sommartider. Det är det och sommarvärdarna i P1.
Jag tycker att massmedia har gjort ett bra jobb inför EM 2025 ändå. Sverige är inte längre den givna ettan på damsidan i fotboll, men de är där och har chans på medaljerna iallafall. Men hur mycket tv-tid har de fått genom åren? Hur tillgänglig har damfotbollen varit?
När jag växte upp hade vi tjejer alltid manliga spelare som idoler när det kom till fotboll. Hanna Ljungberg och Victoria Svensson i alla ära, vilken väg ni stakade ut, men det var inte affischer av dem man fick i ungdomstidningen Frida. Idag har man kanske inte affischer från tidningar på väggarna i sitt flickrum, men skulle det vara så, så hoppas jag verkligen att det är Angeldahl, Rytting Kaneryd, Asllani, Rolfö m.fl. som sitter där.
Dam- och herrfotbollen ska vara lika. Det är det inget snack om. Men herrfotbollen är fortfarande den givna grejen i såväl division 6 som i landslagssammanhang. (Förutom hos våra fantastiska Alingsås KIK då såklart). Unga killar behöver såklart ha förebilder, men det är så viktigt att även tjejerna får det. Såklart kan en manlig fotbollspelare vara förebild för en tjej och tvärt om, men jag tror ändå att damlag både på lokal och nationell nivå gör att tjejer känner att det är mer tillgängligt och enklare att kunna satsa på sin fotboll, då blir det enklare att se sig själv där.
Så heja SVT, Viaplay och även ICA, Pepsi Carglas med flera som alla satsar på att belysa sommarens mästerskap, oavsett om det är via reklam eller inte. I sommar gläds jag åt att vi enar oss kring svenska landslaget och mästerskapsfotboll!
IDA LAGESDOTTER ANDERSSON
Födelseår: 1995.
Familj: Sambon Filip, sonen Folke och två bonusbarn, Tova och Viggo.
Bor: Hägrunga, Vårgårda.
Klubbar i karriären: Vårgårda IK och Östadkulle SK.
Lokal favoritklubb: Östadkulle SK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelar i Östadkulle/Södra Härene damlag och ordförande i Östadkulle SK.
