Roger Andersson skriver i dag om bristen på sevärda och smått extrema karaktärer i dagens lokala fotboll.
Vet inte riktigt hur jag skall formulera mig i det kommande ämnet, men jag saknar karaktärer lite grann i dagens lokalfotboll. De där spelarna som har det lilla extra, oavsett om det är näsa för mål, löpstyrka som en häst eller svart bälte i trashtalk.
Var och såg mitt kära VIK i torsdags. Dagens VIK genomgår ett generationsskifte, många unga spelare som får chansen och gör det med den äran. Efter vad jag såg i torsdags så är jag förvånad över att dom låg sist med 0 inspelade poäng. Det var frejdigt, alla var på tårna och såg ut att ha roligt. Men behovet av en striker är skriande i mina ögon, den där som alltid står på rätt ställe och petar in bollarna, samt någon som axlar ledarrollen, det är fasligt tyst och det unga gardet skulle må gott av en fadersfigur på planen.
Med bättre skärpa borde det varit 7–0 när domaren blåste av, det duger inte att förvalta var femtonde högkaratiska målchans om man vill vara med i racet. Sen skall sägas att Göta var mer än lovligt usla. Men 2–0 och 3 poäng på kontot ger en viss arbetsro, och att fredagens derby mot Holmalund City på Brogårdsvallen blir viktig är en underdrift som heter duga. Hoppas på mycket publik, bra IP-körv och enögda supportrar!
Har tyvärr inte sett så mycket av de lokala lagen i år som jag hoppats. Av de jag sett så ser AIF herr ganska stabila ut över banan. Men för att nå division 2 så krävs det att någon kommer in i zonen och börjar peta in bollarna så det inte blir som senast med 0–0 mot Västkurd. Nu är man 4 pinnar från toppen och Stenungssund verkar inte slå av på takten.
AIF Dam har jag sett lite av också. Det syns att herr Häggström har drillat damerna hur man håller ihop ett lag på planen utan en massa hål i lagdelarna. Orkar man hålla positionerna i 90 min samt våga kliva fram när läge ges och att Karin Lundin fortsätter peta in lite bollar så är det fasen inte omöjligt med ett nytt kontrakt. Men målen måste komma från fler fötter.
Gerdskens unga lag har jag dock sett några matcher. Välskolade gossar som vill spela fotboll, all cred för det och växer dom in i div 3-kostymen snart så fixar dom nog ett nytt kontrakt. Men dom får nog göra det snart för jumbo och minus 19 i målskillnad är en tuff start efter 7 matcher när tre lag åker ur. Dags att smutsa ned sig lite, roligare att ligga i toppen av serien än i toppen av serien för fair play poäng.
Men tillbaka till det jag pratade om karaktärer och spetsspelare.
För 2 år sedan spelade VIK en ren seriefinal mot Kongahälla i division 3. Visst VIK var stabila och bra det året, men ”vi” hade Oscar från Norrby på lån. Matcher som normalt sett hade slutat 0–0 eller 1–1 vann Vårgårda efter Oscar petat in någon boll i rätt läge match efter match som gav Vårgårda chansen i en ren seriefinal. Tyvärr förlust mot ett duktigt och storväxt Kongahälla som för stunden leder division 2 NG.
På min aktiva tid hade vi Niklas Olofsson (numera Kumler). Han kunde avgöra en match helt och hållet på egen hand med sin snabbhet och killerinstinkt. Att prata taktik, positionering eller försvarsspel med honom var tämligen meningslöst. Nisse ”Tidan” försökte väl några gånger att ge instruktioner om hur han skulle placera sig på offensiva hörnor men gav ganska snart upp. Niklas valde position själv och nog fasen ramlade bollen ned där han var. Han hade en uppgift, gör mål, och det gjorde han jäkligt bra. Vi andra fick ta det defensiva tänket, men det var ok.
Och ni som känner och träffat den lugne sansade Niklas från Gjuteriet Gym & Rehab här i stan skulle ni vart med när en vägg i omklädningsrummet på Tånga krävde reparation efter en förlust. Eller som en stackars linjedomare fick uppleva att bli nedskjuten efter slutsignal med en linjeflagga i två delar som resultat. Jag vill dock betona att Niklas är en lugn och fantastisk person, men på den tiden fanns en jäkla vinnarinstinkt när tröjan var på som var häftig att se.
Herrljunga hade den gode Mikael Nordin, AIF hade Mattias Larsson, HIF hade Jånka Enström och givetvis många fler än de jag nämner. Saknar dessa spelartyper idag. Självklart är det ett lagspel och varje spelare måste anpassa sig efter dagens matchplan. Hur försvarar vi oss, vart skall vi ha vår presslinje, hur ställer vi upp på fasta situationer för och emot oss, överflyttningar och presspel och allt annat som ledarstaben satt upp för dagens match.
Men visst är det uppfriskande att se en spelare som plötsligt gör mål på allt. Eller en mittfältare som springer i djupled onormalt mycket och ställer till oreda, och varför inte en grinig jäkel som kryper in i skinnet på motståndarna.
ROGER ANDERSSON
Födelseår: 1971.
Familj: Sambo, två vuxna barn.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Elmer/Fåglum, Nossebro IF, Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Vårgårda IK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Aktiv åskådare.
