Klas Rubendahl tar i dag upp tråden om beslutet att ta bort resultat på ungdomsnivå. Han vänder på förbundets resonemang och menar att tävling och krav på ungdomar kan leda till utveckling.
En het potatis det senaste har varit hur man ska bedriva ungdomsfotboll på bästa sätt.
För er som inte hängt med i debatten har förbundet förbjudit tävlingsmoment i fotboll innan 13 års ålder. Anledningen till detta är tydligen att man vill undvika hets från föräldrar och ledare och på detta sätt undvika toppning och utslagning av spelare. Halland och Skåne har dessutom gått så långt att de lagt ner distriktslagen helt…
Jag kan förstå problemet i vissa fall. Det finns självklart vuxna med en väldigt konstig syn på saker och ting och som missköter sig som ledare/förälder. Men med de åtgärder som tagits tycker jag man straffar barnen för de vuxnas beteende. Att det inte räknas resultat i seriespel tycker jag är bra då det utvecklar spelarna mer att slå en tunnel i sista minuten än att tjonga iväg bollen på övertid för att rädda en poäng. Då är det värre att man inte ska börja räkna resultat i cuper innan 13 år ålder. Jag själv minns tillbaks med glädje på ungdomscuperna. Detta trots att vi inte var särskilt framgångsrika i unga år.
Jag har några vänner som spelade i Holmen i ungdomsåren och tydligen var mer lyckosamma än mig och stod överst på prispallen i Gothia cup. Varje gång de träffas sitter de och kramas och delar med sig av minnena om hur de parkerade bussen i varje match och lyckades vinna världens största ungdomsturnering. Sådana här minnen vill förbundet ta bort från barnen…
Det har smugit sig in någon konstig inställning på förbundshåll den senaste tiden att alla barn har ont av att tävla och att det är hemskt när det ställs krav på barn. Jag har uppfattningen att de flesta barn gillar att tävla och att de gillar när det ställs vissa krav på dem. Det är dock viktigt att det görs på rätt sätt. Barnen måste känna en trygghet när de spelar fotboll och de måste våga misslyckas. Jag brukar säga till backarna i mitt lag att de måste våga när de spelar fotboll. Om de tappar bollen eller missar en passning får de skylla på mig. Om de däremot inte försöker blir jag irriterad…
Västergötlands motto är ”så många som möjligt så länge som möjligt”. Det kanske låter jättebra för vissa men jag ser en stor fara i detta. Om det blir för klämkäckt och gulligull kan de som verkligen brinner för fotboll och tävling tappa sugen och utvecklas sämre. Detta motto kanske gör att du har fler spelare vid en viss ålder men är det alltid det viktigaste? Jag har hellre 20 spelare som brinner för fotboll än 30 stycken som tränar när det passar och ändå läggar av när de fyller 17 år och det plötsligt börjar ställas lite krav.
Man pratar väldigt mycket om att barnen/ungdomarna ska utbildas och utvecklas. Men om man aldrig ställs inför svåra och nervösa situationer i unga år kan man nog få problem när man närmar sig seniorlaget där det helt plötsligt ställs krav på att prestera…
Nervositeten inför en seriefinal, anspänningen under en sudden death, känslan när du missar en avgörande straff. Detta är inget du kan läsa dig till i en bok. Det måste upplevas. Om du har upplevt det flera gånger lär du dig att hantera det. Du utvecklas…
Sen måste väl de flesta hålla med om att det är jävligt gött att VINNA?
FAKTA KLAS RUBENDAHL
Födelseår: 1977.
Familj: Fantastiska Linda, William, Emilia, Isabelle och Leonella.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Holmalund, Västra Frölunda, Husqvarna, GAIS, Skärhamn, Alingsås, Norrby.
Lokal favoritklubb: Holmalund P05.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Tränare för Holmalund P05 och förälder i Alingsås KIK F07.
Bästa inlägget jag läst står bakom varje ord du skriver, hållit på med ungdomsidrott i 27 år och har sett bra och dåliga saker. Men den riktningen som förbundet har nu är totalt förkastlig. Tack Klas att du vågar belysa frågan från ett annat håll.
Stöttar också Klas i allt han skriver här, mycket bra.
Toppen Klas. I skolan kör jag mycket tävlingar. Gör man det på rätt sätt blir det bra och barnen blir taggade som sjutton.
Finns en drivkraft hos bäldigt många att tävla och den får vi inte ta död på.
Bra Klas.
Vill upplysa alla om att exempelvis Skåne FF (som är starka inom fotbollssverige) spelar med resultat och tabeller från 11 år och uppåt.
Dessutom inte spel i divisioner utan med P 11, F 11, P 12 F 12 , P 13, F 13 o.s.v
Inför höstens spel lottar man sedan om serierna. De bästa lagen i ex. P 11-serierna lottas ihop och så även de lag som är något sämre. Därav får man hyfsat jämna serier under hösten.
Så självklart egentligen! Serierna i sig behöver inte stressas fram resultat, det går att hålla koll på någorlunda ändå om man vill. Men att stoppa de yngre från att överhuvudtaget kunna kämpa för att vinna en cup är verkligen bara motproduktivt. Det kommer att leda till att färre lag åker för att delta i cuper med resultat att än fler cuper ej kommer kunna genomföras. Någonstans har det gått för långt när det är bättre att ingen spelar (och vinner) än att några lag inte går hela vägen i en cup som det alltid har varit.
Frågan sen att ta hand om föräldrar/åskådare är en del där mycket ansvar ligger på oss ledare att prata både med spelare och föräldrar om vad vi vill förmedla!
Håller med. Det är inte i tävlandet för barnen som problemet ligger, utan precis som du skriver så är det ledare/föräldrar som inte kan bete sig som är problemet.
Förbundet har tagit ”curlandet” till en ny nivå.
Som motsats till ett tävlingsförespråkande kan man ju se på möjliga konsekvenser av ett allt för hårt satsande mot att bli det vinnande laget i ung ålder. Jag har själv sett och upplevt hur tävlingsinriktade föräldrar/tränare kan vara mot unga barn (i negativ mening). För den flitige finns det ett antal undersökningar gällande tävling och pressande utav barn i ung ålder. Hur det (när det är för hårt) kan ge negativa konsekvenser. De flesta barn, precis som många andra, vill vinna och se bra ut för att få bekräftelse. Riskerna kan enligt mig behöva övervägas i hur mycket man vinner jämfört med hur mycket man har att förlora vid eventuella tävlingar (i form av bristande självförtroende etc). De negativa konsekvenserna kan leda till att man lägger av med sporten, att man hamnar utanför den sociala kretsen och fortsätta i en negativ spiral.
Med detta menar jag inte att jag inte håller med textförfattaren, jag menar mest att det finns en klar baksida om det inte sköts snyggt. Personligen tror jag att det är svårare än man tror att sköta det just snyggt.
Kul med så många kommentarer. Jag vill poängtera att jag är helt emot resultatfixering i unga åldrar. Det viktigaste i alla sammanhang är att barnen utvecklas och känner trygghet när de lirar. Detta gäller även i cuper med slutspel. Problemet är att det finns ledare som är resultatfixerade och detta kan förstås förstärkas när det räknas resultat. Barnen ska inte ha några krav på sig eller känna någon press från föräldrar/ledare.
I en perfekt värld skulle alla ledare och föräldrar ha en sund syn på fotboll och då skulle vi inte ha dessa problem. Jag tror dock inte att man löser allt med att ta bort tävlingsmomenten för barnen. Man kanske istället skulle lägga större resurser på att informera ledare/föräldrar om hur de ska förhålla sig till fotbollsspelande barn/ungdomar?
Riktigt bra skrivet! Håller med på allt. Det börjar bli alldeles för mycket ”klart alla ska vara med” visst, alla ska vara med sålänge det intresserar och så länge det är roligt. Därför finns det oftast A, B, C slutspel i cuper. Lika roligt att vinna B-slutspel som A (nästan 😉
Man kan vända dessa frågar som ”varför spelar du fotboll?” Till ”Skulle du vilja bli en Zlatan när du är 23 år gammal och en av världens bästa fotbollsspelare?” Tänk vad alla skulle svara då.
Och vad krävs för att bli en Zlatan, Rooney, Beckham osv. Vinnarskalle, träna mycket men också ha kul!