Gustav Torstensson njuter av att vara tillbaka på fotbollsplanen och skriver i dag bland annat om varför fotboll är så roligt.
Guess who’s back! Det är den mediokra golfaren farbror Gustav “ fore höger” Torstensson.
Ja, det är inte bara fotboll som snurrar i min skalle utan golf också. Vårgårda golfklubbs öppnande i helgen är en av årets absoluta höjdpunkter! När man får sätta sig i bilen fylld av hopp och lycka och bege sig mot vårgårda, för att sedan 4 timmar senare sätta sig i bilen hem fylld av vrede och skam att man har piskat ut 18 bollar i skogen och ha förbrukat en hel årsförbrukning av Mulligans. Men men det är golfens charm. Att man ändå väljer att boka in en ny runda oavsett hur dåligt det har gått tidigare. Det är något magiskt i den sporten.
Men nog om golfen. Det är ändå fotboll jag ska prata om här. Och goda nyheter för mig, jag har nu efter skadeperioden gjort min första match för i år, och fan vad roligt det är. Spelar ingen större roll vad resultatet skrevs till utan känslan att få vara med i laget och tillföra det man kan med är en känsla som jag saknat.
Jävligt roligt att kunna träna ordentligt igen också, att kunna slänga sig och göra allt det man tycker är roligast. Vad är det då som gör fotboll roligt? Det är en rätt svår fråga att besvara, vad är roligt med 22 människor som jagar en boll? Alltså allt är ju upp till en själv vad man tycker är roligt men hur kan fotboll vara så dominerande över hela världen. Och vad är det just jag tycker är roligast med att lira boll?
Ja, var ska man börja. Vad tycker jag egentligen är roligast? Jag har alltid haft vinnarskalle och temperament i hela mitt liv, men jag vill tro att det har mattats av med tiden, men då och då kan det nog skina igenom. Men i mina yngre dagar var jag oftast den som blev förbannad och gick hem. Men ändå så fortsatte man spela fotboll. Mycket kan ha kommit från min far som verkligen anammar fotboll. Som kört en till och från matcher och träningar och pratade alltid om matchen och fotboll generellt. Samt att få sätta sig på onsdagskvällarna och kolla Champions League med farsgubben var något speciellt det med.
I Mjörn så varvade vi flitigt med vem som skulle stå i mål och det var oftast varannan match som gällde. Då var drivet det man sett på tv ju, man försökte alltid sätta den i krysset eller göra en snygg räddning eller cykla in bollar. Det var ju det roliga. Man ville vara som de man såg på tv.
Sedan kom jag till Holmalund och då blev tanken om en “satsning” mer gripande. Nu hade man ju hamnat i den stora föreningen i stan och nu ska man “satsa”, inget som jag egentligen tänkte så mycket på, vilket jag tror varit nyttigt för mig, att man åker ner till träningen för att det är kul och inte för man “måste” är nog det som gjorde att jag inte la av med fotbollen när jag var 15.
Det finns så mycket jag tycker är kul med fotboll. Att få slänga sig som en dåre eller ta ett skott i bröstet eller komma och plocka ner ett inlägg gör att man känner att det man gör är värt det. Att man hjälper laget. En sådan känsla som jag tror är viktig för att laget ska fungera. Att alla känner att de tillför något till den stora saken.
Att man får höra ärliga komplimanger har varit sådant man tagit med sig och gett självförtroende. Det tror jag är en så viktig del i det hela att man inte bara får höra komplimanger för att man varit nere på träningen utan att man har lyckats med det man gjort. Att känna att man hjälpt till och gjort något bra. Att ens arbete har gett resultat som hjälper laget gör att man känner sig rätt stolt över sig själv. ’
Och att man känner att man är en del av laget gör att man vill komma ner igen och göra det om och om igen vecka efter vecka. Att få kliva in i omklädningsrummet och bara glömma skola, plugg, eller vad det nu kan vara man tänker på. Att bara få tänka på fotboll och ingenting är en rätt skön känsla. Att få befria sig lite från allt annat jag tänker på.
Nej nu var min funderare slut, hoppas inte det blev allt för flummigt, skriver bara det som snurrar mellan öronen på mig och hoppas det uppskattas. Det blev väl en något annorlunda text idag men ibland får man testa något nytt!
På Återseende
// Gtinho
P.S Skriver detta söndag, så jag är så jävla taggad på imorgon när man äntligen få ställa sig och sjunga fram sitt Blåvitt mot ännu en ny säsong av misär eller eufori! Forza Blåvitt krossa Djurgårn!
Födelseår: 2005.
Familj: mamma, pappa, syster och en hund.
Bor: Västra Bodarna.
Klubbar i karriären: SK Mörn (ungdomsår) och Holmalunds IF.
Lokal favoritklubb: Holmalund, men hjärtat slår lite extra för Mjörn också!
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Holmalunds IF.
