”Denna mannen var Dimman”

Elin Kängström skriver i dag om hur hennes domarkarriär startade och om en viktig fråga från domarikonen Dimman.

Då var det min tur igen, i min förra text nämnde jag ju att jag inte var någon vidare spelare, och kanske var det därför jag blev domare. I denna text tänkte jag berätta lite om hur första tiden som domare var för mig. När jag dömde som föreningsdomare kan jag erkänna att jag inte hade speciellt stor koll på hur man ens blev en ”riktig” domare eller att det skulle krävas någon vidare utbildning för det. Till en början dömde jag mest för att jag tyckte det var kul och praktiskt att tjäna lite extra pengar på barn- och ungdomsmatcher.

Men ett minne jag har är från en inomhuscup för många år sedan, där jag dömde de lägre åldrarna. En man kom fram till mig mellan matcherna och frågade om jag hade funderat på att bli domare på riktigt. Denna mannen var Dimman som nog de flesta inom den lokala fotbollen känner till. Han har sedan långt tillbaka haft och har fortfarande en viktig roll i rekryteringen av nya domare till vår domarklubb. När Dimman nämnde det om riktig domare så tänkte jag inte så mycket på det till en början. Men efter ett tag började jag söka information kring det och det slutade med att jag anmälde mig till steg 1 hösten 2015. Som lite kort info är steg 1 den grundläggande utbildningen man behöver gå för att bli distriktsdomare och den kan alla som vill anmäla sig till. Därefter finns det fler stegutbildningar som man blir uttagen till för att avancera i seriesystemet.

Steg 1 var inte riktigt vad jag hade förväntat mig, jag tänkte nog att det skulle vara ett par tillfällen med lite regelgenomgång. Men det handlade inte bara om regler, utan även om placering, rörelse och hur man hanterar en flagga som assisterande domare. Allt sådant var nytt för mig men jag tyckte att det var spännande. Men den största chocken kom nog när jag skulle skriva mitt första regelprov. Jag svarade utförligt och detaljerat på frågorna och beskrev hur jag skulle ha agerat beroende på situationen, vilket visade sig vara helt fel formulerat på ett regelprov. Konsten med det är nämligen att svara kort och koncist, enbart baserat på vad regelboken säger och inte utifrån din eventuella enskilda bedömning. Sen är det inte säkert att domslutet i verkligheten alltid blir enligt svaret på regelfrågan, men på regelprovet spelar det ingen roll. Just regelprov är något vi domare behöver göra varje år, och för att bli godkända behöver vi ha 11 av 13 rätt. På mitt första fick jag nog 4 rätt, och det tog något prov till innan jag förstod hur jag skulle formulera svaren. Jag ska faktiskt skriva mitt årliga regelprov på min fortbildning som äger rum nu till helgen så för tillfället pluggar jag lite extra på fotbollsreglerna.

Men för att återgå till steg 1-utbildningen så fick jag även döma ett antal praktikmatcher. Det funkar lite som ett prov på hur man klarar av att döma en match. Utifrån praktikmatcherna får man även en första klassificering som domare, det vill säga vilka divisioner man får döma. I min första praktikmatch kommer jag ihåg att jag skulle döma en flickmatch. Jag var väldigt nervös och fokuserade mest på att försöka göra så som instruktörerna på utbildningen hade instruerat. Jag tror nog att det tog nästan allt fokus för vad jag minns så blev det varken någon lysande eller katastrofal utgång. Det hade varit intressant att få se den matchen idag och bedöma sig själv. Men som med allt annat byggs erfarenheter på och man utvecklas. Som avslutning på denna texten är just utveckling något som är roligt med domaryrket, att man aldrig slutar utvecklas. För efter varje match finns det alltid något du hade kunnat göra bättre och utveckla till kommande matcher.

ELIN KÄNGSTRÖM
Födelseår: 1997.
Familj: Sambo och dotter.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Holmalunds IF, Hemsjö IF.
Lokal favoritklubb: Ingen.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Domare.