Adam Gelotte är tillbaka med en ny text. I dag skriver han om hur gemenskapen är det viktigaste för honom och hur han försöker arbeta med den nu när han är tränare.
Vad är det bästa med fotboll egentligen? Varför envisas man med att år ut och år in träna flera dagar i veckan, och spela matcher långt in på hösten? För min del handlar det egentligen mest om EN sak, sen kommer det flera andra bra grejer på köpet liksom. Men det jag tänker på, det är gemenskapen. För utan den skulle jag aldrig fortsatt med fotboll så här länge, och det säger en hel del.
Jag tycker fotboll är skitkul att lira, har alltid gjort det. Men för min del har den aldrig handlat om att komma långt i någon sorts karriär så sett, utan mest känslan av att komma ner till polarna och umgås några timmar ett par gånger i veckan. Sen har det aldrig spelat mig någon större roll om det är fysträning, vanlig träning eller match. Det är lika kul ändå, och därför tycker jag det är så viktigt i min roll som tränare att arbeta med den känslan, och få ut den till resten av laget också.
Det finns de personerna i varje lag som automatiskt är glädjespridare, och som älskar att fåna sig och bjuda upp till skratt. Sen finns mellanskiktet som verkligen inte gör sig till för att synas eller höras. Man vet var man har dom helt enkelt. Jag tycker det svåra är de personerna som kanske är tongivande på planen, men som inte riktigt bjuder in till glad och go stämning. Och alla är olika, det är helt ok. Problemet är bara att de personerna har en tendens att få ner stämningen lite i truppen, och det vill man ju inte. Och hur tusan gör man för att ändra på ett sådant beteende?
Jag har testat mängder med olika tillvägagångssätt, och inget har varit sådär självklart – och jag har fortfarande inte en grym plan för hur man gör. Däremot, något som jag tycker har funkat helt ok är att involvera de personerna lite extra i hur man tänker kring övningar, spelet och träningarna över lag. Man kan fråga lite extra om vad dom tror, och hur dom ställer sig till de olika idéerna. Oftast så får man bara ”det blir la bra” och så kör man på det. Dock så finns det tillfällen då man får sig en liten utläggning om vad som skulle kunna göras, eller ändras i en övning för den delen. Och det är då jag känner att man riktigt hittar varandra, och kan diskutera lite öppet om olika scenarion på planen.
När man sen lämnar den diskussionen, så kan man se en annan blick hos de personerna, och ett annat kroppsspråk helt enkelt. Det är precis som jag har skrivit någon annan gång om hur det finns olika grupper i varje lag, och det gäller ju både humör, fotbollskunskap, intresse, ledarroller och många andra saker. Det viktiga är att få ihop en dynamik med de olika personligheterna, och att låta de personligheterna få vara sig själva i ett kontrollerat forum.
Detsamma gäller ju i en ledarstab, det är viktigt att det finns olika personligheter där med. Jag hade blivit galen om alla höll med mig hela tiden, för inte fan vet jag allt 😊 Det man kan säga om ledarstaben i mitt lag, det är att det är ett fantastiskt gött gäng där alla har nära till skratt och att alla är hopplöst jäkla hjälpsamma. Det är otroligt bra närvaro, det är ordning och reda och jag får mer hjälp än jag nånsin kunnat hoppas på. Jag kan utan minst tveksamhet vara helt trygg i att alla vill samma sak.
Nu ska vi starta upp höstsäsongen denna vecka, två träningar och en träningsmatch ligger framför oss. Sen är det första seriematchen nästa helg, där vi har sex matcher kvar på säsongen. Läget är som så att vi leder just nu, med två matcher mer spelade än närmsta lag i tabellen (Hol/Säven). Vinner dom de två släpmatcherna så har dom en poäng mer än oss på samma antal spelade matcher. Sen möts vi en gång till innan serien är över, så det är minst sagt öppet för båda lagen att ta hem det!
Sen om man skulle halka på mållinjen så är det även kval om man kommer tvåa i serien. Så möjligheterna är goda att hoppa upp ett hack i seriesystemet inför nästa säsong! Om man då är kvar som tränare återstår att se, men oavsett vem som står där nästa år så hoppas jag att den personen får uppleva samma goa gäng som jag fått göra denna säsong – för det är som sagt det allt handlar om. GEMENSKAP.
Tack!
ADAM GELOTTE
Födelseår: 1986.
Familj: Frun Emma och barnen Elias och Emilia.
Bor: Herrljunga.
Klubbar i karriären: Bollebygd, Olsfors, HSK, Frisco.
Lokal favoritklubb: Får köra ett diplomatiskt svar här – Annelund, Frisco och HSK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Tränare i Annelunds IF.
