Martin Lund gör i dag sitt näst sista framträdande som gästskribent. Han fokuserar i dag på att barn inte längre räknar tabeller, vilket han tycker är snudd på katastrof.
Ämnet jag tänkte prata om idag har varit i bruk i två säsonger och beslutet togs för knappt tre år sedan. Beslutet som togs där och då är fortsatt intressant, samt minst sagt märkligt i mitt tycke och tänk.
Ämnet jag syftar på är när Svenska Fotbollförbundet röstade igenom att fram till man är 13 år, så skall man inte få vinna, förlora eller räkna resultat i fotboll.
Det var Lars Norman på Dalarnas Fotbollförbund som kom med idén på representantmötet år 2014 att fram till man var 12 år så skulle man inte få tävla. Idén uppskattades, men SvFF valde att utöka åldern till 13 år innan den röstades igenom året efter.
Jag undrar på vilket sätt det här beslutet skulle vara positivt för dagens ungdomar i fotbollen? Nog för att de inte är vuxna, men märk väl SvFF att barn förstår faktiskt saker och ting. De kan räkna ut att när matchen startar står det 0-0 och gör motståndarlaget mål så är det 0-1. Så skulle det resultatet stå sig till domaren blåste av matchen så kan jag garantera att varenda unge hade förstått att man antingen vann eller förlorade matchen.
Så jag kan inte förstå problemet med att barn inte skall få glädjas åt en seger eller sörja över en förlust. Man lär ju sig saker av att både vinna och förlora. Inte bara ur ett fotbollsperspektiv, utan även av livet i sig. Att kunna tackla en motgång redan i tidig ålder tror jag är till en oerhörd hjälp i framtida livet. Du kanske inte klarade det där matteprovet, du kanske inte fick det där jobbet du ville ha eller så kanske det tog slut med din flickvän eller pojkvän. Frågan är då hur du tacklar din motgång? Du kan antingen lägga dig ner och inte göra någonting åt det. Eller så kan du se tillbaka på problemet och bevisa att du är bättre än så och utveckla dig själv. Jag vill tro att välja det andra alternativet är bra mycket lättare att välja om man redan i ung ålder har fått lära sig att tackla motgångar.
Det finns säkert personer som tror och tycker att beslutet är bra, för då kan inte föräldrar hetsa upp sig över barnens resultat eller klaga på domare under matcher.
Jag är dock av den teorin att jag tror faktiskt inte det hjälper att sudda bort resultaten för att föräldrar inte skall lacka ur. Jag får för mig att de som lackade ur innan regeln kom till är lika mycket vinnarskallar än idag. Har man inga poäng att vinna, så kan man alltid vinna äran. Så resonerar jag och så gör nog det flesta vinnarskallarna.
Att ta bort en sådan här fin och viktig grej från ungdomarna är rentav en katastrof. Det är ju inte barnen som behöver förändras, det är de föräldrarna som inte kan behärska sig som ska förändras. Det är deras förbannade plikt att låta barnen vinna eller förlora och pusha dem efter det.
Jag kan tänka tillbaka på ett minne från min egna ungdomskarriär. Vi spelade Tångahallen Futsal-Cup på våren år 2011. Vi tog oss hela vägen fram till final och på andra sidan stod Vårgårda IK. Jag vill minnas att de avgjorde i förlängningen och jag blev minst sagt förbannad. Jag vägrade att tacka och gick mot utgången.
Precis när jag skulle gå ut ur hallen och bort mot omklädningsrummet rann bägaren över. Jag fick syn på en vägg som jag tror där och då är en betongvägg. Det visar sig knappa sekunden senare att det var det dessvärre inte och min spark i gipsväggen gav ett mindre glamouröst hål efter sig.
Direkt efter sparken gick jag med raska steg ut och hörde hur det ropades -”Det var nummer 7, det var nummer 7 som sparkade, han skall betala”. Varpå Richard Wartmark som då spelade med oss i HSK ropade tillbaka med ett svar , ”Men skicka er jävla faktura då”. Ett minne jag sent kommer att glömma.
Idag kan man givetvis garva åt vilken fruktansvärt dum och löjlig grej jag gjorde. Ack än viktigare, jag lärde mig att jag kommer inte göra om det. Vid en förlust, tänker jag mig både en och två gånger innan jag ser en vägg numera. På tal om att lära sig av sina motgångar!
Jag vill klargöra för samtliga att det är givetvis inte rätt på nåt sätt det jag gjorde. Jag känner dock att poängen med det hela är att fotboll och känslor hör ihop. Det får va lite hetsigt, man får vara bäst och för dagen kan man vara sämre. Bara för att det är barn så skall inte deras känslor behöva försvinna.
Gör om, gör rätt Svenska Fotbollförbundet.
FAKTA MARTIN LUND
Födelseår: 1996.
Familj: Mamma Katarina, pappa Mats, syster Jenny & brorsan Anders.
Bor: Herrljunga.
Klubbar i karriären: Hudene GOIF (2001-2008), Herrljunga SK (2008 – ?).
Lokal favoritklubb: Herrljunga SK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare & sociala medier-ansvarig för HSK.
Jag kan förstå dina argument kring varför resultat är motiverande och roligt. Jag minns lika väl som du känslan av att vinna en turnering eller spela en final. Riktigt mäktigt!
Men en viktig poäng med att ta bort resultat i barnidrott är att förbättra idrottande barns psykiska hälsa. Forskning tyder på att en allt för stor del av barn under 13 år mår dåligt på grund av prestationskrav och konkurrens. Jag tycker att det är hemskt då fotbollen egentligen inte handlar om att bli bäst utan snarare om att må bra och ha roligt. Kan dessa krav bara sänkas något på barnen kanske även den psykiska hälsan kan bli bättre. Åtminstone tycker jag att det är värt att pröva. Barns psykiska hälsa måste gå i första ledet. Det är ett växande bekymmer!
Jag tror inte du skall vara rädd att barns känslor försvinner. De förblir, oavsett poängräknande.
Härligt med ditt engagemang och delade tankar Martin här på Lokalfotboll.se/0322. Fler som engagerar sig i den lokala fotbollen behövs!
Gällande ditt ställningstagande var jag precis av din åsikt tidigare, men har tänkt om helt. Texten jag länkat till skrevs för något år sedan, men jag är ännu mer övertygad nu när jag är ungdomsledare och ännu närmare barnidrotten.
http://lokalfotboll.se/inget-galet-beslut-att-slopa-barnens-tabeller/
Håller med Martin men förstår tankegångarna också. Men vad händer med ungdomscuperna när inte tabeller skall räknas ??
Det är väl ett fel i denna text? Resultat i enskilda matcher får räknas men inte tabeller och utse slutvinnare. Så glädjen ifrån att vinna matchen finns allt kvar. Sen kan man ha långa diskussusioner om problemet egentligen är ett vuxenproblem och hur man i sådana fall skulle komma i ordning med det.