I dag kör vi igång tredje varvet för våra gästskribenter. Det betyder att det är Christer Hallén som fortsätter berätta om sin resa som fotbollsdomare.
För min egen del så vill jag alltid ha mål med det jag håller på med, det kan vara såväl korta som långsiktiga men något att sträva mot vill jag alltid ha!
Inom fotbollsdömningen så kan ett kortsiktigt mål vara att bli matchad tufft av sin coach med matcher såsom till exempel ett tufft toppmöte, en viktig streckmatch i botten eller en derbymatch medans ett mer långsiktigt mål kan vara att bli uttagen till det nästkommande Steget som jag klargjorde för under mitt föregående inlägg.
2007, då 22 år gammal, så blev jag uttagen att under Gothia Cup få gå min Steg 3 utbildning vilket då innebar (omgjord idag) att jag skulle bli behörig att få döma div.3 herrar. Dock så var jag då div.5-domare som skulle försöka i tuff konkurrens att ta mig till div.4. En av de andra kursdeltagarna då var Daniel Ekman (född i Fåglum) som numera är assisterande domare i Allsvenskan. Jag har ett gäng bra historier om honom men få av dom är kopplade till den lokala fotbollen så jag får väl vara snäll och bespara honom dessa. 😉
Stegutbildningen gick bra och jag fick direkt div.4 matcher under hösten 2007 och sedan rullade det på i en ganska så rask takt resterande del av 2007 och starten på 2008.
När man är mitt uppe i någonting så kan det ibland vara svårt att stanna upp och reflektera men under den här perioden så gick allt oerhört fort för mig. Jag kommer så väl ihåg en vårdag i maj 2008 när min dåvarande coach i div.4 Gösta Hellqvist skulle komma och observera mig. Det pirrade såklart lite extra då det trots allt var mitt första ordinarie år i div.4, han sa då till mig efter matchen:
– Du har gjort en otroligt bra vår och jag vill att du ska få en provmatch i div.3.
Då 23 år gammal så var detta stort, otroligt stort. Jag kände en enorm stolthet och glädje! Jag fick då reda på att min provmatch skulle gå av stapeln i Göteborg, närmare bestämt Krokslättsvallen, den 7 juni 2008, matchen var mellan Dalen/Krokslätt och Torekov. Matchen skulle observeras av den dåvarande coachen i div.3 Peter Olsson och helt ärligt så kommer jag inte ihåg så speciellt mycket från matchen förutom att det gick okej. Långt ifrån klockrent och långt ifrån katastrof, någonstans mitt i mellan på den skalan. 😉
Jag kommer dock väl ihåg att min far åkte med och kollade på denna matchen, något som sker med jämna mellanrum vilket såklart är lika trevligt varje gång.
Vad som dock aldrig sker är att min mor kommer med och kollar, oavsett om så matchen skulle vara på hennes trädgård och detta beror inte på att hon inte är intresserad, utan istället så beror detta tyvärr på att hon tycker att det är jobbigt att höra folk från sidan eller på planen stå och skrika på sin son med pipan i mitten.
Att jag själv lärt mig att hantera det är en sak men att min mor inte ska kunna stå och kolla på sin son likt en mor står och kollar på sin son som spelar fotboll är beklämmande och tråkigt.
Jag hade även en tidigare flickvän som var med en gång och kollade men hon sa efteråt: ALDRIG MER!
Vad krävs då för att få till en förändrad attityd som gör att klimatet för oss domare blir bättre och mer respekterad?
Jag tror att Maja var inne på en bra sak under sitt föregående gästinlägg:
Rannsaka dig själv och försök att sätt dig in i situationen som domaren befinner sig i!
Besluten ska fattas med bestämdhet helst inom några hundradelar oavsett om det är ett inkast eller straff och oavsett om det sker i minut 1 eller minut 90.
Man vill bara fortsätta att skriva när man väl är igång men nu är det slut för denna gång. Nästa gång så fortsätter jag min story kring avancemanget i seriesystemet men även om en rejäl knäskada som satte ordentliga käppar i min domarkarriär.
Over and out!
FAKTA CHRISTER HALLÈN
Födelseår: 1985.
Familj: Mamma, pappa, en äldre syster och en äldre bror.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Gräfsnäs IF, Sollebrunns AIK, Långareds BoIS, Alingsås FDK (Domarklubb).
Lokal favoritklubb: -.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Domare.
Mycket bra skrivet och många tankar Christer. Lycka till med uppdragen 2017