I dag har vi dammat av 0322-podden igen. Nu med två gäster, då Holmalunds duo Beatrice Persson och Moa Edrud tog sig tid för en pratstund.
Så är det dags för den totalt fjärde delen av 0322-podden. Den här gången har vi två gäster i programmet när vi pratar fotboll med Bea Persson och Moa Edrud. Det blev ett samtal om deras resa från flicklag i Östadkulle SK och Södra Härene IF till Elitettan och landslaget. Vill du hellre läsa delar av intervjun finns den längre ner på den här sidan.
Lokalt engagemang kan sluta i landslaget
Holmalund laddar som bäst för sin andra säsong i Elitettan. Med på äventyret finns flera tjejer som härstammar från traktens levande ungdomssektioner, och vi bestämde träff med Beatrice ”Bea” Persson och Moa Edrud för att prata om resan från ungdomsfotboll i Östadkulle SK och Södra Härene IF till landets näst högsta serie och det svenska ungdomslandslaget.
Sparbanken Alingsås brinner för det lokala föreningslivet i alla olika idrotter, inte minst på ungdomsnivå. Holmalunds lag i Elitettan är ett konkret bevis på hur bygdens blomstrande ungdomssektioner på sikt kan generera bidrag till toppidrotten, eller toppfotbollen som i Moas och Beas fall. När de tog sina första löpsteg på Södra Härenes respektive Östadkulles hemmaplan var det glädjen till fotbollen och engagerade ungdomsledare som lade grunden till det som skulle komma att hända i deras karriärer.
– Jag började när jag var sex år kanske. Det var en en sån där blandad mixgrupp med killar och tjejer där man sprang runt och spelade lite på femmanna-mål. Man kom ner och spelade och träffade sina kompisar, säger Bea, som bara har goda minnen från sina ungdomstränare i Östadkulle SK.
– Mina tränare var jättebra när jag var liten. Det är bra att man har en tränare som engagerar sig, som åker dit för att de tycker det är kul och inte åker dit för att de måste, fortsätter hon.
Moa Edruds första tränare i karriären var hennes far, Miguel.
– Även om jag inte säger det ofta så har han faktiskt betytt mycket för mig i fotbollssammanhang. Han är den jag minns mest som tränare från min karriär som ung, säger Moa, som tycker att man med åren börjar förstå hur mycket ideellt engagemang som ligger bakom det svenska föreningslivet.
– Man har märkt hur många som kretsar runt både lag och förening. Det blev skillnad när jag kom till Holmalund och det är två tränare, en materialare plus en massa andra som hjälper till.
Även Bea Persson har på nära håll fått se hur mycket arbete som krävs för att dra runt ett lag i Elitettan
– Min mamma är med och hjälper till att ordna med resor. Det tar hur mycket tid som helst leta resor och hitta det billigaste alternativet och då är det ändå bara en del i hela allting, säger hon.
Spelarna i Holmalund lägger ner mycket energi för att få ekonomin runt laget att gå ihop. De säljer mängder av olika saker, och dessutom jobbar föreningen febrilt med att hitta sponsorer och få med det lokala näringslivet på tåget.
– Det krävs mycket pengar för att dra runt allting och vi spelare försöker hjälpa till med det vi kan. Och vi är så klart väldigt tacksamma för de företag som väljer att stötta oss, säger Moa.
Holmalund har på senare år blivit bygdens elitförening inom fotbollen. Men ett samarbete med grannklubbarna är ett måste, är de båda 17-åringarna överens om.
– Lagen runt omkring är jätteviktiga för oss. Nu har vi en bra förening med A-lag och Akademin så det är viktigt att vi har spelare runt omkring som vi kan värva in och fortsätta utveckla. Det är nödvändigt med ett bra samarbete åt båda håll, så att det finns lag på olika nivåer för traktens alla spelare.
Nu lever både Moa och Bea ett liv som genomsyras av fotboll. Tre morgonträningar med skolan och fyra kvällspass med laget hinns med varje vecka. Dessutom spelas det match på helgerna, emellanåt med långa resor runt om i Sverige.
– Man hinner inte med så mycket annat än fotbollen men det är aldrig svårt att säga nej till kompisar. Är det match så måste man vara hemma och äta och vila, säger Bea, som får medhåll av Moa.
– Vi har våra kompisar här i klubben så vi hinner umgås. Och vi vill ju det här så jag ser det inte som att vi gör några uppoffringar.
Utöver framfarten i Holmalund har båda tjejerna fått chansen att prova sina vingar i landslaget. En fantastisk resa från Lenavallen och Granhagen till de fina arenorna i den blågula landslagströjan.
– Jag kände efter Elitlägret att jag kanske skulle ha en chans att komma med och när mailet kom från förbundskaptenen blev man jätteglad, säger Bea, som också minns första landslagssamlingen.
– Det var väldigt proffsigt upplagd med genomtänkta träningar och bra teoripass. Alla var där av en anledning, att man var bra Man fick liksom mäta sig själv med de som höll samma standard som en själv.
Moa Edrud skiner upp i ett stort leende när blågult kommer på tal.
– Man är otroligt stolt över att vara med i landslaget, det är en möjlighet inte alla får. Man blir riktigt glad över att bara tänka på det.
Det är också Moa Edrud som för närvarande har störst förtroende från förbundskaptenen. Den här veckan är hon i Portugal för att spela Elite Round, som fungerar som kval till sommarens EM-slutspel i Tjeckien. Spanien, Island och Portugal väntar i gruppspelet, och första matchen spelas i dag tisdag.
– Alla i laget vill ju vidare till EM, det är vårt gemensamma mål, säger Moa, som på tre-fyra år bytt Södra Härenes gröna tröja mot landslagets blågula
– Det är sjukt om man ser det på det sättet, och absolut ingenting jag hade förväntat mig för något år sedan.
Ja, det kan onekligen gå fort i idrottens värld. Och allt som oftast börjar det med en ungdomstränare som kastar ut några bollar till ett gäng barn. Kanske i Vårgårda, kanske i Östadkulle eller kanske någon helt annanstans. Det viktigaste är att alla barn där ute får samma möjlighet att prova på idrott som Moa och Bea fick. Då vet man aldrig hur det kan sluta.
