En förening är ett arbete utan slut

I dag tackar vi av Ida Lagesdotter Andersson när vi läser hennes sista text där hon skriver om hur fantastiskt det är att tillhöra en förening och att hon ser sig som en förvaltare av något som sedan nästa generation ska ta vid.

Jag upprepar ofta för mig själv ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något”, ”ensam är inte stark”, ”laget före jaget”, ”tillsammans gör vi skillnad” etc, etc. Men jag vet inte alltid om jag gynnas speciellt mycket av det själv. Ibland kan jag känna mig nästan lite överkörd och att det räknas med att jag ordnar och fixar saker och ting. Ibland känns det dessutom väldigt ensamt.

Men så kommer det en grå söndag i oktober. Kl. 17.00 är det styrelsemöte på Lenavallen. Dagordningen för mötet är såklart utskickat i sista sekund och jag tänker att ”visst fasen kanske jag skulle ha fixat lite fika”. Men 16.58 rullar jag in utan någon kaka och parkerar så nära dörren det går. När jag kommer in möts jag av våran stora veteran, som alltid är på plats i tid (och sätter på kaffe). Någon har slagit igång datorn och slötittar på en Premier League-match samtidigt som han kom på 25 saker som han kunde ordna lite snabbt. Någon annan drar igång någon harang om bottenlaget i Premier Leagues stora förlust under gårdagen och den tredje står på kontoret och räknar antalet sålda strumppaket. Vår fjärde stjärna har hittat kvarglömda grejer i ett hörn och plockar snabbt iordning dem i en snygg hög och märker med ”kvarglömt”. Jag glider ner bredvid min namne, lagkamrat och styrelsekollega som man blir glad bara man ser henne, sådana personer är inte att underskatta. Inrusandes 17.03 kommer vår ungdomsansvarige som direkt innan tränat ett ungdomslag och han är redan innan mötet förlåten för den sena ankomsten.

Jag kommer på mig själv att le. Vilka fantastiska människor som liksom jag vill att våran lilla förening, ute i Östadkulle, ska fungera. Människor jag inte hade mött om jag inte hade dragit på mig fotbollsskorna igen hösten 2017. Här är jag ju inte ensam.

Föreningslivet i Sverige är unikt! Vi i Östadkulle SK driver en verksamhet med ca. 300 medlemmar varav 100 aktiva ungdomar. Organisationens grund byggdes för över hundra år sedan och den står sig än idag och nästa år får vi fira klubbens 75-årsjubileum. En liten skara människor får förtroendet att leda föreningen i, troligtvis, rätt riktning medans stora beslut tas ihop med medlemmarna, där de får säga sitt. Vilket klockrent maskineri egentligen.

Det är alltid glädje med att vara med i en förening, en glädje som är svår att ta på. Att vara en del i ett sammanhang, ett lag, där man tillsammans stretar på och försöker dra åt samma håll, oavsett om det är runt styrelsebordet eller på fotbollsplanen, det är något visst med att få finnas i ett sammanhang ihop med andra.

Det finns också en stor tacksamhet att vara med i en förening. 1951 satt en gäng engagerade (män, får vi anta) och tyckte att en sportklubb i Östadkulle, det behöver vi. 2015 kom någon med initiativet till att starta upp damlagsverksamheten i klubben och här står jag idag, mitt uppe i detta och får vara en del utav det någon annan har startat.

En förening är ett arbete utan slut. Vi jobbar mot ett mål egentligen och det är att föreningen ska överleva framåt, ett mål som någon aldrig kommer uppleva, för då når vi inte målet. Precis som Karin Boye var inne på: ”Visst finns det mål och mening med vår färd – men det är resan som är mödan värd”. Jag vill se mig som förvaltare av något som sedan nästa generation ska ta vid, vrida på, utveckla och modernisera på det vis som i den tiden känns rätt och rimlig. Jag vill att det ska finnas något när någon vill ta vid. Att vara delaktig och driva en förening är inte att komma fram till målet, men att på resan kunna bidra med det man kan.

Det är med glädje och tacksamhet jag vill vara en del av det lokala föreningslivet. Det är också (ihop med stor dos lättnad) de känslorna jag även avslutar den här ”skribentkarriären”. Tack Jonas för möjligheten att få dela lite tankar här på sidan och tack ni som läst och kommenterat.

IDA LAGESDOTTER ANDERSSON
Födelseår: 1995.
Familj: Sambon Filip, sonen Folke och två bonusbarn, Tova och Viggo.
Bor: Hägrunga, Vårgårda.
Klubbar i karriären: Vårgårda IK och Östadkulle SK.
Lokal favoritklubb: Östadkulle SK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelar i Östadkulle/Södra Härene damlag och ordförande i Östadkulle SK.