ANNONS:
ANNONS:

En torsdag på Brogårdsvallen

Uttalanden, avgörande kvalité, ambulans och teknikstrul. Ja, torsdagen på Brogårdsvallen innehöll det mesta.Jag sammanfattar min bild av det hela i en Bredsida.

Det var en händelserik dag på Brogårdsvallen i går. Om vi börjar bakifrån med det riktiga derbyt så har jag nog landat i att Holmalunds seger var rättvis. Räknar man klara målchanser var det inget snack, men merparten av hemmalagets målchanser kom å andra sidan mot slutet av matchen när slaget redan var vunnet. Men även fram till att matchen öppnade upp sig sista 25 minuterna tycker jag nog att HIF var det bättre laget. Eller minst dåligt, om man ska använda Niklas Klingbergs termer.

Det första AIF-tränaren sa till mig när jag frågade om matchen var att han tyckte Holmalund var uselt. Så klart sagt lika mycket i affekt efter en tung förlust som i en enorm besvikelse över det egna lagets prestation. Klingberg utvecklade sedan det hela i något mer politiskt korrekta ordalag, även om han landade i att han inte tycker att Holmalund är något bra fotbollslag. Mer än att de är bra på att göra mål.

Oavsett vad man tycker om AIF-tränarens eftersnack kan jag någonstans förstå hans frustration. Mål sätter matchbilder och avgör matcher och när AIF då släpper in konstiga mål som kostar i både tappad trygghet och tappade poäng är det just frustrerande. För en vecka sedan blev det 0-1 mot Ardala efter en bjudning och i går kan James Clarks tafatta agerande vid 2-0 ha kostat poäng. Klingberg sågade även det egna laget för det tidiga 1-0-målet.

– Visst, inlägget är bra. Men nicken är inte bra och går ju mitt i mål. Dessutom är markeringen obefintlig, var Klingbergs dom mot det egna laget om den situationen.

AIF har gjort elva mål på på nio matcher. På det är man fjärde sämst i serien och när man får kämpa så oerhört för varje nätrassel håller det inte att vara frikostig åt andra hållet. Spelet i straffområdena brukar vara svårt att hantera för en nykomling, men med den rutin som AIF har trodde jag inte att det skulle behöva bli ett problem under 2019. Men det har det varit hittills, det är bara att konstatera.

Niklas Klingbergs taktik så här långt har varit att vara brutalt ärlig utåt om sitt lag. Det är inte tal om att skydda sina spelare med ”Lagerbäckska uttalande”, nej här sparas det inte på kritiken. Efter 0-1 mot Ardala fick sig det offensiva gardet en omgång i Alingsås Tidning. I går var det målvakt och försvar som fick surt efter slutsignalen. Även om Klingberg har rätt i sak kan man fundera över vad hans uttalande betyder för gruppen. Än så länge tycks självförtroende och trygghet inte har infunnit sig i alla fall, även om tränaren så klart känner sina spelare bättre än någon annan. Någonstans visar det ändå att han har sin tro på att laget och spelarna kan prestera mycket bättre än vad de gör just nu.

Klingberg tycktes heller inte helt nöjd med hur hans spelare laddat upp inför torsdagens derby. Felix Hjertqvist Jonsson sträckte ljumsken när han lirade fotboll med polarna medan Chris Balkerud och Oliver Östlind var på konsert och anslöt just innan matchstart.

– Det är val som spelarna gör, sa Klingberg med mörk blick och en ilsken underton i rösten.

Alingsås IF har vunnit två matcher i årets seriespel. En kom på Gerdskenvallen i en tillknäppt historia som kunde ha slutat hur som helst. Nu väntar bottenlaget Trollhättans BoIS i nästa runda och vid förlust där är grönvitt rejält insyltat i botten. Hur långsiktigt man än vill bygga något av det här laget går det inte att bortse från den kortsiktiga betydelsen av den matchen.

……………………..

Holmalund då? Ja, det skulle jag säga är den raka motsatsen till Alingsås IF.

Spelar man alltid stabilt och med struktur? Nej.

Har man tron på det man gör även fast det blir fel ibland? Ja.

Har man individuell kvalité att ta tillvara på det som dyker upp framåt? Ja.

Och oavsett prestation och resultat är mystränaren Mikael Öhman alltid försiktigt optimistisk i sina uttalanden där motståndaren inte sällan hyllas och de egna spelarna skyddas.  En helt annat taktik än Niklas Klingbergs, även om Öhmans citat inte blir lika smaskiga.

Spelmässigt var derbysegern inte någon topprestation av Holmalund, så långt är jag enig med Niklas Klingberg. Men redan när André Nilsson slog det där fantastiska inlägget till 1-0 visade hemmalaget att de har något som inte AIF har. Oavsett nivå på nicken och försvarsspelet var det just kvalitén på inlägget som var avgörande. Samma kvalité som ordnade Jocke Bergs utvisning. Samma kvalité som dödade matchen med 3-1 i öppet bur. Eller som Benny Söder summerade det hela. ”Vi hade André, det hade inte AIF”.

Vid sidan av Nilsson tycker jag att Linus Krantz var bra i HIF-kassen. Känns jämnare och mer stabil än tidigare år, och det är så klart också en orsak till HIF:s poängplockande hittills.

Holmalund har nu 16 pinnar och häng på kvalplatsen. Nästa fredag väntar nästa derby när de röda åker till G-vallen och gör upp i vad som inte går att benämna som annat än ett toppmöte.

……………………..

Innan derbyt spelades en uppvisningsmatch med slocknade stjärnor från de båda klubbarna. Bröderna Elmander låg bakom det hela, och med bra väder och en hel del folk går det inte att beskriva det hela som något annat än en succé. Tyvärr slutade det till viss del i moll när AIF:s Johan Bergman föll illa och enligt rapporterna bröt armen. Ambulans tillkallades och matchen fick avslutas med straffsparkar istället för att spela de sista tio minuterna.

Men innan olyckan för Bergman bjöds på en del fin fotboll. Peter Elmanders rusch innan 1-0 och Patricks Heeds inlägg till Johan Nilssons 2-0 var två höjdpunkter, och även det stora dragplåstret Johan Elmander bjöd på en del fina aktioner. Gladast blev nog Stefan ”Siffran” Johansson när han slog in den sista straffen och putsade AIF-förlustsiffror något. Har inte lyckats hitta någon publiksiffra, men känslan var att det var rätt bra uppslutning både till plojmatchen och huvudmatchen.

För egen del deltog jag som speaker till uppvisningsmatchen. Det skedde med blandad kvalité tills mitt i straffläggningen då tekniken svek. Hela ljudanläggningen dog och där stod jag handfallen och kunde inte ge matchen ett riktigt avslut. Men sånt kan hända, och tur var det väl att ”Siffran” ordnade ett värdigt avslut när han slog in den sista straffen.

……………………..

Håller du med om ovanstående? Eller tycker du att den här Bredsidan är en riktig snedspark från min sida? Kommentera gärna nedan.

Lämna en kommentar