Julia Gillqvist är tillbaka med en ny text. I dag om vikten av att ibland få ett break från fotbollen.
Regnet öser ned medan jag sitter uppkurad i soffan med laptopen i knät. Tur är väl det, annars vet jag inte vad som hade hänt med det här inlägget. Sommarledigheten såsar onekligen till hjärnan. Dock är energin återigen på topp efter några veckors vila. Semester är något vi alla behöver, på något sätt, och inte bara från jobbet utan även från fotbollen.
Som dedikerad fotbollsspelare sov, åt och andades jag fotboll. Allt planerades runt träningar och matcher, såsom plugg, extrajobb, kalas och semestrar (med andra ord är jag helt enig i åsikterna kring frånvaro som Calle skrev om i ett tidigare inlägg; väldigt få ursäkter duger). För många låter det kanske skrämmande men för mig och många andra var – och är – det helt naturligt. Hade man prov dagen efter var det bara skönt med en paus från böckerna. Fotbollen är i det fallet inte ett problem, utan snarare en ventil och energikälla.
Av just den här anledningen är det dock viktigt att få ett break ibland, även om man själv ser det som oproblematiskt att fotbollen är navet i ens liv. För det första har man garanterat några vänner eller familjemedlemmar, eller till och med en partner, som inte alls delar samma livsåskådning. För deras skull är det bra att man under några veckor om året inte säger ”nej tyvärr, fotboll”. För det andra tror jag att pausen är viktig för att inte glöden ska dö ut. Precis som det ibland är nyttigt att vara ifrån och sakna varandra i en relation behöver man vara ifrån fotbollen för att känna det där lilla extra suget när det drar igång igen. Det är ack så viktigt att ha när mörkret så småningom smyger sig in under höstens träningar.
Och på tal om det där lilla suget… Blir man någonsin av med det? Den här sommaren har bjudit på ett nytt försök till att ersätta fotbollen, nämligen tennis. Vissa likheter finns, bland annat att det är en boll med i leken och – kanske det viktigaste – att man kan tävla, vilket i sin tur innebär att man kan vinna. Kanske att vinnarskallen i mig kan tillfredsställas något, men vi får väl se hur länge det håller. ☺
Hoppas att ni har en riktigt skön sommar!
FAKTA JULIA GILLQVIST
Födelseår: 1991.
Familj: Mamma Marie, pappa Sune, systrarna Jennie och Sofia, sambo Gustav och hunden Charlie.
Bor: Vårgårda.
Klubbar i karriären: Södra Härene IF, Vårgårda IK, IK Frisco.
Lokal favoritklubb: Frisco, såklart!
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Representant i Friscos fotbollssektion.
