”Ett hjärta som satte spår”

Peter Elmander minns i dag tillbaka på Mikael Prodér som så hastigt gick bort för en tid sedan.

Vissa människor lämnar avtryck långt efter att man mött dem. Inte för att de varit perfekta, utan för att de varit närvarande på riktigt. Sådana som inte alltid följer mallen, men som bär på något större – ett hjärta som vill väl, och en kraft som påverkar andra på djupet.

Det är inte alltid man ser det just då. Det kan dröja månader, ibland år, innan man förstår hur mycket en sådan person faktiskt betytt för ens utveckling – som spelare, som människa. Det sitter i blicken, i samtalen, i tystnaden mellan orden. I modet att tro på sig själv, utan att riktigt veta var det kom ifrån. Den här texten är skriven för att hedra en sådan människa. En som inte var tillrättalagd, men som alltid gav sitt hjärta. En som levde nära gränsen, men alltid med en stark vilja att lyfta andra. En som satt spår – ibland utan att vi visste om det.

Mikael Prodér var en sådan person.

Mikael Prodér – ett hjärta som satte spår

Mikael Prodér var en tränare som på ett unikt sätt berörde dem han arbetade med. Han var en person med en stark karaktär och en intensiv passion för fotbollen, vilket genomsyrade allt han gjorde. För dem som befann sig i hans närhet inom fotbollens värld, var Mikaels engagemang både en inspiration och en utmaning.

Hans sätt att vara var särskilt. Han kunde vara krävande, men också varm och närvarande. Det fanns ett djup i hans ledarskap som inte alltid märktes direkt, men som ofta kom att sätta sig i spelarnas ryggmärg – som en inre kompass. För Mikael handlade fotboll om mer än taktik och resultat. Det handlade om att förstå människan bakom spelaren, att bygga karaktär och mod, och att få människor att växa – även när det kostade på.

Han var ofta den som såg något i en spelare innan spelaren själv gjorde det. Och även om hans sätt inte alltid var enkelt att möta, var det just det som gjorde hans påverkan så djupgående. Han satte avtryck. Inte alltid med stora ord, utan genom handlingar, blickar och en tydlig närvaro. Han gav av sig själv på ett sätt som inte gick att ignorera.

Mikaels liv gick i högt tempo. Det var många bollar i luften, och han kastade sig in i allt med hela hjärtat. Det märktes inte minst i det ansvar han tog – för spelare, ledare, klubbar och människor omkring honom. Det fanns en orubblig vilja att bidra, att förändra, att skapa något större. Han ville inte stå bredvid. Han ville in i hjärtat av varje projekt, varje träning, varje individ.

När Mikael gick bort lämnade han ett tomrum efter sig – men också något djupt levande. De som kände honom bär med sig hans ord, hans driv, hans blick för detaljer och hans ovillkorliga lojalitet. Det han gav fortsätter att leva i de spelare och ledare som för vidare det han en gång planterade i dem. Det är svårt att förklara Mikael för någon som inte upplevt honom. Han var inte tillrättalagd, men han var ärlig. Inte alltid enkel – men alltid där. Och det, i sig, satte stora spår.

Stora spår av en stor personlighet ❤️

Facebook

Twitter

Email