Martin Lund skriver i dag om sina VM-minnen och ser fram emot det som väntar i Ryssland i sommar.
Torsdagen den 14 juni är det äntligen dags igen. Fotbolls-VM går av stapeln och som man har längtat.
Under en månads tid får man ständigt kika fotboll, finns det nåt bättre än det? Jag tror faktiskt inte det. Sen att efter 12-års väntan att Sverige är med igen gör ju inte det hela sämre.
Jag minns ett par grejer från VM-02 i Sydkorea/Japan. Så som Ronaldos sanslösa frisyr, Anders Svenssons vackra frispark mot Argentina och Rivaldos otroliga filmning mot Turkiet.
Sedan har man ju givetvis sett krönikor i efterhand från det mästerskapet men det är i Tyskland -06 man trots allt bildade sina egna minnen.
Värdnationen Tyskland som flög fram med Michael Ballack, Miroslav Klose och Lukas Podolski i spetsen var oerhört härliga att titta på. Tillslut ett välförtjänt brons för tyskarna!
Portugal med Deco, Luís Figo och en ung Cristiano Ronaldo som ständigt överstegade sig förbi på kanten. Som man njöt av det Portugal och en hedersam fjärdeplats tillslut för Luiz Scolaris mannar!
England med deras kanske bästa landslag någonsin, i alla fall namnmässigt. Där hade du stjärnglans i David Beckham, Steven Gerrard, John Terry, Frank Lampard, Rio Ferdinand och Wayne Rooney. Men det ville sig inte den här gången heller för England. Alltid uppsnackade och sällan levererar de när det behövs som mest. Ut på straffar i kvartsfinalen mot Portugal. Så även det sista Sven-Göran Eriksson gjorde hos ”Three Lions”.
Brasilien hade enligt mig det mest stjärnfyllda laget någonsin i ett mästerskap. Ronaldinho, Roberto Carlos, Kaká, Cafú, Adriano, Robinho och Ronaldo. Dessvärre för brassarnas del blev det ju relativt tidigt uttåg ur turneringen. Frankrike och Thierry Henry skickade ut samba-fotbollen i kvartsfinalen.
Det starkaste minnet jag har från Brasilien i det här VM:et är åttondelsfinalen mot Ghana. En något tung Ronaldo kommer i friläge med målisen. Gör ett par överstegsfinter, går förbi & rullar in bollen i det öppna målet. Så fin du var ”Fenômeno”.
Frankrike med den mycket märklige Raymond Domenech som tränare lyckades ta sig ända fram till finalen. Visst även fransoserna hade ett redigt lag med Lillian Thuram, Patrick Viera, Thierry Henry och fler fina pjäser. Men ska man vara riktigt ärlig så var väl ändå den absolut största faktorn till en finalplats Zinedine Zidane. Maken till överlägsenhet på den här nivån har jag sällan skådat. Jag minns speciellt från kvartsfinalen mot Brasilien, då han bara flöt förbi alla dessa världsstjärnor. Det gick liksom inte att få stopp på honom. Makalös form och kylan som han har senare i finalen när han går fram och chippar in 1-0 på straff, på Gianluigi Buffon. Det är väl det som skiljer agnarna från vetet i slutändan.
För den som är något intresserad av fotboll vet väl mycket väl hur historien slutade den där juli-kvällen i Berlin för ”Zizou”. Däremot så ska man inte ta ifrån honom hans tidigare framträdanden under det här mästerskapet. Världsklass rakt igenom!
Vidare till ”Gli Azzurri” som hade en minst sagt jobbig uppladdning inför turneringen. Uppgjorda matcher i Serie A och ”Calciopoli” var i full utredning hemma i Italien. Trots detta så knöt ändå primadonnorna näven och visade världen att man är en stormakt att räkna med. Men knappt innan ens förspelet hade börjat så hade Milans stjärnback Alessandro Nesta skadat sig och en omdiskuterad Marco Materazzi fick ta platsen bredvid Fabio Cannavaro. I efterhand kan man dock konstatera att Materazzi blev en klart positiv injektion för Italien! Utöver dessa så fanns ju Luca Toni, Andrea Pirlo, Gennaro Gattuso, Mauro Camoranesi, Alessandro Del Piero, Francesco Totti och Gianluigi Buffon. Buffon släppte för övrigt endast in två mål (!) under hela mästerskapet.
Det var dock en annan som skulle stjäla den stora showen. Fabio Grosso i Palermo hade spelat till sig en plats i det italienska landslaget och som han tog vara på den. Han gjorde ett par härliga intryck på mig. Hans filmning mot Australien i åttondelsfinalen som resulterade i straff som Francesco Totti sedan kunde dunka in på övertid. Eller för att inte tala om semifinalen mot Tyskland då Andrea Pirlo gör ett sagolikt inspel till Grosso som curlar in 1-0 i förläningen. Men det som biter sig fast mest är ju givetvis att det är han som lägger in den avgörande straffen i straffläggningen mot Frankrike. Som du och hela Italien förtjänade det där guldet. Grande Grosso!
Inte helt oväntat så blev det ganska tidigt respass för Sverige i turneringen. Vidare från gruppen gick man ju, men i åttondelsfinalen blev Tyskland för mycket. Det lilla hopp man hade inför matchen stängdes ganska snabbt av Lukas Podolski. Två mål efter knappt 15 minuter och roligare än så blev det inte den här gången tydligen.
Över ett decennium senare står vi här och det är dags igen för Sverige. Janne Andersson har gjort mirakel med det här laget och man kan bara hoppas han kan fortsätta trolla. Nu kör vi Sverige!
Martin Lund och ett par kompisar satt och kikade på Italien – Sverige i höstas. Så här kan det se ut när man blir klar för VM efter 12-års väntan.
FAKTA MARTIN LUND
Födelseår: 1996.
Familj: Mamma Katarina, pappa Mats, syster Jenny & brorsan Anders.
Bor: Herrljunga.
Klubbar i karriären: Hudene GOIF (2001-2008), Herrljunga SK (2008 – ?).
Lokal favoritklubb: Herrljunga SK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare & sociala medier-ansvarig för HSK.
