Ture Leden skriver i dag om sitt fotbollsäventyr i Sydamerika när vi gör ett stopp i Brasilien.
Nu har det blivit dags för mig att skriva igen, och jag tänkte därför hitta nya spår att skriva om efter texterna om Alingsåsfotbollen.
Istället reser vi över Atlanten där Copa América nyss har dragit igång. Tyvärr spelas turneringen i USA och inte i det riktiga Amerika… I denna text tänkte jag och min vän Tedeborg (Jonatan) skriva om lite intryck från vår resa i Sydamerika i vintras. Under tre månader reste vi tillsammans med den gode Agaton Lindeman runt i Brasilien, Paraguay, Uruguay, Argentina, Chile, Peru & Costa Rica.
Brasilien:
Resan startade i Rio de Janeiro. I staden finns fyra stora klubbar: Vasco da Gama, Botafogo, Fluminense & Flamengo. Fotbollen är det viktigaste i många Cariocas liv vilket märks tydligt, alla från taxichaufförer till strandförsäljare snackar fotboll och håller på någon av bjässarna. När vi kom till Copacabana första gången blev vi direkt tillfrågade av säljarna vilket lags tröja vi ville köpa. För mig blev det Botafogo till en början, på grund av kärleken till Clarence Seedorf och för att vi bodde i den stadsdelen, medan Tedeborg gick på Vasco da Gama på grund av att hans mor jobbat på ett kryssningsfartyg med samma namn, medan Agge gick på Fluminense av estetiska skäl. Men efter en vecka i Rio var vi förförda av alla lagen och hoppade söderut med minst en tröja från varje lag i packningen.
Apropå Copacabana var det nästan fler bollar än människor i rörelse där under kvällarna. Att spela gris, tvåmål och futevôlei med Cariocas i solnedgången var en riktig dröm. (Se bild).
Vi hade fått nys om att det skulle finnas en plan från FIFA Street uppe i en favela. Med hjälp av en guide tog vi oss upp för de slingriga kullerstensbackarna på moped. Vi blev avsläppta i en gränd och gick några minuter in bland bostäderna där planen låg gömd. (Se bild).
Sista dagen besökte vi klassiska Maracanã, arenan där över 200,000 människor såg Brasilien tappa VM-guldet mot Uruguay 1950, i matchen som kallas O Maracanaço (Spöket på Maracanã). Dessutom möttes Fluminense och Flamengo i Carioca-finalen 1995 där de rosagröna vann med 3-2. En match “Fluzãos” supportrar sent ska glömma.
Trots det är Flamengo det största laget på gatan, där var och varannan gubbe vi pratade med hyllade stadens stora son: Zico, som även var storstjärna i Brasiliens VM-lag från 1982 som kallats världens bästa fotbollslag någonsin.
Efter Rio drog vi till Florianópolis, en mindre stad vid kusten. Varje kväll blev det spel på strandplanen i fiskebyn, med elljus och läktare som gjorde stämningen riktigt go. En kväll blev det turnering där vi tre, tillsammans med en fransman (Rabiot-stuk), en brasse i kassen (Higuita-stil) och en medelålders argentinare (Crespo) skördade stora framgångar. Agge i rollen som Kakà, Tedeborg på topp som Adriano och jag själv som nån form av Javier Mascherano-figur.
Vi avslutade Brasiliens första livematch: Avaí mot Nação i Copa Catarinense (regionsmästerskapen är riktigt stora i Brasilien). Glada brassar och snygga mål, 3–2 till hemmalaget. Biljetterna löste vi med hjälp av Faby Gonza. Men mer om det nästa gång!
TURE LEDEN
Födelseår: 2002.
Familj: Mamma Linda, pappa Tobias och två bröder, Ivar och Olle.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Azalea BK, Gerdskens BK, Östadkulle SK, Stenkullen GoIK, Alingsås City.
Lokal favoritklubb: Gerdskens BK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Ungdomstränare i GBK P14 och P16 samt spelare i Alingsås City.
Gissar att du hade ett fint äventyr! Trevlig läsning Ture!