ANNONS:
ANNONS:

”Försöka nå upp till vattenytan igen”

Kenneth Ohlsson skriver i dag brett om vår kära fotboll. Han reflekterar bland annat om Elfsborg, VIK, Södra Härene, Alingsås FC och toppstriden i Vårgårdasexan.

Denna vecka startar jag där jag slutade i min senaste krönika. Vårt i särklass starkaste herrlag i västgötafotbollen, anrika IF Elfsborg, hade precis hämtat sig från smällen med sex mål i baken mot Häcken på Bravida Arena och tvålat till ”blåränderna” i Djurgården. Jag flaggade för hur bra det allsvenska fotbollsåret för det gulsvarta gänget i Borås kunde bli om man bara hittade en målskytt. Man behövde inte ut med ”pengahåven”, detta hårt ansträngda 2020, avslutaren av rang fanns i de egna leden. Jesper Karlsson fick ett smått osannolikt flyt och gjorde mål sju matcher i rad, otroligt imponerande, innan det i helgen tog stopp både för honom och IFE hemma mot Östersund. Hoppas boråsarna och ”Jeppe” studsar tillbaka igen (ja, en IFK-supporter får tycka så!) och kan utgöra ett hot mot att Malmö FF vinner Allsvenskan och Isaac Kiese Thelin tar hem främsta inhemska skytteligan 2020 i förtid.

 
Bästa damlag i västgötafotbollen? Ja, det är otvivelaktigt ännu mer lokalt förankrat. Alingsås FC har i nuläget, nästan halva serien avklarad, tio poängs försprång till Lidköpings FK på nedflyttningsplats. Tror i och för sig att AFC-truppen säkert grämer sig över några borttappade poäng i slutminuterna, inte minst åt nämnda LFK:s sena kvittering på Mjörnvallen förra veckoslutet, men det viktigaste är att fortsätta ta erforderliga poäng och etablera sig i vår näst högsta damserie. Fyra raka utan förlust, hoppas det följs av en femte uppe i Dalarna mot Kvarnsveden ikväll onsdag och att målsprutan Ina Österlind kommer upp i tvåsiffrigt vad det gäller nätkänningar i afton. Med henne kvar i laget, truppen i övrigt snudd på intakt spetsat med några ytterligare nyförvärv samt rehab-tränande skribentkollegan Moa Jarl (kämpa Moa!) tillbaka kan 2021 bli ett riktigt angenämt år att (tillsammans med fler än 50 pers?) få se på damfotboll av klass på arenan så vackert belägen vid sjön Mjörn.

 

Jag fortsätter på temat matchvinnare i och precis utanför straffområdet (numera lite vårdslöst kallat ”boxen”), sådana i den kategorin finns det nämligen i division 6 Vårgårda-gruppen. Där är frågan vem av Haris Gul (Hemsjö), Markus Larsson (Östadkulle) och Joel Andersson (Södra Härene) som ska få ta steget direkt till division 5 utan att kvala?
Min känsla är nämligen att värsta hoten Trollhättans FF och Lödöse/Nygård redan spelat bort sina chanser till serieseger detta ”enkelseriens år 2020”.
ÖSK gjorde processen kort med TFF redan första 45 i måndags med tvåbarnspappan Markus Larsson i sina bästa år (30+, precis som Wernbloom och ”Seb” Eriksson och med samma hjärta för sin förening, WOW!) i nyfödd roll på topp och två avgörande fullträffar som följd. Liksom SHIF har dock ÖSK fortfarande kvar att möta seriens vassaste burväktare Jimmy Johansson, Sollebrunn, som inte är direkt livrädd för att gå upp och klappa dit en straffspark heller om SAIK tilldöms någon sådan. Haris gjorde mål, sitt åttonde för säsongen, på Jimmy i fredags, men föll ändå med 2-3 på Byvallen. Den ”torsken” kan stå HIF dyrt!

 

Apropå ”torsk”, där är Vårgårda IK nu! Eller snarare som en mal i ett akvarium? Nu måste VIK rensa upp och försöka nå upp till vattenytan igen (gärna ovan den!) efter att från början skjutit både över trädtoppar och stjärnhimmel med sikte på divisionsklättring utan att ha tänkt när och hur och varför!

 

Jag pratade med föreningens fotbollsordförande Bosse Kempe i måndags kväll och det är nu, när dessutom Albinot Rexhepi (senaste målskytten) kallats tillbaka till FC Trollhättan i ettan, som man har tvingats inse att det är dags att revidera sin högt satta målsättning och istället försöka bygga ett lag utifrån realistiska förutsättningar. Alltifrån styrelse till ledarstab och spelartrupp med verklighetsförankring och skapa ett intresse/engagemang för gemene man/kvinna boende i Vårgårda kommun (samt inom 25 kilometers avstånd) att ta sig tillbaka för att se A-lags- och ungdomsfotboll med spelare/ledare man känner igen och tycker om är det som gäller för Vårgårda kommuns ”flaggskepp” inom fotbollen. Mycket bra tänkt och nu gäller det bara att skrida till verket, jag är den förste att lyckönska!

 

I denna krönika hoppar jag över division 3 och division 5 herrar samt division 2 damer, lovar på heder och samvete att återkomma till dessa serier och berörda lag nästa gång och hoppas Holmen-Tobias, Annelund-Gustav och AKIK-Malin kommer med någon kittlande ”input” vid sina annalkande skrivartillfällen på denna plats.

 

Istället rundar jag av med några tankar om Södra Härene IF, detta sista år som Granhagen är hemmaarena för den grönvita föreningen. Målfrosseri av sällan skådat slag för SHIF-damerna är vad årets upplaga åstadkommit, tretton ”pytsar” i rätt kasse på blott tre spelade matcher kan knappast ha hänt förut?!?! ”Hära”-legenden Håkan Robertsson letar och letar i sina pärmar bakåt genom åren, men hittar inget som kan matcha det superengagerade tränaren, tillika ordföranden, Daniel ”Donka” Anderssons tjejer har gjort. På söndag möter man Bergdalen U borta och efter det återstår det bara tre seriematcher för ”Team Donka”. Trist, men sant och med fortsatt glöd kan det blåsas fortsatt liv i serietoppen, lycka till!

 

Nej, förresten, det är inte färdigläst för er än. Jag måste bara avsluta med ungdomars (kanske även omogna vuxnas) förebilder. Många är de som jag skrutit för hur PSG:s väg fram till CL-finalen mot Bayern München i söndags till stor del berott på att Neymar äntligen blivit vuxen! Strax före midnatt till måndag och ny vecka kröp jag till sängs med stor GLÄDJE att tyskarna spelat hem pokalen, men det föll också några sorgsna tårar på kudden. 28-årige brasilianaren Neymar hade inte blivit vuxen, i finalen var han tillbaka på ”ruta 1” eller snarare ”ruta minus 1” med sina erbarmliga filmningar, förstärkningar för att lura oss i domarkåren. Usch, tvi vale och blääää!

 

Bättre han åker hem och umgås med sin go´a katt… vad den fine kisse-missen heter? Jamar, så klart!

 

Ha skrattet och det glada humöret nära till hands, allt blir så mycket lättare då, på återseende på våra arenor och i denna spalt!

 

FAKTA KENNETH OHLSSON
Födelseår: 1963.
Familj: Brinner för hela idrottsfamiljen liksom för mor, far, syster och två systersöner.
Bor: Centrala Vårgårda.
Klubbar i karriären: Ungdomsspelare i Hols IF, ungdomsledare i Vårgårda IK och Södra Härene IF samt seniorledare i Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Största hjärtat finns i Vårgårda IK och Södra Härene IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Hjälper både VIK och SHIF med att döma ungdomsfotboll och är dessutom sedan starten 2014 den ”längsta spindeln” som väver ihop nätet för VIK-arrangemanget ”Klassbollen i Vårgårda kommun”. Sitter som vice ordförande i Södra Härene IF sedan 2018.

2 svar på ””Försöka nå upp till vattenytan igen””

  1. Nya sträckningen av E 20 norr om Vårgårda påbörjas nästa år, då är befintliga Granhagen ett minne blott.
    Förhandlingar har pågått en längre tid med Trafikverket och fortfarande är det oklart var SHIF:s hemmaarena blir belägen 2021 och framåt, en ny arena är inte bara att smälla upp varsomhelst och behöver dessutom tid för att vara spelbar på.

    Svara

Lämna en kommentar