Cathrin Rosén är veckans gästskribent. Dagens text tillägnar hon den klubben där hon i tio år huserat som ungdomsledare, Alingsås KIK.
– Visst har du en dotter född 2007? Jag tänker att du ska starta upp ett lag i Alingsås KIK. Vi har inte startat upp något för födda 2006 så du får ta den årgången också, okej?
Ungefär så konkret var Camilla Berg när hon ringde upp mig hösten 2012. Efter ett möte nere i KIK-lokalen där hon visade vart bollar, konor och västar fanns samt informerade om att söndagar 16:00 i Noltorpsskolan var tiden som gällde för vårt lag körde vi i gång. Över trettio tjejer ramlade in i hallen den där söndagen!
Av en slump hade jag sprungit på en gammal kompis från Holmalundstiden, Anna Nordgren. Hon hade hört att jag skulle starta ett lag i KIK och då hon hade en dotter i samma ålder lovade hon att komma på första träningen och hjälpa till. Anna hade en energi utöver det vanliga så ”hjälpa till” byttes snabbt mot full gas vilket både jag och tjejerna gillade! Efter ett par år kom en annan kompis från Holmalundstiden, Tessan Heed, in i laget. Hon kom in med ett stort kunnande och en bra pedagogik, matchningen var perfekt!
Åren gick, tjejerna tog steg i utvecklingen varje år och spelformen växlade till större och större plan. Vi fick ofta beröm av våra motståndare hur fint spel vi hade, teknik och spelförståelse var färdigheter vi nötte väldigt mycket och tjejerna var extremt mottagliga för instruktioner.
Förutom alla träningar och matcher tyckte vi det var både kul och viktigt att hitta på andra saker. Vi ordnade cuper, sprang Running Lights och Alingsåsloppet, vi åkte runt och tomtade för tjejerna, åkte på landskamper, deltog i tomteparaden, ordande äggletarjakt, körde femkamper och quiz. Vi hade definitivt lika roligt som tjejerna!
Vår ledargrupp bestod av både manliga och kvinnliga ledare och det tror jag verkligen är en fördel och något man ska eftersträva i alla lag. Jag har redan nämnt Anna och Tessan, fantastiska på alla sätt och idag två av mina bästa vänner. Med oss under åren hade vi kvartetten Ola Karlsson, Daniel Miglavs, David Oscarsson och Daniel Horn. Enorm kompetens och otroligt engagemang personifierar dessa herrar, människor som alla skulle vilja ha i sina lag!
Det Camilla gör och har gjort över tid för Alingsås KIK är förstås ovärderligt och innefattar så många olika saker men att vara lite om sig å kring sig och rycka tag i personer som man vill ha in i sin förening är oerhört viktigt. Jag var kanske inte helt övertygad från början om att bli ledare men hon var väldigt konkret och gav mig typ inget val än att ge det en chans. Ibland är det de som behövs, speciellt i dagens samhälle. Folk är väldigt rädda om sin tid och vill inte binda upp sig. Man får ofta svar som ”jag kan hjälpa till lite ibland i mån av tid, men jag vill INTE ha något ansvar” när man vill rekrytera folk till sin förening.
Man blir inte rik på pengar som ungdomsledare, snarare tvärtom. Du betalar medlemsavgift och föreningskläder samt lägger extremt mycket pengar på bensin när du kör till alla träningar, matcher och cuper kors och tvärs i Västergötland. Du säljer bingolotter, Newbody, ostar, chips och tulpaner som alla andra föräldrar och ägnar semesterdagar till att sova på luftmadrass i en gymnastiksal på cup i Tidaholm. Ditt lag tränar kanske 2–4 kvällar i veckan och har man som vi en stor trupp så har man kanske upp till tre matcher/vecka. Utöver det tillkommer all tid man lägger på planering och diskussioner med sina ledarkollegor om allt som rör laget (undra hur många timmar jag pratat med Tessan i telefon genom åren).
Men är det värt det då? Alla dagar i veckan blir det självklara svaret! Väldigt ofta kom man hem från träningarna fylld med energi och på betydligt bättre humör än man kanske vart på innan då man stressat från jobb till träning. Jag har haft tur att få ha väldigt bra ledarkollegor, kompententa personer med bra värderingar som har bjudit på mycket skratt. Visst var vi oense ibland, kunde ha jobbiga diskussioner om känsliga saker kring laget och tycka helt olika om hur vi skulle spela men jag upplever att vi alla var bra på att lyssna på varandra, kompromissa och på så vis hitta en väg framåt. Framför allt hade vi väldigt roligt tillsammans!
Inför den här säsongen upphör laget 2007 och tjejerna kliver in i Alingsås KIK:s seniorverksamhet, cirka 20 tjejer. Ett par tjejer ska gå NIU på Alströmer och ett par har tagit klivet över till Alingsås IF:s flickakademi. Det här är en del av belöningen man får som ungdomsledare och gör det värt all tid man lagt ner genom åren. Jag är oerhört stolt, väldigt glad och det är med spänning jag följer alla våra tjejer i deras fortsätta fotbollsutveckling.
Jag var ledare i Alingsås KIK i 10 år. Under tiden gjorde föreningen en mäktig resa framåt. När jag började var det sex ungdomslag och ett seniorlag, nu har föreningen 10 ungdomslag, två seniorlag, två veteranlag och över 300 medlemmar!!! Lägg då till en konstgräsplan, ny kiosk, läktare på A-plan och framför allt ett nytt klubbhus så blir utvecklingen än mer tydlig. Detta är såklart saker som inte skett av en slump, utan är resultatet av ett gediget arbete av många personer i föreningen. Alingsås KIK, som är en relativt ung förening, har kanske inte det stora antalet volontärer och folk runtomkring men här finns urkrafter med enormt driv som ständigt vill utveckla.
Min tid som ungdomsledare i föreningen är över, nu får jag nöja mig med att vara hejande förälder samt, inte att förglömma, spelare i föreningens flaggskepp, Korvarna FC! 😊
Alingsås KIK, fortsätt vara den fantastiska förening ni är och tack för allt ni givit mig och mina barn under så lång tid!!!
CATHRIN ROSÈN
Födelseår: 1980.
Familj: Gift med Martin, döttrarna Isa (15), Ella (12) och Alma (7).
Bor: Kavlås i Alingsås.
Klubbar i karriären: Som spelare Holmalunds IF, Sils IF, Alingsås KIK och som ledare Alingsås KIK.
Lokal favoritklubb: Alingsås, IF och KIK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Klubbchef i Alingsås IF samt pålitligt hejande förälder i Alingsås KIK.
