Moa Jarl skriver i dag om hur hon tror fotbollsfostran skiljer sig åt mellan killar och tjejer.
Det finns alltid känsliga ämnen inom idrott som folk helst undviker att prata om för att inte riskera att trampa någon på tårna. Ett sådant ämne är dam vs. herr idrott, och bara man nämner ämnet nu så kommer människor garanterat att tänka på x antal saker, fördomar eller inte, som man helt enkelt kopplar med själva jämförelsen. Det är absolut inte det jag skall göra nu, jämföra dam- med herridrotten som att det vore en tävling om vilken som är bäst. Det är och kommer alltid att vara olikheter eftersom män och kvinnor har olika förutsättningar rent biologiskt. Men det finns något intressant att ta upp när det kommer till idrotten kopplat till könen, och det är själva fostran av idrottare beroende på om man är kvinna eller man, flicka eller pojke. Skall den vara olika bara för att man har olika kön?
Jag har vuxit upp med väldigt bra tränare som har försökt att kombinera det seriösa med fotbollen samtidigt som alla skall få vara med och ha roligt. Men det är en balansgång för att inte tappa spelare som vill något med sin fotboll men samtidigt ha kvar den goa gemenskapen och tjejerna som inte har någon högre aspiration med sitt fotbollsspelande. Jag har inget svar på den frågan om när man skall göra exakt vad, men om jag ser utifrån mitt egna perspektiv så valde jag att gå vidare till en mer seriös miljö redan när jag var 15. Jag tror att när det kommer till herrsidan så är det inte lika vanligt att man lämnar så pass tidigt då de flesta träningsmiljöer som killar är i är satsande på ett eller annat sätt. Jag tror att tonen gentemot tjejer är annorlunda; man är generellt sett lite snällare och har lägre förväntningar. Har men en grupp killar så ser man kanske mer utveckling och tuffhet som något väldigt viktigt redan i unga åldrar, och någonstans där så halkar tjejer efter. Man fokuserar inte på satsningen av tjejer på samma självklara sätt som man gör med killar. Givetvis är det även en fråga om hur många tjejer i en grupp som vill något, och om möjligheten inte finns till utveckling för de satsande tjejerna så kan möjligheten ges att få träna tillsammans med killar.
Det finns flera exempel på att dam och herrfotboll uppfostras på olika sätt. Dels är det sättet som man spelar på, där killar generellt sätt har högre självförtroende, är inte lika rädda att misslyckas, och ser sig själva som en tongivande del i laget. Uppstår det en situation på match där det är tveksamheter, om det så handlar om vems boll det är på inkast eller ett domslut, så ser man i herrfotboll hur de utnyttjar situationen till deras egen fördel. Herrar tar bollen och kastar in direkt och utgår från att det är deras boll, inget tvivel, medan damer kollar på domaren och agerar mycket mera avvaktande. Här finns det mycket att lära inom damfotboll, och jag tror att det kan avspeglas i hur vi uppfostras till att vara ”snälla tjejer” även på fotbollsplan.
Detta kan dock vara även en kulturell fråga, där jag kan se en stor skillnad på träningsmiljön i Sverige och USA. Efter att jag hade gjort min första säsong i USA kunde jag konstatera att jag aldrig utmanats så mycket rent mentalt i hela mitt liv som under de första fyra månaderna. Vår tränare ställde helt andra krav på oss vad gällde både prestation och respekt, och även om jag kunde tycka att det var extremt jobbigt under perioder, så kan jag ändå säga att man aldrig känt sig så professionellt behandlad som då. Fotbollen förväntades vara det absolut viktigaste i våra liv, och då blev det så. Jag tror att den tuffheten kring fostran av damspelare i USA är en stor anledning till att amerikanska damspelare är oftast är både mer fysiskt duktiga, samt spelar med mer självförtroende. De är fostrade till riktiga vinnarskallar där man gärna tar rollen som matchhjälte.
Men med detta sagt så finns det absolut saker jag tycker att herrfotbollen kan lära av damfotbollen också. I framtiden tror jag att damfotbollen kommer att vinna mycket på att den är mycket renare och det uppstår inte lika mycket skandaler som i herrfotboll. För några veckor sedan kom det en man ifrån svenska fotbollsförbundet som föreläste om matchfixning och hur man vill utbilda damer inom detta då man sett att intresset för damfotboll har ökat markant de senaste åren. Vi kommer att utsättas mer för detta, men kan man behålla renheten inom sporten så kommer fler företag att vilja söka sig till den mer ärliga fotboll som damer representerar. Genom att sprida informationen om att det existerar och alla risker som det medför så minimerar man förhoppningsvis riskerna att det skall infiltreras även i damfotbollen.
Avslutningsvis så finns det givetvis mycket kvar att jobba med för att öka jämställdheten mellan dam och herrfotboll. Jag tror att damfotbollen har en ljus framtid att vänta, och förhoppningsvis sker förändringarna i en snabbare takt än vad det gjort fram till där vi är idag. Jag tror att en del av den vägen är att våga ställa lika höga krav på tjejer för att ge dem en ärlig chans att från tidig ålder både se och känna sig som framtida fotbollsproffs.
Födelseår: 1993.
Familj: Mamma, pappa, bror, syster.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Alingsås KIK, Sollebrunn, Qviding, UNCW (College), Holmalund, AFC.
