Elin Svantesson skriver den här gången om att fotboll är ett lagspel och att målgörare ibland kan få för mycket enskild uppmärksamhet.
Herregud vad fort veckorna går, skrev inte jag precis ett inlägg? Det är väl rätt typiskt för sommaren. Vi närmar ju oss faktiskt slutet av juli och även sommaruppehållet närmar sig sitt slut. Det är dags att börja tagga igång inför höstsäsongen och för de, mig själv inkluderad, som slappat lite väl ordentligt dessa veckor är det läge att hitta fysiken igen.
Vad har hänt i fotbollsvärlden nu det senaste då? I Alingsås har man kunnat skymta en del ungdomar i fotbollsställ då Gothia cup har spelats, och några av våra lokala lag deltog i den formidabla cupen. Spanien spelade till sig en seger mot England med ett fint avgörande mål av inhopparen Oyarzabal. Damlandslaget spelade lika mot England i den avgörande EM-kvalmatchen och nu väntar play-off mot Luxemburg. Tråkigt att kvalet inte gick vägen till slutspel men det finns fortfarande hopp att få se våra damer lyckas spela sig vidare till EM 2025.
Det slog mig dock de gånger jag tittade på EM-studion nu, att det tjötas något så fruktansvärt om samma spelare hela tiden. Mycket fokus på att Ronaldos karriär närmar sig sitt slut, och allt Mbappes ståhej kring politiska budskap och bruten näsa. Det var min uppfattning i alla fall. Jag förstår att skickliga spelare väcker mer intresse varför media siktar in sig på dessa, men jag tycker helt uppriktigt att det är tråkigt att majoriteten av rampljuset riktas mot målgörare vilket naturligt nog också oftast är anfallare. Det kanske ni tänker är lustigt med tanke på att jag själv är anfallare, vilket jag tror dels hör det ihop med att jag är totalt värdelös på försvar och imponeras därför väldigt av skickliga försvarare. Men som barn, innan man listade ut sina styrkor och svagheter, inspirerades man av uppmärksammade fotbollsproffs som Zlatan, Messi och Ronaldo, och tittade på ihopklippta Youtube-videos om ”best goals of all time”. Redan tidigt började jag mäta mina prestationer med huruvida jag lyckades göra mål eller inte, något jag tycker att jag även ser hos många barn som spelar idag.
Det jag egentligen vill komma fram till är att det faktum att spelare som ofta gör mål hamnar i rampljuset sänder lite fel budskap enligt mig. Vi ser en fotboll där en spelare inte vill passa sina medspelare för att ”ge bort” en chans att göra mål, och många barn tappar självförtroendet inom sporten om de inte lyckas sparka bollen i nätet. Fotboll är som vi alla redan vet en lagsport. Det är inte den enskilde spelarens mål utan det är lagets mål. Ett lyckat anfall börjar bak från målvakten. Jag läste en artikel om Oyarzabals intervju efter sitt avgörande mål. Den ödmjuke spelaren nämnde något i stil med att han gjorde det som laget förväntade sig av honom, att han hade tur att sätta det avgörande målet denna gången och att det hela var en gemensam insats.
Alla positioner har sitt ansvar, och anfallarens råkar vara den som har bäst förutsättningar att och även ”förväntas” göra mål. Om en annan spelarposition t.ex. mittback endast hade fokuserat på att vinna skytteligan, hade denna på något sätt svikit laget. En skicklig spelare är såklart en skicklig spelare och förtjänar all uppmärksamhet den kan få för sin talang, men det hade varit roligt att belysa fler insatser för ett lag än målgörandet.
Tack för denna gång!
/Elin
ELIN SVANTESSON
Födelseår: 1999.
Familj: Sambo Tim och hunden Melvin. Mamma Linda, pappa Fredrik och syskonen Albin, Emma och Alva.
Bor: I Vårgårda.
Klubbar i karriären: Östadkulle SK och IK Frisco.
Lokal favoritklubb: IK Frisco.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i IK Frisco.
