ANNONS:
ANNONS:

Fotbollen förr och nu

I dag är Lasse Samuelsson tillbaka som gästskribent. Den här gången skriver han om nu och då, och om vilka förändringar han upplevt under sina år inom fotbollen.

Med 40 års perspektiv på bredd och elitfotboll reflekterar man ibland på hur vi hade det på ”vår” tid och hur det ser ut idag. Jag var nere på Mjörnvallen igår och tjatade med killarna inför gårdagens träning. Först går killarna in i vårt egna gym och kör lite (ganska tuffa) styrkeövningar för att sedan ta sig cirka 1 kilometer till en nyligen anlagd konstgräsplan. När jag började spela seniorfotboll tränade vi på en blöt ojämn grusplan, ofta efter andra lag så planen var upptrampad vilket innebar att bollen sällan var under knähöjd.

Alingsås kommun har varit en av kommunerna i Sverige med minst konstgräsyta per spelare, men nu med 2 nya planer kan de allra minsta också träna fotboll ute under riktigt fina förhållanden vilket vi tackar för.

Trots knackiga förhållanden gjorde vi i Åsa IF som var min klubb en rejäl klättring i seriesystemet. Från division 6 till division 2 på 10 år, vilket innebar att vi stötte på riktigt ”stora” lag till slut. Helsingborgs IF samt Landskrona BoIS var 2 klubbar som fick åka hem från Åsa IP utan poäng. Inte illa med tanke på att vi var 1 000 hushåll i Åsa och hade ganska stor andel egna spelare i laget.

Jag väljer att nämna de matcher vi vann och nämner inte de första åren i division 6 då vi fick rejält med stryk av mindre halländska lag. Jag var nog skadad då…

Vi var även i Alingsås och mötte Alingsås IF samt Holmalund, det var bra med dessa lag för då visste man att man alltid hade säkra poäng… Det är i alla fall vad jag säger när jag träffar Katten
Jansson, Patrick Heed, Arnold Glännbro och andra gubbar som var med på min tid.

Jag var inte med på hela resan utan tillbringade två säsonger i Örgryte IS (1983, och halva 1984 ) som på den tiden var ett stabilt topplag i Allsvenskan med SM Guldet 1985 som absolut topp.
Jag blev tyvärr ingen Allsvensk spelare fullt ut utan tillbringade mest tid i B-laget. Det var som sagt en annan tid , alla spelare jobbade fullt, vi tränade varje eftermiddag kl 17,00 och ett par dagar i veckan körde man fysträning innan jobbet. För det besväret belönades man med ett par månadslöner per år, vilket man var överlycklig för. Idag tjänar en genomsnittlig Allsvensk spelare mer än en läkare…

Fördelen som vi hade var att vi kunde etablera oss på Arbetsmarknaden vilket är omöjligt idag. Och jag inbillar mig att det inte är helt enkelt för killarna på elitnivå idag som i 30-årsåldern skall
ut och skaffa sig ett ”vanligt” arbete. Förvånansvärt många av mina gamla fotbollskompisar som på den tiden knappt hittade hem, har idag ”bra” arbete. Som lagspelare är folk vana att ”göra sitt” och prestera vilket man har nytta av hela livet.

En annan sak som ändrat sig fantastiskt mycket är säkerheten runt alla elitmatcher. När Allsvenskan hade premiär 2017 var jag på plats. För övrigt bjuden av en gammal Holmalundskille Andreas Nilsson som jag har att göra med i jobbet. Vi skulle ses utanför Nya Ullevi, där IFK Göteborg skulle möta Malmö FF. Biltrafiken var avstängd och även gående forslades runt halva innerstaden och
en mycket irriterad Samuelsson noterades för sen ankomst. Allt detta spektakel för en vanlig Allsvensk match!!

När EM finalen spelades på samma arena 1992, skulle jag in till Göteborg samma dag för att hämta prylar hos min dåvarande svärmor. Det var semester på gång och lite saker som skulle med fanns i Göteborg. När jag hoppade in i bilen i Åsa och slog på bilradion var det sändning från Nya Ullevi. Sverige hade åkt ut i semifinalen mot Tyskland så EM var över för min del. Men dansken och tysken skulle drabba samman i finalen. Jag ringde vår gamle materialförvaltare Kurre Bergström som jobbade på Nya Ullevi och kollade om han var i tjänst. ”Inga problem” sa Kurre ”Säg till vid bommen så kommer jag ut och hämtar dig”.

Lagom till andra halvlek kom jag dit, körde in bilen genom bommen och gick ut och ställde mig i spelargången och tittade på andra halvlek. Danmark vann ganska bekvämt med 2-0 vilket jag tyckte var väldigt kul.  Det var inget man tyckte var konstigt alls på den tiden. Idag blir man visiterad när Blåvitt möter Sundsvall.

Nu får det vara nog med minnen, inför årets säsong hoppas jag på stordåd av ”mitt” AIF och att vi kan vara med och bråka om seriesegern i division 4.  Nästa gång vi hörs har serien dragit igång och jag hoppas vi fått en liten fingervisning.

Ha det så bra tills dess!

FAKTA LASSE SAMUELSSON
Födelseår: 1959.
Familj: Fru Christina, sonen John 8 år samt tre barn sedan tidigare. Emil 31, Emma 29 och Anton 27.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Frillesås FF, Åsa IF. Kungsbacka BI, IF Norvalla, Örgryte IS, Lerkils IF som spelare. Åsa IF, Grimetons IK, Frillesås FF, Östadkulle SK samt Alingsås IF som tränare. Det blev dryga 30 seniorår på planen som spelare eller tränare.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF samt Östadkulle SK men jag har trivts i alla klubbar jag varit i.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Sköter seniorerna i Alingsås IF.

Lämna en kommentar