ANNONS:
ANNONS:

GBK 2015 – FLIPP ELLER FLOPP?

Johan Hindgård är veckans gästskribent, och i dag bjuder han på sina tankar om fjolårets säsong av hans gulsvarta gäng på Gerdskenvallen.

Hindgård

Denna gång tänker jag bjuda på mina tankar om säsongen som gick. Som de flesta känner till gick vi igenom hela vårsäsongen utan en enda förlust och det gick inte att undvika spekulationerna kring huruvida avancemanget till division 3 redan var klart. I slutändan var det blott en poäng som saknades för serieseger och ser man till våra fyra avslutande matcher (tre oavgjorda och en uddamålsförlust) så hade det alltså räckt med ytterligare ett mål i någon av dessa matcher för att vinna serien. Sörhaga HK tog i vintras samma grepp över sin division 3-serie och förklarade i sociala medier att man hoppades att man ”inte skulle göra en GBK”. Vår säsong hade alltså blivit en symbol för rädslan att liksom en tennisspelare missa fyra matchbollar och förlora en match man bara skulle serva hem.

Hur var då förutsättningarna inför säsongen? Säsongen 2014 hade Holmalunds IF dominerat vår serie och även Borås AIK var för starka. Vi kände att vi hade bra hugg på den sista kvalplatsen men förlorade den till Göta BK i sista omgången. En bra säsong men lite bitter eftersmak. Vi hade tappat Kristofer Profozic som blivit knäskadad i början av säsongen och Marcus Glännbro bröt armen på hösten. Efter säsongen tappade vi Glännbro, L-P Björk och Farzad Omidi. In i truppen kom istället Elvir Ramadani, Marco Stua, Robin Westby, Berat Berisha och Deniz Aydin samt några u-lagsspelare. Känslan inför säsongen 2015 var att vi hade fått en bättre bredd i truppen. Tränaren stack ut hakan i lokalpressen och förklarade att målsättningen var att vinna varje match. En tydlig signal till spelarna om vilken tilltro han hade till deras kapacitet.

Robin Westby som bara skulle vara med som en back-up vid behov blev snabbt en viktig kugge i 2015 års lagbygge. Tillsammans med Fredrik Gustavsson bildade han ett svårforcerat mittlås som lade grunden för ett solitt försvarsspel. Även Erik Andersson i målet lyfte sig något snäpp från säsongen innan och hela laget kände stor trygghet i vårt försvarsspel. Jämfört med tidigare säsonger var vi betydligt bättre på att kontrollera bollen, styra matchtempo och vi var bättre tränade vilket gjorde att vi som lag orkade trycka på i slutet av matcherna. Det som inte lyckades lika bra som tidigare var målskyttet. Mål gjordes, men inte i samma utsträckning som föregående säsonger. Vi hade dessutom svårigheter att få till målskyttet från anfallsposition och vid frilägen/kontringar. Istället var det ofta långskott eller andravågsbollar som letade sig in i nätmaskorna. Jag tycker att vi som helhet spelade en mycket bra fotboll under förra säsongen och kanske hade det kunnat räcka för att ta oss till division 3.

Personligen kände jag ändå en oro inför tanken om avancemang. Holmalund som hade dominerat vår serie året innan hade haft en tuff start i division 3 och lyckades ju efter en fantastisk höst med nöd och näppe klara sig kvar. Hur väl rustade skulle vi vara att ta det klivet? Vi hade redan fått signaler om att några av de äldre spelarna eventuellt skulle försvinna ur truppen. Våra yngre killar i seniortruppen (som på sikt ska ersätta de som slutar) hade fått begränsat med speltid i division 4. Hur skulle de kunna hävda sig i division 3 med de högre krav på tuffhet och speltempo som ett avancemang skulle innebära? Vilka av våra spelare skulle orka hålla tempot i 90 minuter? Vi hade utnyttjat de fria bytena flitigt under säsongen och hade låtit småskadade spelare rotera 25-30 minuter i stöten för att hålla hög fart och hög spelkvalité på vissa positioner. Min uppfattning är att vi behöver en säsong till i division 4 för att förbereda oss inför omställningen till spel i division 3. Flera yngre spelare måste få chansen att spela i a-laget för att lära sig spel på seniornivå. Vi borde förbereda spelarna på 90-minutersspel genom att låta ”ordinarie” spelare stå över vissa matcher. Bänkplatserna kan då istället vikas åt yngre spelare som kan vara med för att ”se och lära” och göra kortare inhopp vid behov. Spelare som är på väg tillbaka från skada bör inte användas som utfyllnad i a-laget utan hellre spela i u-laget till dess att man klarar 60-70 minuters spel.

Mina slutsatser om säsongen 2015 är att den på det stora hela var en stor framgång (FLIPP). Vi förfinade vår spelidé. Vi hittade en trygghet i defensiven. Vi fann en tro på det vi gjorde och slutade inte att kämpa. Vi visade att vi kunde vinna över alla lag i serien. Säsongen belyste även vad vi måste förbättra såsom att få till en fungerande generationsväxling, fokus på att göra våra spelare till 90-minutersspelare, kyla vid frilägen och bättre skärpa i offensiva straffområdet.

Inför 2016 har vi fått två mycket spännande unga nyförvärv i form av Gustav Blomgren från Töllsjö och Mohammed Salih från Holmalund. Båda har presterat mycket bra på match och träning under försäsongen. Dessutom har flera spelare från u-laget haft en bra försäsong och känns högaktuella för att konkurrera om startplatser i a-laget. Att upprepa förra årets vårsäsong blir nog svårt, men jag tror att ett betydligt yngre och aningen mera hungrigt GBK kommer att kunna vara med och slåss om en kvalplats även i år.

/Johan Hindgård
Gerdskens BK

FAKTA JOHAN HINDGÅRD
Födelseår: 1975.
Familj: Föräldrar och en syster.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Pojklagspel i Holmalund upp till P14. Korpfotboll i Linköping i 20-årsåldern. Alingsås FK 2000-2003. BK Spark 2004-2012. Gerdskens BK 2013-.
Lokal Favoritklubb: Gerdskens BK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: En extra resurs runt seniortruppen i Gerdskens BK.

Lämna en kommentar