Thomas Fransson har publicerats åtskilliga gånger i livet tidigare. Men i dag är första gången hans alster syns här på sidan, och han inleder med att skriva om sitt favoritlag från Östergötland.
Visst ser jag lite stolt ut i min dåtida Peking-hoodie? För att inte tala om stjärnan på bröstet på den gamla 60-talsbilden från Stockslycke.
Bakom Rådmansvägen 7 och 9 – och framför 5:an – kunde man kicka boll på 50- och 60-talen. Likadant på den större grusplanen bakom korvkiosken och bort emot Arkitektvägen. Gräsplan hade vi också på gärdet upp emot skogen (sedermera Nybygget). Där tränade till och med Holmens A-lagsgubbar tidiga vårar.
Att hålla på IFK Norrköping på 50-talet var inte speciellt vågat. Där fanns sen länge landets lysande stjärnor. Det egna bollsparkandet i Gerdsken, AIF och Herrljunga satte IFK-engagemanget på viloläge och tog egentligen inte fart igen förrän efter det 13:e SM-guldet 2015. Sen blev det desto intensivare.
2020 blev ju en märklig coronasäsong. När allsvenskan väl körde igång i juni rivstartade Peking och ledde med sju poäng efter åtta omgångar. Sen kom en märklig och långvarig dipp, som var svår att förklara. Men jag tror mig ha hittat en del orsaker. Dels var det många uddamålsförluster, oavgjorda och bitvis svajigt försvarsspel, dels råkade IFK ut för sällsynt många domslut emot. Visst, jag är färgad, men har ni en stund över, så titta gärna på det här kollaget som Pekingsupportern @taddson sammanställt på YouTube.
En riktig sorgedag var sista omgången 2020. Tänk om man inte onödigt förlorat (3-4) hemma mot redan avsågade Helsingborg, då hade man kunnat bli trea och knipit en Europaplats. Nu blev Peking sexa, sämsta tabellplaceringen på hela året.
Och då tog det hus i helsicke. Skadegurun Dale Reese flyttar till just Helsingborg, mångårige tränarassistenten Stefan Hellberg lämnar, marknadschefen säger upp sig, SLO:n likaså, klubbdirektören avgår och till sist också managern Jens Gustafsson. Kritiken mot styrelsen och speciellt ordföranden Peter Hunt var massiv.
Minns ni gamla fotbollshövdingar som Eric Persson i Malmö, Lennart Johansson i AIK, Stig Nilsson i Halmstad, Stig Svensson i Öster? Av den kalibern är dagens Peter Hunt i Norrköping, en civil företagsledare med 1 100 anställda och van att driva affärsverksamhet på hög nivå.
När Hunt kom in i bilden var IFK på ruinens brant, laget var nere i Superettan, Hunt lånade ut 25 miljoner till klubben, som kom på fötter och senare köpte hela idrottsparken för cirkus 300 miljoner. I dag betraktas Peking, med 100 miljoner på kontot, som landets näst rikaste fotbollsförening efter Malmö FF.
Medan MFF gjort stora pengar på Europa-spel har Norrköping de fem senaste åren plockat hem i runda svängar 300 miljoner på spelarförsäljningar! Och där har affärsmannen Hunt och managern Jens Gustafsson varit oerhört lyckosamma.
Idén att plocka upp unga talanger från bland annat Island eller stukade utlandsproffs för nytändning har varit framgångsrik, men försäljningarna har samtidigt minskat möjligheterna till fler SM-guld.
Vintern har definitivt skapat en Silly season utöver det vanliga. På IFK-forumet Gnällbänken har det trollats rejält. En falang är för Peter Hunt, en annan rejält emot. Man har till och med skapat ”Kamratuppropet” med syfte att rösta bort Hunt vid årsmötet i februari.
Mitt tips är att Peter Hunt – om han själv vill – sitter kvar. Att Hunt häromdagen messade lokaltidningen NT och (av någon anledning) avslöjade att han inte är valberedningens förslag till ordförande kan ha varit ett rent taktiskt drag av en gammal räv…
Kritiken då? Jo, att han i nåt sammanhang skulle ha benämnt stjärnan Sean Haksabanovic för ”looser” och att vara ”rökt”. I samband med avhoppen ska det också talats om dålig arbetsmiljö för delar av personalen.
Min högst personliga teori är att Hunt ställt stora krav på organisationen och vill få fram en kvalitetshöjning i alla led. IFK är inte bara en fotbollsklubb, man har affärsmässiga bolag med gym, restaurang, fastigheter och en hel idrottsanläggning, som från och med 2021 heter PlatinumCars arena.
Om IFK har lyckats otroligt bra på transfermarknaden, så är klubben inte lika lyckosam i övriga verksamheter. Publiksnittet på strax över fem tusen åskådare är inget att yvas över, sponsorsintäkterna kan bli bättre och hemsidan är inte speciellt kommunikativ. På driftssidan ligger IFK runt 20 miljoner minus, vilket i och för sig balanseras upp med råge av spelarförsäljningar även 2020.
Förmodligen är entreprenören Hunt väl medveten om potentialen i klubben och då kan han säkert vara både krävande och bufflig mot personalen.
Och när galoscherna inte passar blir det avgångar.
FAKTA THOMAS FRANSSON
Födelseår: 1950.
Familj: Fru, två barn och två barnbarn.
Bor: Herrljunga och sommarboende i Horla.
Klubbar i karriären: Gerdsken, Alingsås IF och Herrljunga.
Lokal favoritklubb: Herrljunga SK FK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Ingen.
