Sofia Björklund skriver i dag om Vårgårdas tunga formkurva och att en match på läktaren kan ge nya tankar om sitt eget spel.
Sommaren kom fort och det märks på alla gräsplaner runt om i Västra götaland. Torra, ojämna och svåra att rulla boll på men ack så roliga att spela på. Vad som helst kan hända och det blir allt som oftast en del kamp istället, vilket jag gillar. Dock så är glidtacklingarna mindre roliga då det känns som man spelar på grus och skrapsåren är ett faktum. Inga snygga sommarbenhär inte. Men regnet som kom nu i söndags var efterlängtat för våra gräsplaner på Tånga. Kan tänka mig att det inte varit lätt för vaktmästarna runt om i landet att fixa och dona. Men det gör de med bravur om jag talar för min egna klubb.
Gällande oss i VIK-dam så har vi haft en väldigt tuff period. Många i vårt lag har tagit studenten i år och det har gjort att vi varit mindre på träningarna och inte fått till det riktigt på sättet som vi vill träna på. Med student så ingår ju planering, bal och utlandsresor. Vi har även tjejer som tagit körkort, fyller stora 18 och de som extrajobbar på obekväma tider. Vårsäsongen har varit en prövning för våran del vilket jag tycker bygger karaktär. Vi visste att det skulle bli klurigt att lösa det men gav oss ändå in i utmaningen. Det är så med fotboll och livet. Allting klaffar inte alltid och det blir stunder i en sån mindre klubb lokalt när det händer mycket runt om i spelarnas liv. Men nu så har den stora kullen av spelare faktiskt tagit studenten och skall ut i vuxenlivet , (GRATTIS tjejer !! Så som ni kämpat på i år) och nu kommer det troligtvis se annorlunda ut lagom till hösten.
Jag tror att hösten kommer att bjuda upp till mer dans än vår vårsäsong och att man kanske kan få överraska lite istället. Att vara underdog är härligt på något vis. Man har allt att vinna och inget att förlora!
Gällande matchen mot Skara så fick undertecknad inte vara med då jag va lite klantig och drog på mig två gula kort sista matchen och fick så snällt sitta på åskådarläktaren och gapa lite. Man får en helt annan syn på vad man som spelare ska göra nästa match när man ser sina lagkamrater kämpa och slita och det ger en lite självinsikt. Vad kan jag göra bättre? Vad kan jag bidra med? Jag är ju i den lite äldre generationen och har mitt sätt att spela på men när det kommer nya spelsätt och nya spelare så måste man ibland ändra på det. Man är lite inrutad i sitt sätt att spela och jag ser detta som en möjlighet att även där utvecklas, även om jag kan vara envis. Man kan alltid formas till det bättre och det hoppas jag att de flesta spelare tänker på. Man är inte bättre än vad man gör sig. Ibland så måste man bara göra lite till. Tänka utanför en själv så att säga.
Just i skrivande stund så sitter jag på akuten i Alingsås med min vän och lagkamrat Madde då den lille spjuvern tyvärr ådrog sig en huvudskada på matchen mot Skara. En farlig tackling från en Skaraspelare som resulterade i en söndag sittandes i några svettiga stolar och räkna minuterna. Men hon är envis som en gammal get så denna hjärnskakning kommer troligtvis inte vara allt för långvarig (dock så hoppas jag verkligen inte att det är något mer). Men här får vi sitta snällt och vänta en söndag efter en fotbollsmatch på Tånga. Det va inte för många veckor sedan hon fick sitta med mej på NÄL i Trollhättan efter en match mot Vänersborg där jag fick sy och raka huvudet lite. Man ger och man tar i fotboll och vänskap men oj så kul det är på vägen!
Till nästa gång! Ha en fin sommar 🤩
SOFIA BJÖRKLUND
Födelseår: 1985.
Familj: Sambo och två tonårsdöttrar.
Bor: Vårgårda.
Klubbar i karriären: Rångedala IK, Kronängs IF, Södra Härene IF och nuvarande klubb Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Vårgårda IK såklart!
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Vårgårda IK.
