Linus Holmqvist skriver i dag om frustrationen över att stå skadad bredvid fotbollsplanen och om den energi som föreningslivet skänker honom även utan egna matcher.
Söndag kväll, äntligen möjlighet att koppla av efter en hetsig vecka och helg. Har själv inte haft långhelg utan mer långa arbetsdagar. Det är den här perioden på året då jag måste pussla ihop schemat för att allt skall gå ihop. Att kombinera ett yrke som är ganska säsongsbetonat med ett föreningsliv som är mest hektiskt under vår/sommar är tufft. Men det är även då man är otrolig tacksam för att få vara en del av föreningslivet och att få vara del av ett lag/gemenskap. Att få åka i väg några kvällar i veckan för att göra det man tycker allra bäst om och att få rensa skallen det är något av det bästa jag vet. Det är också det som gör det så otroligt jobbigt när man är skadad och inte kan vara med på plan. Att få stå där vid sidan om när det är dags för träning eller match är påfrestande, det är ju detta man brinner för!
Det har nu gått snart tre månader från det att jag fick lägga skorna på hyllan på grund av för mycket smärta. Det är också de tre tuffaste månaderna på länge. Kommer ihåg när jag opererade menisken i knät för några år sedan, då var det tufft att inte vara med på bara två veckor.
När man varit aktiv under större delen av sitt liv med mer eller mindre 2-5 träningar i veckan till att inte göra något är tufft för psyket och en utmaning bara i sig. Jag behöver som sagt fotbollen för att må så bra som möjligt. Nu pågår utredning om vad det är jag dras med, förhoppningsvis hittar de något snart så man kan gå vidare och komma ett steg närmre planen igen!
Fotboll och föreningen i övrigt har jag med mig dagligen, det är alltid något som behöver åtgärdas eller planeras för, framtidsvisioner som skall sättas och det dagliga arbetet pågår ju konstant. Vi hade även ett berikande möte med en annan lokal förening i veckan där vi utbytte erfarenheter och kunskaper, många bra saker man tar med sig! Vi diskuterade även den lokala fotbollen och vilka möjligheter vi faktiskt har till att utveckla fotbollen inom Alingsås kommun, att göra detta tillsammans kan vara nyckeln till framgång! Vi startade i förra veckan upp en ny träningsgrupp för våra 5-åringar, så mycket glädje att bara få jaga efter boll är inte ofta man ser. Det är även den glädjen till fotbollen vi behöver arbeta aktivt med så den följer med barnen även när dem blir äldre.
Vi hade match igår mot Sandhult som vi förlorade på att vi inte var med från start, ett tidigt mål för gästerna var det som räckte för 3 poäng. Det är tufft att från sidan se grabbarna kämpa och göra det bästa vi kan och ändå inte få in bollen innanför ramen. Det tyckte jag ändå att vi gjorde, kämpade. Men att kämpa och kriga på i 90-minuter räcker inte, man måste ju även få den där runda bollen in i mål.
Sofia tog förra veckan upp charmen med den lokala fotbollen och hur alla lag på något sätt är länkade ihop, det är så otroligt kul när man spelat en längre period och man inser att man faktiskt har skapat kontakter i flera av de lokala lagen men även runt om i länet, grymt kul när idrotten skapar bekantskaper, minnen och vänner för livet!
För bekantskaper och vänner blir det mycket av när man är med i föreningslivet! Om du som läser inte själv är med i en förening men vill testa på det här med föreningslivet, ta kontakt med vilken aktiv som helst så hjälper de dig vidare. Det finns alltid något att göra, stort som litet och du behövs, mer än någonsin!
Med detta avslutar jag texten för den här gången och hoppas ni alla har möjlighet att få njuta, både av värmen och massa härlig fotboll! Ta hand om er.
LINUS HOLMQVIST
Födelseår: 1992.
Familj: Singel.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Hemsjö IF.
Lokal favoritklubb: Hemsjö IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Ordförande och spelare i Hemsjö IF samt medlem i Matchmiljögruppen i VFF.