Ida Lagesdotter Andersson skriver i dag om vilka insikter fem år som ordförande i Östadkulle SK givit henne och om hennes två förebilder inom föreningslivet.
Min pappa var en inbiten föreningsmänniska. Det gick nog inte en vecka utan något slags föreningsengangemang i form av styrelsemöte, städning eller liknande. Jag fick följa med ibland. Jag förstod inte alltid jättemycket vad som pratades om, men det var en stämning i rummet som på något sätt ändå sått ett frö i mig och mina grundläggande värderingar. Det var en gemenskap kring något som var viktigt för alla dem som befann sig i rummet, men som också gynnade fler än de sju personerna på just det styrelsemötet.
På ett årsmöte i februari 2020 blev jag ordförande i ÖSK. Det var egentligen ingen stor sak, jag hade suttit i styrelsen ett par år och det fanns stabila personer runt omkring mig som hjälpte mig när 25-åriga jag skulle treva mig fram och lära mig vad det innebar. De trodde på mig, vilket jag är så oerhört tacksam över idag. Föreningen rullade på och allting gick bra, det var och är fortfarande roligt, lärorikt och ibland utmanande.
Jag fick i och med ordföranderollen också ytterligare en dimension på benämningen fotbollsklubb. Man liksom klättrade upp ett etage och fick ett fågelperspektiv på det hela. Hela föreningen är ju också som ett lag, där alla beståndsdelar behövs för att vi ska lyckas. Man kan jämföra styrelsen med ledarstaben där det taktiska bitarna diskuteras. Sedan tar vi alla våra sektioner, ungdomsledare, arbetsgrupper och kommittéer som blir spelarna på planen. Tränarna måste planera och kunna ha en bra matchgenomgång för att spelarna ska lyckas, men utan spelarna kan inte ledarstaben vinna någon match, eller hur? Alla behövs.
Jag ska säga att jag nog i ärlighetens namn inte hade förstått värdet i klubbtillhörigheten om jag bara hade spelat i damlaget och inget mer. Herrmatcherna och ungdomsverksamheten hade varit alldeles för avlägset för att engagera mig i, men efter att ha fått fågelperspektivet förstår jag vikten av att ha varandra. Vi behöver ibland som damlagsspelare ställa upp och göra saker som inte gynnar just oss, men det gynnar kanske ungdomsverksamheten och tvärt om. Att krita en fotbollsplan eller stå i kiosken är kanske inte det man vill göra en spelledig söndag, men veckan efter, när man själv snörar på sig skorna så är det oerhört skönt att inte heller behöva krita planen innan och att efter matchen kunna köpa en kall dricka.
Förståelsen för en gemenskap där man ger och tar, både i ett lag och i en förening, tror jag behövs för framgång.
Jag har två stora förebilder när det kommer till att vara aktiv i föreningslivet. Båda fick tyvärr lämna det här jordelivet 2019. Den ena är såklart min pappa, som skolade in mig i föreningslivet som gett mig så mycket glädje. Den andra är min företrädare Roger Lindberg.
Roger var alltid glad, hejade alltid och gjorde att man verkligen kände sig välkommen till Lenavallen. Han brann också för en stark klubbgemenskap. Vi behöver varandra i en förening för att det ska funka. Vi kan inte bli klubbar i klubben, att varje lag blir en egen liten ö i sammanhanget, utan vi ska känna stolthet för hela klubben.
Idag känns det allt svårare att få folk att ställa upp på saker som inte alltid gynnar en själv direkt. Varför räknas inte den indirekta hjälpen lika mycket? Får vi för snabb respons på våra handlingar idag så vi liksom inte orkar vänta på när det är min egen tur att bara få, utan att behöva ge?
Jag väljer att lägga den tid jag känner att jag orkar och kan på min älskade fotbollsklubb. En person jag har suttit med i en annan styrelse sa att ”Man säger alltid att någon annan kan göra, men nu kände jag att det är min tur att göra”. Det tar jag med mig. Jag är mån om att vi alla behöver dra ett strå till stacken för att kunna ge förutsättningar för att också andra att göra det de älskar, imorgon eller om 50 år.
IDA LAGESDOTTER ANDERSSON
Födelseår: 1995.
Familj: Sambon Filip, sonen Folke och två bonusbarn, Tova och Viggo.
Bor: Hägrunga, Vårgårda.
Klubbar i karriären: Vårgårda IK och Östadkulle SK.
Lokal favoritklubb: Östadkulle SK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelar i Östadkulle/Södra Härene damlag och ordförande i Östadkulle SK.
