Tobias Nordgren är tillbaka med en ny text. I dag om att rehabträning efter en skada faktiskt kan vara inspirerande om man tar sig an den på rätt sätt.
Klockan 13:36 den 23 mars 2019 drar jag på för kung och fosterland för att skicka bollen upp på läktaren i bästa fall. Varför chippade jag inte bara bollen över hans fot och försökte behålla bollen inom laget? Den frågan ställde jag mig själv ofantligt många gånger under föregående år när korsbandet var skadat.
Jag skickade upp bollen på läktaren i alla fall. Men motståndaren kom sent och körde över mitt knä framifrån vilket gjorde att det ”böjde” sig åt fel håll. En typisk målvaktsskada där anfallaren satsar på boll men kör över målvakten istället. Ungefär en av tio korsbandsskador avser bakre korsbandet medan nio av tio avser främre korsbandet. I vanlig ordning när jag blir skadad googlar jag på allt möjligt för att försöka lista ut vad det är som är skadat. Jag minns den dagen väldigt väl då morsan fyllde år och jag haltade omkring på kalaset med lindrig smärta. Det var en smäll som händer liksom. På kvällen runt nio-tiden när svullnaden börjar ta sig har jag googlat fram till att det ska vara mitt bakre korsband som är av, men det var ju min egen bedömning från allt googlande.
Allt detta händer under lördagen och på onsdag blir jag magnetröntgad och preliminärt tillsagd att mitt främre korsband är av vilket blir lite av en kalldusch. Jag var väl medveten om att perioden med rehab är längre för det främre korsbandet. Två dagar senare åker vi på träningsläger till Spanien och min skada kan anses vara ett taktiskt genidrag, eller inte. Väl hemma igen och exakt en vecka efter röntgen ringer läkaren och konstaterar att det är bakre korsbandet som är skadat. Resten är glömt. Jag minns ingenting av det samtalet förutom vilken typ av skada det var. Folk frågade vad han hade sagt, men jag visste inte ens om han hade sagt att det var skadat eller av.
Jag är däremot extremt tacksam att det hände mig och ingen annan den matchen. Jag kunde ta en för laget. Jag visste direkt att jag kommer bli frisk. Extremt motiverad av att träna för att komma tillbaka till fotbollen. Just den moroten att sikta på de tre avslutande matcherna på säsongen där vi skulle möta AIF, GBK och Falköping. Nu blev det bara 10 minuter mot AIF som jag fick spela innan jag fick mitt röda kort, men det är en annan historia.
Just rehab är fascinerande. Jag är väl medveten om att jag antagligen kan ha haft lite tur med min rehab som gick så bra, men samtidigt så missade jag inte ett enda pass jag skulle träna på. Det mest fascinerande är att det hela tiden går att se resultat och en löpande förbättring. Det må suga att rehaba vecka efter vecka men om ni reflekterar över utvecklingen blir det mer intressant. Från att vara skadad till att komma tillbaka och känna sig frisk. Det är ingen som kan ta ifrån dig att du förtjänar att komma tillbaka. Jag vill hävda att det är för många som tar för lätt på sin återkomst. De gör helt enkelt inte vad som krävs för att bli helt friska. Missar du ett träningspass så är det ett träningspass du behöver utföra vid ett senare tillfälle vilket i slutändan enbart straffar dig själv. Det finns ingen genväg att vila sig tillbaka.
Drivkraften måste väl ändå vara att komma tillbaka ännu starkare och mer vältränad för att inte riskera att bli skadad igen. Därför kan jag inte vara besviken över att jag blev skadad. Jag är tacksam över att jag fick ett år att stärka upp min kropp och lära känna den bättre.
Det kan vara tungt att ta sig till gymmet själv men det behöver göras. Det är alltid lättare att vara några stycken så att det blir svårare att smita undan. Jag kämpade igenom många av mina pass tillsammans med Ängberg. Inte nödvändigtvis för att han var skadad, utan för att han alltid vill träna och hålla sig frisk i kroppen. Ett föredöme.
Tanken var ju att denna texten skulle handlat om att serien var igång men med tanke på att Hjo-matchen blev flyttad så skjuter vi på det tills nästa text. Om jag har räknat rätt så borde nästa text vara onsdagen efter vår höstpremiär.
Väl mött!
FAKTA TOBIAS NORDGREN
Födelseår: 1995.
Familj: Sambo – mamma, pappa och tre syskon.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Östadkulle och Holmalund.
Lokal favoritklubb: Holmalund.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Holmalund.
