Sista gästtexten för 2021 är signerad Jesper Lindberg. Han avslutar med en stark text om det föreningsengagemang som hans bortgångne far skolade in honom i.
För cirka 9 månader sedan satte jag mig ner och började fundera på vad min första text skulle handla om. Det blev tillslut om vikten av att glädjen i fotbollen måste vara i fokus. Östadkulle SK betyder allt för mig och i dagens text kommer jag försöka förklara hur mycket fotbollen och föreningslivet har gett mig.
Som jag skrivit i tidigare texter är Östadkulle SK den enda klubben som jag har representerat sedan barnsben. Med en pappa som tränare (och senare ordförande) har Lenavallen blivit mitt andra hem där trygghet och en gemenskap alltid funnits, och fortfarande finns. Oavsett när man åkte till Lenavallen så fanns det alltid personer som på något vis var där och fixade. Det fick mig att tänka till och förstå att om man vill att en förening ska må bra måste man dra sitt strå till stacken och hjälpa till. Det har jag själv fått uppleva ett antal gånger då pappa ofta var pigg på att dra med mig till Lenavallen för att hjälpa till med allt mellan att krita planer, döma matcher eller stå i kiosken. Detta var saker som enligt pappa var helt naturliga att hjälpa till med.
Det gav mig en tydlig bild om vad man som medlem kan göra för att hjälpa andra i klubben. Det handlade inte om att jag kritade en plan och sen fick något för det, utan det handlade mer om att i en förening så hjälper man till. Alla de små gärningarna som man gör leder i slutändan till något stort som hjälper föreningen på många sätt. Detta är något som jag verkligen har tagit med mig från föreningslivet in i min vardag.
En annan viktigt del av varför föreningslivet har haft en tydlig påverkan på mig är gemenskapen runtomkring en förening. Oavsett när man dyker upp på fotbollsplanen så finns det någon där som man känner och kan ta ett snack med. Man är aldrig ensam – det skapar en gemenskap som är svår att slå. Där tillkommer även gemenskapen mellan oss grabbar i laget. Jag minns själv att de flesta som spelade fotboll med mig under ungdomstiden kanske inte älskade fotboll lika mycket som jag, men de älskade gemenskapen som fanns bland oss grabbar.
Gemenskapen är så klart något som fortfarande finns kvar idag och som jag speciellt märkte efter att pappa gick bort 2019.
I det läget kände jag mig fruktansvärt ensam och jag ville ofta bara dra täcket över huvudet på morgonen och aldrig gå upp. Men på något sätt blev fotbollen och den gemenskap som fanns på Lenavallen en push. Allt engagemang och all gemenskap runt klubben fick mig att gå till träningen, det fick mig att döma matcher, det fick mig att spela matcher och på det sättet komma tillbaka till en någorlunda normal vardag. Jag har allt att tacka fotbollen och föreningslivet för att den är en aktiv del i min vardag och jag hoppas att alla någon gång får chansen att känna sig delaktig i en förening på samma sätt som jag gör.
Avslutningsvis vill jag bara tacka för att jag fått möjligheten att skriva under detta speciella covid-år, och vill även passa på att tacka alla som har läst!
En av de bättre texterna jag läst på den här sidan. Snyggt och strat av dig Jesper.
Stort skall det givetvis vara.
Tack Jesper för att du delar med dig av det du brinner för – sånt smittar gott!
Fantastisk bra inlägg och mycket tänkvärt. Värderingar som är oerhört viktiga breddidrotten.
Starkt av dig, Jesper, att dra bort täcket från huvudet och gå vidare i livet!
Både på och utanför planen samt i ”vardags-lunken” behöver Sverige sådana fina personligheter som du är och pappa var!
En fin text, tack till Dig för att Du visar betydelsen och glädje av ett engagemang och att det man får tillbaka närlivet känns tungt. Allt gott önskas Dig och din familj.
Tack för en bra och viktig text Jesper! Fler som dig behövs i våra föreningar 🖤💛