ANNONS:
ANNONS:

Jonathan sätter punkt för gästskribenterna

Årets säsong för gästskribenterna är över. Sist ut är Jonathan Tedeborg som avslutar med en text om tågluff, spontanfotboll och den tunga serieavslutningen för hans Holmalund.

Genom fotbollslivet har jag upplevt en hel del olika känslor, inte minst i samband med matcher. Men jag funderar på om årets sista match är den match där det känslomässiga spektrat varit bredast. Matchen i sig, 5–0 mot Åsarp/Trädet på Alströmervallen, är en av de roligaste jag spelat på väldigt länge. Därtill också en av de bästa, om inte den allra bästa, på minst lika länge. Utan boll, med boll. Defensivt, offensivt.

Hade hört i paus att Mariestad ledde med 1–0 mot Gerdsken, vilket skulle ta oss förbi Gerdsken och upp på kvalplats om vi kunde behålla vår ledning. Trots den stora dramatiken i tabellen ville jag aldrig att matchen skulle ta slut. Men slut tog den och efter slutsignalen var det bara att ta sig till första bästa mobiltelefon och följa upplösningen mellan Mariestad och Gerdsken.

Och visst är det få saker i världen som berör känslorna och humöret mer än fotboll. Bara minuter efter att man fått springa runt och göra det man tycker är roligast i världen dras ridån ned fullständigt. Slut i Mariestad, 2–2, och nedflyttningen bekräftad.

I söndags snörade jag på mig bollskorna och cyklade ner till Holmalyckan för att känna lite på bollen för första gången sedan serieavslutningen. Jag trodde att jag skulle vara för mig själv en stund, men väl nere på konstgräset kom två killar i 8-9-årsåldern fram och utmanade mig på match. Vi spelade lite match och sedan sköt vi en stund. Den ena grabben konstaterade att jag minsann kommer spela i landslaget, medan den andre slog fast att jag var bättre än Mbappé. Det gäller att suga åt sig av sånt!

Skämt åsido tycker jag att det ändå fanns något fint i det lilla mötet med killarna. De gav mig hopp om att spontanfotbollen lever kvar bland ungarna, och i utbyte fick de låna min bollpump och förhoppningsvis en rolig stund på planen. På tal om spontanfotboll kommer hösten/vintern för egen del innebära futsal cirka en gång i veckan med ett gäng kompisar. Helt spontant blir det ju inte men ungefär 30 medlemmar i gruppchatten borde innebära att vi får ihop till minst två lag varje gång, och i det fotbollsmässiga vakuum som tenderar uppstå under höstmånaderna blir detta verkligen en höjdpunkt varje vecka! Grymt att folk som lagt av fortfarande är sugna på att lira också.

Förutom futsal och VM är också planen att ta en kortare tågluff i höst och se 1-2 internationella matcher på plats. Det tillsammans med podden When We Were Kings blir nycklarna som tar mig igenom fotbollsårets annars tommaste period. För er som missat WWWK säger jag bara: börja lyssna!

Det blir mitt sista och definitivt bästa tips från året som gästskribent här på sidan. Med det släpper jag också taget om pennan och tackar Jonas för att jag fått skriva av mig lite under året. Tack också till er andra för visat intresse och fina ord i samband med ett par av texterna.

Må gott / Jonathan

JONATHAN TEDEBORG
Födelseår: 1999.
Familj: Mamma Barbro, pappa Bengt-Olof, syster Sanna, flickvän Saga.
Bor: Hos föräldrarna i Alingsås.
Klubbar i karriären: Alingsås IF 2006-2013, Gerdskens BK 2013-2016, Holmalunds IF 2016-.
Lokal favoritklubb: Holmalunds IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Holmalunds IF.

Lämna en kommentar