ANNONS:
ANNONS:

Kalle Anka, pizza och ett glas vatten

I dag är det dags för ett nytt avsnitt av Kliniken. Nu skriver Yohanna Friborg om hur viktig vilan och återhämtningen är för att maximera prestationen och undvika skador.

Idag möter vi på kliniken många olika föreningar som tränar alldeles för mycket och med ungefär samma intensitet hela tiden. Man vill nå ett mål så mycket att man ibland kanske glömmer av att tänka smart. För det är det som det handlar om, att spela sitt material på bästa och smartaste sätt, och det är inte alltid att träna hårdast och flest träningstillfällen.

Fysiologisk stress är det som sker när vi tränar, vi bryter alltså ned vävnaden. Återhämtning eller vilan är där vi bygger upp vår stressade vävnad, för att få den fysiologiska utvecklingen vi strävar efter.

Tänk dig att du har ett glas med vatten som är en muskels totala tolerans innan den går sönder. Ju mer du arbetar/stressar muskeln ju mer vatten fyller du på, och när du ligger på ytspänning kommer krampen smygande och väljer du att ignorera detta så sker sedan en strukturell skada, till exempel en muskelruptur. Muskeln går alltså sönder.

Detta vill vi inte skall hända. Då hamnar vi i ett rehab läge och vi har tappat en spelare i laget under en period, vilket sällan är något positivt för laget. Så rent logiskt skulle vi behöva ligga på halva glas med vatten för att ha ett spelrum för mer fysiologisk stress, för att slippa skador. Och det är här som vila/återhämtningen kommer in, då vi häller ut vatten ur glaset och du kommer sedan att kunna stressa dina vävnader i från ett helt annat utgångsläge än om du inte skulle ha återhämtat dig.

Sedan kan man diskutera vad “återhämtning” innebär, vad är aktiv och passiv vila. Men jag tror att om man kan träna så pass mycket att man når en fysiologisk utveckling utan att få vattnet i glasen att rinna över, då håller man sig ifrån överbelastningsskadorna och man får bättre förutsättningar att utvecklas. Det svåra i detta är att hitta en tränare som har tillräckligt mycket is i magen, och som vågar vara den som kanske har färre träningar per vecka än andra lag, för att se till att den totala stressen på spelarna aldrig går över ytspänningen.  Att våga lägga in olika grader av återhämtningspass/skadeförebyggande pass under en vecka, under en period, under hela säsongen, för att skapa ett hållbart och samspelt lag.

En tankeställare som jag också vill ge, är att den psykiska stressen läggs i samma glas som den fysiologiska stressen, så då skulle man kunna tänka att det är större skaderisk om man går in i ett träningspass dagen efter match, och att man dessutom har bråkat med sin sambo. Detta är också något som en fotbollstränare skall ha i åtanke när man lägger upp träningspass. Att kunna känna sina spelare så pass bra, att man kan ändra ett pass om man känner att den mentala nivån är väldigt låg. Det kanske är så att man får en större total fysiologisk utveckling om man just en sådan dag bryter träningen och istället bjuder sina spelare på en pizza och ett kalle anka avsnitt. Det är bara en tankeställare…

“Man bör alltid träna så lite som möjligt men aldrig mindre än nödvändigt för att nå dit man vill”.

#vågavila

FAKTA YOHANNA FRIBORG
Födelseår: 1986.
Bor: Alingsås.
Familj: Sönerna Elliot och Oliver, min man Anders.
Utbildning: Femårig utbildning inom avancerad manuell medicin med vidareutbildning inom idrottsmedicin. Även flertalet andra vidareutbildningar.
Yrke: Leg. Naprapat, driver Alingsås Idrottsklinik.
Fotbollsbakgrund: Började spela vid 7 års ålder, då i Alingsås KIK. Sedan vidare till klubbar som Holmalunds IF, Huddinge IF, Tyresö och Bollstanäs.

Lämna en kommentar