SK Mjörn spänner musklerna inför årets Division 5-säsong. Senaste tillskottet heter André Nilsson, som slog till med mål i debuten mot BK Spark. Utöver att lira i Mjörn är André också verksam i nyfödda Holmalund City FF och idag delar han med sig av tankarna kring både sammanslagningen och den egna comebacken på planen.
André Nilsson slog igenom som 16-åring i Holmalund 2012, och redan under den sommaren var han på besök hos IFK Göteborg U19-lag. Bland annat ihop med en spelare som spelat 150 matcher i allsvenskan, varit utlandsproffs i fyra länder och gjort A-landskamper för Sverige.
– Det var jag och Gustav Engvall som var där och tränade. Sen tog karriärerna fart åt lite olika håll, konstaterar André.
Även hösten flöt på fint, Nilsson noterades för 17 mål i serien, och under hösten blev provträningarna ännu mer på riktigt. Han var i kontakt med både agenter och klubbar, bland annat IFK Norrköping, men till slut gick flytten till Örgryte IS som kunde erbjuda en permanent plats i A-truppen till skillnad från de andra föreningarna.
– Det året var sjukt roligt och det gick bra från start, minns André, och fyller i:
– Att spela seniorfotboll var viktigt för mig. Det var aldrig ett så svårt val.
Att som 17-åring få sticka från skolan för att skriva på kontrakt med ett lag i Superettan är såklart något man gärna skryter om, men han minns inte att hybrisen blev allt för stor.
– Jag tror det var rätt lugnt ändå. Jag hade ett bra kompisgäng som tog ned mig på jorden tidigt, säger Nilsson med ett skratt.
Kort efter att André skrivit på för ÖIS spelades en inomhusturnering i Tångahallen där han gärna ville delta, som en sista rolig grej med lagkompisarna i Holmalund. När HIF ställdes mot Norrby hamnade Nilsson i en duell där han vred till knäet, och han kände direkt att det var något allvarligt. Magnetröntgen visade en broskskada, en meniskskada och att korsbandet var av, och det första året i ÖIS skulle därmed ägnas åt rehab.
André känner själv att han aldrig riktigt blev samma spelare igen efter operationen, och rimligtvis hade karriären sett annorlunda ut om inte skadorna drabbat honom så hårt. Då och då funderar han kring vad som kunde blivit, men det är betydligt mer sällan nu än för några år sedan.
– Jag tycker själv att jag aldrig kommit upp i samma nivå som när jag var 17. Jag inbillar mig att det blivit något annat om det inte blev skadorna, och det är klart att man tänker på det ibland.
Väl tillbaka från operationen blev det två hela säsonger i ÖIS-tröjan, med spel i division 1 och Svenska Cupen. Nilsson var ordinarie till och från under den perioden, och tycker själv att det gick relativt bra, men trots speltiden berättar André att han hade stora problem med självförtroendet.
– Det var utmanande, en stor omställning från division 3 till toppen av ettan. Jag tappade glädjen lite, och mot slutet även motivationen.
Om varför han blev kvar i Holmalund
Inför 2016 lånades André ut från ÖIS till HIF, och där och då fanns fortfarande planer på att studsa tillbaka upp på en högre nivå.
– Jag hade tankar på det, men jag förstod också att det inte var det bästa karriärsbeslutet att gå tillbaka till division 3. Men jag ville hitta positivitet och glädje. Någonstans hade man väl också insett att man inte skulle bli något superproffs.
Trots intresse från flertalet klubbar förblev han Holmen trogen. En förklaring till att det inte blev någon ny satsning ligger i de efterhängsna skadorna.
– Efter första operationen var det okej, men jag fick göra en till och efter den har det inte varit lika bra. Knät är slitet och jag har inte kunnat belasta det så mycket, berättar han.
Det fanns dock ännu tydligare anledningar till att André inte kände att han behövde jaga efter något annat. De följande åren var HIF ofta med och högg i toppen av serien och i truppen fanns flertalet lagkamrater födda 1995 och därikring, som exempelvis Tobias Nordgren, Oscar Widén och Linus Krantz.
– Glädjen och gemenskapen i truppen de åren var riktigt bra. Vi var ett gött gäng med många i min ålder, och många duktiga spelare. Sen brinner jag för föreningen också vilket gjorde det roligare att spela.
André spelade matcher för Holmalund till och med 2023, men han har främst funnits med i andra roller de senaste åren. Under just 2023 stöttade Nilsson upp som assisterande till tränaren Mikael Öman, och efter det har han en roll i sportgruppen runt herrtruppen.
– Det är svårt att släppa fotbollen, man är van vid att vara nere på Holmalyckan tre, fyra gånger i veckan. Jag känner att jag vill fortsätta hjälpa till med det jag kan, och med mina erfarenheter.
Om sammanslagningen: “Skitjobbigt”
Under hösten kom nyheten att HIF skulle slås ihop med Alingsås City. Många utomstående uppfattade att det gick väldigt snabbt, en bild som André delar. Han beskriver också de senaste åren som kämpiga för Holmalund.
– Jag kan villigt erkänna att Holmen har haft några tuffa år, både spelarmässigt och som förening. Vi har varit lite för få för att få ihop det kan man säga, många har haft för stora lass. Men stor kredd till alla som jobbat på, säger han och nämner Stina Udin Milicevic, Magnus Öman och Veronica Svärd som exempel.
Likt många Holmalunds-hjärtan tog Nilsson nyheten om sammanslagningen hårt, till en början.
– Ja, jag tyckte det var skitjobbigt. Samtidigt var vi tvungna att hitta på något.
Han menar att vemodet släppte fort och ser nu bara positivt på den nya konstellationen.
– Holmalund är kvar i namnet, loggan än väldigt lik och vi kommer spela på Brogården. Vi har också fått in många drivna personer runt om med en tydlig vision som vi vill uppnå.
Den handlar framför allt om barn- och ungdomsverksamheten som blivit lidande under de senaste åren, men man siktar givetvis också på att nå bättre resultat med herrlaget efter sammanslagningen.
– Först och främst en ordentlig ungdomssektion. Vi vill ge ungdomarna bättre möjligheter, och starta upp ordentliga kullar. På kort sikt är det att vi kan utveckla seniorverksamheten och ta steg där. Över tid är det ungdomssidan, men det är svårt att se effekt på det kommande halvåret.
Lirar i Mjörn kommande säsong
2025 är också året då Nilsson gör comeback som spelare. I förra veckan kom debuten för SK Mjörn, och André slog till direkt med mål mot BK Spark, trots att formen har varit bättre.
–Det var jäkligt roligt, det var ändå ett tag sen jag lirade nu. Men 45 minuter dög rätt gott kan jag säga, meddelar han.
Att återvända till spel har inte varit givet för André, men efter påtryckningar från kompisarna i Mjörn har suget ändå infunnit sig för 29-åringen.
– Jag har några nära kompisar där, och de har tjatat lite att jag ska komma ner. Annars hade jag nog inte haft en tanke på det, det är inte så att jag aktivt letat upp en klubb själv. Men det är ett väldigt gött gäng, säger han.
Hur ofta Mjörn Ultraz kan räkna med att få se Nilsson i spel är dock något osäkert.
– Varje match kommer det inte bli, det skulle förvåna mig. Och det har jag varit tydlig med. Jag är gärna med så länge det känns bra, men jag kommer inte spela om något strular.
I truppen finns etablerade namn som Jacob Borg, Felix Pettersson, Adam Kjellson och Patrik Elmander. Spetsa det med André Nilsson och du får ett lag som på pappret ser farligt ut för division 5-konkurrenterna. Månne är Mjörn ett lag för tabelltoppen i år, men det är svårt att spekulera i, tycker åtminstone André.
– Jag har väldigt dålig koll på motståndet i femman, men det är många som har mycket fotboll i sig och en del som spelat högre upp. Kvaliteten på träningarna är bra i alla fall, hälsar han.
André Nilsson
Ålder: 29.
Position: Ytter, anfallare.
Klubb: SK Mjörn.
Tidigare klubbar: Holmalunds IF & Örgryte IS.
Favoritlag: Örgryte & Arsenal.
Förebild på fotbollsplanen: Thierry Henry. Även svag för Pavel Nedvĕd, ruskigt underskattad.
Bästa fotbollsminne: Roligaste matchen var nog mot Häcken i Cupen 2014, även om jag blev utvisad. Annars när vi gick upp till Superettan hösten 2015.
