På sex år i Alingsås har Ina Österlind hunnit med uppflyttning till både Elitettan och Damallsvenskan. Hon har stått för 33 mål på 79 seriematcher, och kämpat sig tillbaka från inte mindre än tre svåra knäskador. Läs vad AIF:s målfarliga slitvarg säger om skadehelvetet, läget i laget och längtan efter att få lira allsvenskt med bästa vännerna.
Alingsås IF är sedan ett par veckor igång med träningsmatchandet inför sitt spännande 2025. 0–3 hemma mot IFK Norrköping följdes upp av 1–1 mot BK Häcken och så här kommenterar Ina Österlind de två matcherna:
– Mot Norrköping gör vi en bra match, främst i försvarsspelet och framför allt i första halvlek. Samtidigt är det svårt att vara kreativa när vi blir så defensiva, även om jag tycker vi hade ett ganska bra lugn med boll, säger hon och fortsätter:
– Mot Häcken kom vi inte alls upp i nivå, den är inte godkänd. Det känns som att vi jobbade lite en och en. Vi måste spela ihop oss mer.
Naturligt är det att samspelet inte sitter till fullo – dels är det nya namn på tränarbänken med idéer som ska implementeras, dels har några nyckelspelare saknats på grund av skador. Inte konstigt det heller med tanke på belastningen med sex tuffa pass i veckan.
– Ja, det blir väl ofta så under försäsongen. Vi tränar hårdare nu jämfört med förra året och det är klart att det sliter på kropparna. Nästan alla har ju även andra jobb, så vi kan inte bara köra ett rehabpass mitt på dagen.
Spel i Damallsvenskan innebär dessvärre ingen ekonomisk frihet, och att ägna sex dagar i veckan åt elitfotboll i kombination med ett vanligt jobb tär såklart på spelarna, speciellt under den intensiva försäsongen. För egen del jobbar Ina 80 procent på högstadiet på en resursskola. Även lugnare arbeten påverkar, säger hon.
– Vi har alla jobb som sliter på olika sätt. Mitt är ett mer fysiskt jobb medan man kanske blir tröttare i huvudet av ett kontorsjobb.
“Stor skillnad mellan serierna”
Just nu pågår uppladdningen inför Svenska Cupen och sedermera den grönvita debuten i Damallsvenskan. Förmodligen väntar ett år där AIF kommer få lägga mer tid på att försvara sig utan boll jämfört med tillvaron som spelförande topplag i Elitettan, något man för tillfället lägger krut på i träningen.
– Just nu fokuserar vi mycket på det fysiska, både styrka och kondition. Det fysiska kommer nog skilja sig lite från förra året, har man mer boll blir det inte samma påfrestning. Det är en stor skillnad, rent fysiskt, mellan serierna, säger Österlind.
Samtidigt ser hon möjligheter i att det väntas bli tuffare matcher.
– I många matcher tror jag att man kan vinna mycket på bra fysik och ett starkt psyke. Vi ska orka längst, säger hon.
Trots sin status som nykomling vill inte AIF låta de allsvenska motståndarna diktera villkoren allt för mycket, och tron finns definitivt på att laget kan åstadkomma något stort under det första året i finrummet.
– Vi jobbar också hårt med att få in Peos viljor, att hitta nya mönster framåt. Han vill spela en anfallande fotboll. Det är klart att vi jobbar för mer än att hålla oss kvar, men man får vara realistisk, säger Ina.
I Elitettans toppstrid 2023 blev till slut Trelleborgs FF får svåra och AIF fick nöja sig med kval mot BP som slutade i förlust. När TFF sedan spelade allsvenskt 2024 tog skåningarna noll segrar, tre kryss och hade 12–96 i målskillnad på 26 matcher. Nu gäller det för Österlind och kompani att undvika något liknande.
– Det är definitivt en stor skillnad på serierna, men vi går såklart in med inställningen att vinna varje match. Det kommer inte förändras.
Vad gäller Trelleborgs tuffa 2024 tror hon inte att det är något de ska fundera över.
– Vi har inte pratat så mycket om det, ingen har inställningen “bara vi inte kommer sist”. Vi ska jobba stenhårt på fysiken, spelet och samarbetet, alla ska veta sina roller och att man kan sätta höga krav. Vi vet att vi är bra. Jag tror vi gör oss en otjänst om vi tänker på vad som inte får hända.
Helt sjuk känsla
Den 12 oktober 2024 blev AIF så klara för Damallsvenskan, “i kavaj”, efter att jagande Umeå misslyckades med att vinna sin match mot Bollstanäs. En fantasi för Ina och de andra spelarna sedan långt tillbaka, speciellt att få ta sig dit av egen kraft som lag.
– Det var ju en dröm som gick i uppfyllelse. Man har drömt om allsvenskan sedan man var liten. Sen är det något extra att få vara med om att gå upp från Elitettan snarare än att exempelvis värvas in i serien. Känslan av att få gå upp var helt sjuk!
Gång på gång poängterar Österlind vikten av den grönvita gemenskapen, som såklart även förhöjer hela upplevelsen kring uppflyttningen.
– Jag spelar ihop med mina allra bästa vänner, vi är som en familj. Att få dela det med dem är det bästa. Vi gör många saker som stärker banden, det kan vara allt från att käka ihop efter träningen till att resa iväg någonstans, och vad jag hört av de nya är att vi är en enkel grupp att komma in i. Vi är inte bara där och tränar och åker hem.
Med sina sex säsonger i Alingsås är Ina en av flera som varit med länge på lagets resa. Hon är inte förvånad att laget nu tar klivet upp till nästa nivå, tack vare insatser både innanför och utanför sidlinjerna.
– Det finns så himla många fina människor runt om, både föräldrar, ledare och styrelse, och det gäller inte bara i damlaget utan alla andra runt om. Alla hjälper och stöttar. Föreningen är väldigt familjär och det bidrar till känslan att vi gör det för varandra, säger hon och fortsätter:
– På planen är vi verkligen ett krigarlag. Jag kan tänka mig att många andra lag skulle splittrats efter exempelvis kvalet mot BP, men vi vill verkligen göra detta ihop och det är nog det som gjort att vi lyckats nu. Vi spelar mycket för varandra.
Tunga skadeproblem
Under åren i Alingsås har Ina haft en skadehistorik man inte önskar sin värsta fiende. Hösten 2020 slet hon av korsbandet i vänster knä, och i comebacken den 29 september 2021 tog det bara några minuter innan hon drog av det inre ledbandet i samma knä och blev borta ytterligare en lång period. I juni 2023 var det sedan dags för det bakre högra korsbandet och ännu en period utanför gräset.
– Det har varit jättetufft. Det är en sak att inte spela för att man inte är bra nog, då kan man slipa på saker, men en helt annan grej när kroppen sätter stopp. Jag tappade nog mig själv lite där, framför allt när det kom så många skador tätt inpå, berättar hon.
Tack vare stöttning från familjen och lagkompisarna har Ina orkat fighta sig igenom även de djupaste mentala svackorna.
– Jag ska inte ljuga, det har funnits väldigt jobbiga perioder. Men det är det som är så fint med det här laget, de har fått mig att vilja komma till träningarna och att kriga på gymmet, de hör av sig, pushar och peppar. Det har varit många gånger jag känt: “är det verkligen värt det?”, men med detta lag är det det, och jag är så glad att jag har fortsatt satsa trots skadorna.
Efter de skadedrabbade åren blev det i fjol 22 seriematcher, och Österlind levererade 9 mål och otaliga löpmeter. Hennes personliga målsättning för året som väntar är främst att fortsätta vara tillgänglig.
– Det är att spela så mycket som möjligt. Från början har det bara handlat om att jag ska kunna vara med 2025, och det har funkat bra hittills. Jag vill först och främst ha ett år där jag får vara hel, att knäna svarar bra på hård träning. Sen vill jag självklart bidra med så många poäng som möjligt, men just nu försöker jag bara bli stark och vara hel.
Hur den egna rollen kommer se ut under nye tränaren Peo Häggström är för tidigt att veta helt säkert menar hon, men på pappret lär Ina fortsatt utgå från en av kanterna i anfallet.
– Han (Peo) testar fortfarande mycket för att vi ska hitta rollerna. Men en offensiv roll, det är där jag har störst kvalitet. Jag kanske inte är den mest tekniska av våra anfallare, men jag har bra fysik och är löpstark.
“Längtar extremt mycket”
Första helgen i mars drar Svenska Cupen igång med hemmamatch mot Piteå. Veckan därpå gästar Hammarby Gerdskenvallen innan gruppspelet avslutas borta mot BP 16 mars. En nyttig uppladdning inför den allsvenska jungfrufärden.
– Det ska bli kul att få se hur vi står oss mot lag vi kommer möta i serien, och vi möter tre ganska olika lag. Både Hammarby och Piteå var topplag medan BP var längre ner i tabellen, så det blir kul med lite både och, säger Ina.
Om halvannan månad är det sedan dags för debuten i Damallsvenskan när grönvitt åter sätter sig på bussen mot huvudstaden för möte med BP. Samtidigt som längtan växer sig större är det också viktigt att utnyttja tiden fram till dess, menar Österlind.
– Vi längtar nog alla extremt mycket, men tiden går jävligt fort så vi får ta vara på dessa månader för att bygga vidare på det vi påbörjat och fortsätta bli ännu bättre. Vi stressar inte igenom detta, men klart att det är gött sen när det blir varmare ute och matcherna betyder mer.
Lördag 29 mars är datumet som gäller för den allsvenska hemmapremiären mot Djurgårdens IF, och matchen mot blåränderna kommer otvivelaktigt att bli extra speciell för Ina och hennes lagkompisar.
– Det kommer vara obeskrivligt tror jag, och det kommer det vara oavsett om man själv står där eller om det är elva andra, för de är mina allra närmaste vänner. Alla är lika viktiga i detta, och det kommer vara en härlig känsla att få uppleva en premiär ihop, avslutar AIF:s nummer 14.
Ina Österlind
Ålder: 23.
Position: Ytter, anfallare.
Tidigare klubbar: Stenkullen, Hovås Billdal, Jitex & Alingsås FC.
Favoritlag: IFK Göteborg (herr) & Arsenal.
Förebild på fotbollsplanen: Zlatan Ibrahimović.
Bästa fotbollsminne: När den allsvenska platsen säkrades!
Porträttfoto: Alingsås IF
Matchfoto: Isa Gullbekk
Text: Jonathan Tedeborg
