Maja Bertilsson är tillbaka med en ny text. I dag passar hon på att hylla alla mammor som betyder så mycket för så många.
Då var det dags för min fjärde text och den första gästskribent-texten för maj månad. Mittmånaden av säsongens första halva och det är nu upp till fotbollslagen att antingen steppa upp efter en knackig start eller att hålla i den fina formen man visat i de första omgångarna. I slutet av maj månad firas mors dag och det råkar även vara så att min egna mamma fyller år i denna månaden. Därför tänkte jag ägna veckans text åt att belysa alla mammors ovärderliga roller för fotbollen.
Att Frisco har ett damlag och att jag över huvud taget spelar fotboll på Katebo kan jag, bland andra, tacka min mors mor för. Min mormor var nämligen med i damlagets begynnelse år 1968, och det var hon som vaktade Frisco-kassen. Mormor lämnade sedan över stafettpinnen till min mamma när hon som 13-åring gjorde sin A-lagsdebut. Efter att mamma slutat spela själv och jag börjat var hon i många av mina flickfotbolls-år tränare för mitt lag. Så länge jag har spelat fotboll har både mormor och mamma alltid varit där oavsett om det varit för att coacha, skjutsa, tvätta eller stötta. Idag hittar ni dem inte allt för sällan på Katebo där de båda fortsatt sitt engagemang som entrévärd respektive kioskansvarig. Att veta att de alltid finns där, i vilken roll det än må vara, och stöttar mig och för att tvätta en maskin med träningskläder någon gång emellan varven, betyder oändligt mycket.
Det mormor tycker är jobbigast med att vi i år tog steget upp i division 1 är att bortamatcherna blir mycket längre bort. Och att köra bil långa sträckor till okända platser är inte en optimal uppgift att ta sig an, men erbjuder sig någon att köra så åker hon mer än gärna med. För vem vill inte lägga en heldag för att åka och kolla match i Örebro? I söndags var det samling klockan 8 på morgonen och 12 timmar senare var vi hemma igen. Så förutom att mormor fått svårare att ta sig till bortamatcherna innebär också de långa resorna att vi spelare lägger fler timmar i restid än föregående år. Att vara borta en hel dag varannan helg är inte en big deal för mig eller mormor som bara har oss själva att tänka på, men så ser inte situationen ut för alla i laget.
När mormor och de andra damerna la grunden till Friscos damlag, var min mamma 1 år gammal och precis som mormor då så är det många av de som idag själva spelar som har familjer. Förutom att själva hinna med att träna och spela match så hinner de alltså styra upp ett fullt fungerande hushåll med allt vad det kan innebära. Ändå är det alltid de som alltid stället upp, alltid är med och alltid ger allt. De som när de själva är skadade ändå lägger en heldag på att åka med till bortamatcher. De som kommer nerspringandes direkt från 7-mannaplanen där de hållit i träning för flicklaget för att själv vara med på damlags-träningarna. De som när de knappt kan böja sig ner till marken för att gravidmagen tar emot ändå glatt går och samlar ihop koner på träningarna. De som trots en spelledig dag tar med krattan till Katebo för att hjälpa till att ta bort kvistar från planen, ta en kaffe och bara snacka lite.
Men hur får de livspusslet ihop? Jag flyttade hemifrån i höstas, och även om det händer att jag får låna mammas tvättmaskin emellan varven så hinner jag inte med allt som jag borde få gjort. Jag har ett helt vanligt ”5 dagar i veckan dagtids arbete”, ingen annan än mig själv att ta hand om och känns det ibland stressigt att hinna med något annat än jobb och träning. Ja, ska jag vara helt ärlig så ser mina 42 kvadrat ut som vad min mamma skulle benämnt som en svinstia emellanåt. Att därtill ha andra människors behov och intressen att ta hänsyn till, känns för mig som en nästintill orimlig ekvation. Det måste vara så att deras dygn har fler timmar än mitt.
Ja, det finns både de mammor som alltid är vid sidan av planen och stöttar på alla tänkbara vis och de som iklär sig mamma-rollen ute på plan. De som steppar upp och tar hand om de yngre tjejerna och ser till att nykomlingarna kommer in i laget och utvecklas som fotbollsspelare. Dessa är inte alltid nödvändigtvis de som också är mammor utanför planen men någon man ser upp till och får en att känna sig omhändertagen. Sen finns det ju också de som är både och. Oavsett om de spelar själva, coachar eller står i kiosken har dessa personer lärt mig så otroligt mycket om allt ifrån fotboll och livslärdomar till de bästa dansmovesen. De är otroliga fotbollsspelare, människor och förebilder.
MAJA BERTILSSON
Födelseår: 1999.
Familj: Mamma Susanne, pappa Anders, bror Niklas och syster Ebba.
Bor: Herrljunga.
Klubbar i karriären: IK Frisco.
Lokal favoritklubb: IK Frisco.
