ANNONS:
ANNONS:

Med fokus på AFC:s förlust

Vi drar igång en ny vecka med en ny Bredsida.

För första gången på mycket länge bevakade jag i lördags en fotbollsmatch live. Trots munskydd och en rad andra smittrelaterade försiktighetsåtgärder var det oerhört roligt att sitta på Mjörnvallens läktare ett par timmar.

Ur den synvinkeln gjorde det inte så mycket att matchen aldrig kom upp i någon vidare kvalité spelmässigt. Planen var ojämn och svårspelad, och självklart satte det sina spår på passningsspelet och därmed också på underhållningsvärdet.

Tungt för AFC att stå kvar på noll poäng efter två matcher. I premiären släppte man fyra baljor och då kan man givetvis inte räkna med poäng. Men i lördags – när man släppte till få chanser och endast ett mål – fanns möjligheten till poäng. I mina ögon kändes Uppsala farligare och som ett något lite bättre fotbollslag med bättre individuella spelare, men skillnaden var inte större än att krysset inte hade varit ologiskt.

AFC mönstrade ett 4-3-3 från start med Taylor Townsend som ensam anfallare. Jag gillar tanken med en stor, stark targetspelare på den positionen, men det var sällan Alingsåslaget lyckades använda Townsend på rätt sätt. I långa stunder fick amerikanskan mest jaga på hopplösa bollar, och det har hon inte snabbheten till. Med den spelartypen längst måste – både rensningar och mer genomtänka bollar – träffa i närheten av anfallaren för att chansen till längre anfall och etablerat spel högt upp i banan ska öka.

Townsend kompletterades av Lisa ”Mini” Johansson och Pernilla Milton på var sin kant. ”Mini” var tillbaka efter sina knäproblem men tvingades byta redan efter en halvtimme. Olivia Sultan gjorde ett piggt inhopp på den positionen medan Milton hade en sämre dag på jobbet. Totalt sett saknade jag lite snabbhet i det offensiva spelet, vilket blev något bättre när Alma Öberg ersatte Milton en bit in i andra akten.

På det centrala mittfältet var det inget fel på inställningen. Både Moa Jarl och Ebba Handfast slet som djur och fläskade på bra i närkamperna, men i det stora hela var det inte mycket konstruktivt som kom från deras fötter. På den fronten var det istället Rebecca Cameras som stundtals blixtrade till. Med hennes fina teknik var hon den som hämmades minst av underlaget och en rad fina passningar kom från hennes lika fina fötter. Kanske att spelvändningar och det längre spelet ibland skulle ha kommit i ett tidigare skede istället för att fastna med för många nätta passningar i samma yta. Men de valen kan till viss del förklaras av den ojämna mattan som gjorde kortpassningsspelet svårbemästrat – även på Rebecca Cameras.

I backlinjen blev Anna Larsson en personlig favorit redan efter några minuter spel. Med positionsspel, fysik och bra fötter gjorde hon ett ganska komplett intryck, och jag inte annat än att tycka att AFC gjorde ett riktigt fynd från Skoftebyn i vintras. Totalt sett gjorde backlinjen en klart godkänd match med De Feo, Roholt och Lorén – utöver Anna Larsson. Vår gästskribent Tove Lorén gav verkligen järnet på sin vänsterkant och det syntes att hon har mycket fotboll i sig. Nu blev felprocenten från vänsterdojan något hög, men det blir säkerligen bättre i takt med att gräsmattan växer till sig.

Som sista utpost sattes Tea Olin inte på särskilt många prov. Men det man kan slå fast är att hon inte lyckades stoppa Uppsalas enda riktigt feta chans från att bli mål medan kollegan på andra sidan – Lina Lundqvist – gjorde precis det när AFC hade sin enda riktigt heta målchans i ett liknande läge.

Trots två förluster i inledningen finns det ingen anledning till panik i AFC. Två bra lag har stått för motståndet och nu väntar ännu ett svårspelat gäng när L-P Björk tar med sig gänget till Värmland för att möta Mallbacken. Men med samma goda försvarsspel och lite bättre takter framåt finns det så klart goda poängchanser i den matchen.

…………………..

I fredags kom det tunga men inte helt oväntade beskedet. I våra lägre divisioner blir 2021 en repris på 2020 med enkelmöten. Anledningen är givetvis det besvärliga smittläget över hela landet och hela Västergötland. Väldigt trist för både spelare och föreningar och alla andra inblandade, men jag har svårt att se hur man kunde ha agerat annorlunda och samtidigt ta sitt epidemiologiska ansvar.

Vad jag har sett har det ännu inte kommit något beslut om hur det blir med herrarnas division 3 och damernas division 2. Där finns det fortfarande förhoppningar om en hel säsong med senare start, och det lär väl dyka upp mer information om detta hyfsat snart. Men för alla serier där under i pyramiden är det alltså enkelmöten med start i juni som gäller.

…………………..

Östadkulle har gjort klart med Simon Vasíc från Alingsås IF. En ny bekantskap för mig, men gissningsvis kan 21-åringen tillföra en del på Lenavallen.

…………………..

Förra veckan gjorde jag årets första pass på naturgräs. Alltid gött att vara på Brynet, och den mjuka mattan gjorde susen för min ömma hälsena. Inte en känning vare sig under eller efter träningen var ett skönt besked att få. Också skönt att man kommit upp i den åldern att man vet och räknar med ojämna planer i april månad med snedstudsar och pinsamma missar som följd. Tidigare i livet ser man ofta en sommargrön golfgreen framför sig när det blir tal om gräspremiär.

…………………..

Gästskribenterna levererar storartat vecka efter vecka. På onsdag inleds ett nytt varv när vår gode vän – och trekvarsbyxorälskande – Niklas ”Knickers” Andersson är tillbaka med en ny text.

…………………..

Håller du med om ovanstående? Eller tycker du att den här Bredsidan är en riktig snedspark från min sida? Kommentera gärna nedan.

Lämna en kommentar