Ronia Gustafsson är tillbaka med en ny text. I dag fokuserar hon på de två nyckeorden spelsystem och laganda.
4-4-2, 4-2-3-1, 3-4-3, 4-3-3, 3-5-2, plus målvakt. Oavsett spelsystem så hamnar vi på talet elva. Elva personer, tjejer, killar, barn, vuxna, ungdomar, proffs eller amatörer som ska spela matcher, tillsammans. Tillsammans få bollen att gå mellan de olika lagdelarna, för att sedan helst placeras i motståndarnas mål för att kunna gå segrande ur matchen.
Dessutom finns det också alltid ett antal spelare som varje match finns med på bänken och eventuellt i truppen utanför den. Som är precis lika viktiga och kan påverka de som för dagen spelar. Ett spelsystem kan ha fördelar och nackdelar jämfört med andra, det hela handlar om att man ska använda det spelsystem som man har material till beroende på vilket motstånd man möter.
Även om man säger att man lär sig av förluster så tror jag inte många fotbollsspelare ser en förlust som något positivt. Däremot så är det andra saker som kan hända när man stöter på motgångar som en förlust som man kan ta med sig som positiva. Det uppstår ett problem, en situation. Det är hur vi sedan tar oss an detta problem som skapar och medför en lärdom.
Ber man om hjälp? Hur tar man emot hjälp eller eventuell konstruktiv kritik? Hur kan jag lyfta min medspelare som för dagen kanske inte har sin bästa dag? Diskuterar man situationer under match eller kanske efteråt med en medspelare för att se hur man kan hjälpas åt göra det bättre nästa gång?
Utan att skälla och skapa en osäkerhet och olust hos medspelarna måste man kunna ställa krav. I lagsport handlar det om att man ska kunna ta ansvar över sitt eget beteende och handling. Hur gör man då det på bästa sätt? Hur kan jag peppa, berömma, pusha, kritisera, påpeka eller ställa frågor på bästa sätt? Dessutom är alla människor olika, och uppfattar saker på olika sätt.
Det kan tyckas låta enkelt och självklart att det ska fungera och finnas. Ändå är det ett ständigt pågående arbete att hålla uppe det som krävs för att laget ska lyckas så bra som möjligt säsongen igenom. Det som man kallar för laganda. På samma sätt som ett spelsystem anpassas efter materialet, så utvecklar sig lagandan beroende på vad för människor som finns i laget. Det som är viktigt att komma ihåg är att alla är lika viktiga och måste bidra.
Personligen tror jag att lagandan skapas och mår bäst i en miljö där alla för det första vet vilken mål och kravbild som finns. Där skapas det en första trygghet och ett gemensamt mål och genom det en tillhörighet.
Sedan ligger det väldigt mycket ansvar på spelarna, och det egna ansvaret. En tränare eller förening i sig kan inte skapa eller tvinga fram en laganda genom att bestämma vissa saker utan det måste komma ur gruppen och individerna i den. Hur vill jag själv bli bemött? Hur bemöter jag mina medspelare? Tar jag mig tid för alla? Vad tycker jag är viktigt att framföra till mina medspelare som kan göra dem och samtidigt laget bättre?
Lyfter jag mina medspelare när de gjort en bra träning eller match? Kan jag ge feedback på ett sätt som gör att jag lyfter och pushar min medspelare till det bättre? Hur visar jag respekt och uppträder på ett sätt som gör att jag representerar klubben jag spelar i på bästa sätt?
FAKTA RONIA GUSTAFSSON
Födelseår: 1993.
Familj: mamma, pappa och två yngre bröder.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Holmalunds IF, Alingsås FC.
Lokal favoritklubb: AFC så klart.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Assisterande tränare i AFC.
