Adam Gelotte är tillbaka med en ny text. I dag skriver han om olika upptåg som höjt stämningen i lagen han spelat i.
Ännu en runda med roliga, intressanta och givande inlägg har förärat veckorna här på lokalfotboll!
Personligen så ser jag alltid fram emot onsdagarna just av den anledningen att man får läsa lite vad som snurrar i skallen hos ett gäng lokala personer med totalt olika tankar och idéer. Många roliga funderingar och anekdoter i all ära – men det som ändå slår mig mest är väl att känslan är att alla har lite samma funderingar kring det här med fotboll, lagsporter och hur man ser på saken i helhet. Visst finns det olika förutsättningar som skapar olika stort intresse och möjlighet till att delta i sporter, men jag tycker ändå det allt som oftast mynnar ut i att fotboll (mest intressant för mig) handlar om gemenskapen och allt runt omkring själva sporten.
Jag får nog erkänna att jag lagt ner förhoppningen om att ”slå igenom”. Hur otroligt det än må låta… nädå, skämt åsido. Jag tror att den tanken lades ner för säkert 22-23 år sedan, när jag som typ 17-18 åring la ner fotbollen ett par år, för att åka ut på vägarna och jobba med musik istället. Sen när jag träffade min fru och flyttade till Herrljunga så kom intresset till fotbollen tillbaka. Och sen dess har fotboll ENBART handlat om att ha kul med kompisar och se till att alla som vill, har en tillhörighet.
Då, när jag kom tillbaka till fotbollen så var det IK Frisco som var aktuellt, för att det var ju där Emma spelade – och nivån på seriositeten var helt rätt för mig. Efter ett par roliga år med ett faktiskt väldigt bra lag, där vi slutade 2:a som bäst något år, så gick jag över till HSK för att utmana mig själv lite – det var ju trots allt en division högre upp i seriesystemet. Hårdare försäsong, fler träningar och allmänt lite tuffare krav på varandra som spelare. Så var det. Men det som egentligen slog mig, och som fortfarande är det som gör att fotboll är roligt – är helt enkelt gemenskapen.
Och jag tror att det inte spelar så stor roll vilken nivå man spelar på när det kommer till lokalfotboll – det är alltid absolut viktigast att det är roligt på och vid sidan av planen. I Frisco så var vi ett rätt ungt gäng med några äldre spelare också såklart, men det var roligt hela tiden. Svenne (Vila i frid kompis), Benon, Kvarntun, Sandberg, Jonasson-bröderna, Santa och många fler bidrog till att det var stökigt och brötigt allt som oftast. Någon match där vi skulle spela hemma på Katebo låg våran målvakt i flaket på sin egen bil och drack någon öl på vägen ut till samling medans vi andra satt i bilen som vanliga människor och laddade. Samma person, han var förövrigt målvakt, kunde få sig ett utbrott på samlingen när vi bytte om – av den enkla anledningen att hans mamma glömt packa något till honom. Och då ska man komma ihåg att vi var vuxna människor redan då – att få hjälp av morsan att packa väskan då är för gött ändå.
Nu på senare år så händer fortfarande såna sköna saker, och det är inte mycket som slår det. I Herrljunga kan jag minnas med ett leende att på många lagfester kunde man se folk köra runt på varandra nakna i kundvagnar fram och tillbaka till bastun som låg på andra sidan från där omklädningsrummet var. Vid ett flertal tillfällen spelades ”kvadde” utanför klubbstugan efter många timmar i bastun, och då var det ett säkert kort att i stort sett alla var nakna ute på gräsmattan. I Annelund så finns de personerna som har den auran också, att alltid ta tillfället i akt att bjuda på sig själva när tillfälle ges, och i mitt tycke är det DET som gör att stämningen höjs, volymen ökar och glädje-kontot fylls på. Och i takt med detta, så blir nästa träning rolig redan från start, när någon lyfter något dumt som hände på senaste lagfesten eller kanske en privat tillställning som man gärna delar med sig av. Då har man redan satt en nivå där glädje, skratt och jäkelskap sätter prägel på hela kvällen.
Kan man ha den stämningen i laget, så är otroligt mycket redan vunnet. I mitt lag så finns det, och det tillsammans med en otroligt bred och stark trupp – så finns liksom alla möjligheter till att göra en bra säsong. Vi är inte direkt ett lag som vinner matcher för att vi gjort en bra försäsong eller att vi tränar otroligt mycket. Nej, vi började ute väldigt sent, tränar max 2ggr i veckan, varav 1 pass är obligatoriskt. Det som jag skulle säga att våran styrka är just det jag skrivit om mycket – vi har en ordenligt god stämning i laget, vi roterar ganska friskt inför matcherna, gör oändligt med byten vissa matcher och sätter ingen press på att man MÅSTE vara med på vare sig träning eller match. Sen är väl frågan om det skulle räcka högre upp i seriesystemet – men det får vi se nästa år tänker jag! 😊
Allt gott! Heja Sverige, njut av semestern när den väl kommer – och var snälla mot varandra!
ADAM GELOTTE
Födelseår: 1986.
Familj: Frun Emma och barnen Elias och Emilia.
Bor: Herrljunga.
Klubbar i karriären: Bollebygd, Olsfors, HSK, Frisco.
Lokal favoritklubb: Får köra ett diplomatiskt svar här – Annelund, Frisco och HSK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Tränare i Annelunds IF.
