Dags för det sjunde stoppet i Lokalfotboll på väg med Inges Bil. Den här gången sökte jag mig till Herrljunga, för att infiltrera de rödblå lirarna som i år siktar mot toppen av division 5.
Skoghälla IP. Platsen man alltid tror att man kört förbi när man plötsligt ser avtagsvägen åt höger som leder till Folkets Park, tennishallen och Herrljunga SK:s fotbollsanläggning. I dag ska jag träna med HSK och det slår mig att det är första gången jag beträder Skoghällas A-plan med fotbollsskorna på. Men innan det är dags tas jag emot av klubbens kanslist Jessica Sandberg. Hon har tagit fram träningskläder, vikt en handduk, märkt upp en vattenflaska med mitt namn och även skrivit ut två årskort till årets hemmamatcher. Ett till mig och ett till Jessica Pettersson. Jag tackar för servicen innan det är dags att kliva in i omklädningsrummet. Ett stort och rymligt näste, med namnade platser och ett par rejäla bord i mitten. Visst är inredningen lite nött i kanterna, men det gör å andra sidan att historiken över vad som sagts och gjort i det här rummet lever kvar bättre än om allt hade varit sprillans nytt.
Nytvättade träningskläder ligger på borden och alla kan också förvara skor, schampo och annat på sin plats eftersom omklädningsrummet inte nyttjas av något annat än A-truppen. En lyx jag tog för given under många år i mitten av min karriär, men som jag lätt blir avundsjuk på nu när min vardag ser annorlunda ut.
Martin Lund är den som hörs mest, och det pratas både om premiärsegern mot Tråvad/Larv, Liverpools uttåg ut FA-cupen och mycket annat. Det finns frukt att få för den som inte laddat upp med rätt kost, och snart kommer Adam Gelotte in med en burk hembakt.
– Det är inte jag, det är Emma (Bengtsson, spelare i Frisco) som har bakat, slår Adam ifrån sig på den givna frågan om kakornas ursprung.
Fidan Tahiri och Erik Karlsson är rappa ner i kakburken innan det är dags att bege sig ut till planen. Jag tar med mig en pumpad boll och vandrar den lilla stigen runt klubbstugan upp till A-planen. Huvudtränare Leif Andersson kommer ombytt och klar lagom till träningsstart och inleder med att prata igenom premiärmatchen. Den som vill får tycka till, innan en mycket nöjd Andersson summerar, och konstaterar att HSK fick en väldigt bra start på årets seriespel.
Efter det tar assisterande tränaren Einar Mild kommandot över en uppvärmning. I mina ögon några tuffa minuters löpning, där pulsen skenar upp i taket och svetten tränger fram. Men, men, nu är alla varma och redo för en första övning. Leif delar upp i två lag som får var sin zon. Där gäller det att hålla i bollen mot tre inskickade motståndare, och klarar man det i en viss tid belönas man med en poäng. Faktum är att mitt lag klart överglänser motståndet och både jag och laget får en bra start på träningen.
Efter en enkel passningsövning där fokus ligger på att vänja sig vid naturgräs följer en skottövning innan det är dags för omställningsspel. Ingen ny övning för mig, men ändå en rolig variant med mycket avslut och dessutom tvingas man träna på defensiv omställning för att inte straffas med baklängesmål.
Lagom till det avslutande spelet får lagkaptenen Erik Karlsson känning i en baksida och väljer att jogga resten av träningen. Det blir ändå spel sju mot sju i cirka 20 minuter, och jag tar plats som anfallare bredvid Fidan Tahiri. Jag får en smakstart på matchen med två tidiga mål, men mattas sedan och gör inte mycket väsen av mig. Christoffer Mild och Lasse Axelsson visar sig svårpasserade, samtidigt som rivige Alexander Johnsén kommer igång hos motståndarna med sina två mål. Till slut tror jag att matchen slutar oavgjort, för vad jag minns var det inget lag som jublade när Leif ropade ut att det hela var över.
Efter att ha delat ut en t-shirt till Christoffer Mild får jag äran att intervjuas av HSK-ordföranden Robert Bengtsson, resultatet av det ser du här. Efter det roffar jag åt mig en banan från fruktfatet, vänder på en flaska vatten och tar en dusch. Då märker jag att så gott som alla flyr till ett annat omklädningsrum för att hitta duschar med varmvatten i. Och ingen sätter väl fingret på tjusningen med en äldre byggnad bättre än Felix Tidén.
– Nu när de äntligen fixat munstyckena så finns det inget varmvatten.
KORT FAKTA
Vad: Träning med Herrljunga SK.
Var: Skoghälla.
När: Måndag 20 april.
Väder: Grymt fotbollsväder en vindstilla och ljummen kväll.
Mottagande: Ett gediget och ärligt välkomnande. Ett antal handslag, och ett eget träningsställ med HSK-kläder innehållande både vikt handduk och namnad vattenflaska. Dessutom var klubbens ordförande där och intervjuade mig. Som grädde på moset fick både jag och JP ett årskort till alla matcher på Skoghälla. Klass rakt igenom med andra ord.
Träningsupplägg: Passningar, skott, omställningsspel och vanligt spel. Leif Andersson bjöd på lite av varje den här måndagen.
Träningsplanen: Visserligen lite studsig, men ändå bra för att vara tidigt på säsongen. Hela Skoghälla är väldigt gemytligt, där det enda som fanns att klaga på var alla knott som letade sig fram på kvällen.
Spelarservicen: Förde tankarna till när jag var som mest bortskämd i Holmalund. Nytvättade träningskläder och handdukar samt egen plats att förvara fotbollsskor och annat på i omklädningsrummet. Dessutom frukt både före och efter passet.
Han skötte snacket: Martin Lund. Utan större konkurrens skulle jag vilja säga.
Omklädningsrummet: Stort och rejält, med namnskyltar på varje plats. Kanske lite slitet, men i mina ögon gjorde det ingenting att man nästan kunde känna lukten av Tony Svantesson, Mikael Nordin och Jocke Kanon. Ett stort minus för duscharna dock, som var så kalla att de flesta gick till ett annat rum för att duscha.
Träningens promenad: Den alla spelare tar från omklädningsrummet upp till A-plan. Debut på sträckan för mig, då jag aldrig spelat ett seniormatch på Skoghälla.
Träningens spelare: De båda stabila mittbackarna Anders Lund och Christoffer Mild syntes mest i mina ögon. Till slut föll valet på Mild, som belönades med både en t-shirt och en videointervju.
Träningens bagare: Adam Gelotte som hade med sig en burk med hembakade kakor till träningen.
Träningens gottegrisar: Erik Karlsson och Fidan Tahiri var snabbast med att sticka fingrarna i Adams kakburk.
Träningens lika som bär: Martin Lund var lik någon hela träningen, och i bilen hem ramlade polletten äntligen ner. Han är ju för bövelen en kopia av Kevin Walker.
Träningens försvinnande: Fisnik Tahiri, som efter premiärsegern mot Tråvad/Larv gav sig ut i Europa på semester.
Träningens ironiska kommentar: Leif Andersson om Fisnik Tahiri: ”Om ni ska i väg på semester i 3-4 veckor är det helt okej om ni säger till i förväg”.
Träningens rivstart: Den uppvärmning utan boll Einar Mild körde igång efter kvadraten. Av stönandet och stånkandet att döma var jag dock inte den enda som fick maxpuls.
Min egen insats: Kom bra in i träningen och kunde glida med som en i mängden genom hela passet. Tempot var inga problem, men blandade och gav lite för mycket för att vara helt nöjd.
Träningens trevligaste: Adam Gelotte. En riktig glädjespridare, och tillsammans med Vårgårdas David Lager den mest genomtrevlige spelaren jag har stött på under den här turnén.
Träningens skytt: Sven Johansson som hängde in ett par hemska strutar under skottövningen.
Träningens konstigaste: Simon Rundqvist, som av någon märklig anledning tatuerat in Manchester Uniteds klubbmärke på bröstet.
Vad tycker du om Lokalfotboll på väg med Inges Bil? Kommentera gärna nedan.
