Dags för en ny gästträning och i dag handlar det om mitt besök hos Holmalunds IF. En träning i nygammal miljö då jag har sju säsonger i HIF på mitt cv.
Även om jag under mina år som fotbollsskribent lärt mig att vara objektiv (åtminstone försöka) när jag skriver fotboll är det självklart och mänskligt att man har en relation till en klubb man varit en del av. I sju säsonger spelade jag i Holmalunds IF innan jag 2007 vände hem till Stora Mellby SK. Sedan dess har det så klart hänt mycket på Holmalycken, både i lokalerna och i spelartruppen. Johan Nilsson och Anthon Gustavsson är de enda som är kvar från min tid, men det är ändå med någorlunda hemtama steg jag kliver in i omklädningsrummet för att träna med Holmalunds IF.
Trots att det är en dryg halvtimme kvar till träningen startar råder febril aktivitet. Många spelare är redan på plats och de flesta river i klädlådorna för att hitta några paltor som passar.
– Vi är mitt i ett klädbyte, så det är först till kvarn som gäller, säger lagledare Rasmus Leo som är vänlig nog att gräva fram träningskläder åt mig.
Många tar en kaffe och slappar i väntan på träning medan andra byter om snabbare för att gå ut på planen och lattja. Flera av spelarna hälsar på mig och jag hinner även småprata lite med framför allt Daniel Svensson och Marcus Heed innan det är dags att gå ut till Östlyckevallen. Det framkommer att HIF tränar alla pass utom det sista innan hemmamatch på just Östlyckevallen, och planen är både ojämn och framför allt hård. Jag kliver in i en kvadrat i hopp om en mjukstart, men det blir något helt annat. Oliver Östlind slår en tunnel på mig per omgående, och efter det väljer jag att spela lätt och undvika att halka in i mitten igen. Anton Stenseke och Sebastian Bulow Andersson är duon som hörs mest i kvadraten, och även i omklädningsrummet och under själva träningen också för del delen.
Efter en stund gör Andreas Nilsson och Teddy Lucic sig hörda och träningen ska till att börja. Leken i kvadden byts ut mot fullt fokus, och något förvånande är det assisterande tränare Nilsson som sköter det mesta av snacket. Han går igenom återbuden och förklarar träningens upplägg innan han sätter Tobias Nordgren och Sebastian Bulow Andersson på att leda en gemensam uppvärmning utan boll i några minuter.
Efter lite stretch är det dags för vidare uppvärmning. Nu med boll och i syfte att bättra på tekniken. Jag hamnar med Daniel Svensson och vi nöter passningar, mottagningar och volley till varandra, allt under ledning av Andreas Nilsson. Parvis ska vi även hålla bollen i luften och där lyckas jag och Svensson skava oss kvar i tävlingen ganska länge. Ett missförstånd i reglerna gör dock att ingen vinnare kunde koras, men utan att ta i för mycket slår vi oss i alla fall in på en pallplats.
Dags för nästa etapp av träningen. Smålagspel där min grupp lirar fem mot fem. Marcus Heed och Qendrim Pllana leder min kvintett på ett bra sätt, men frågan är om vi inte övergläns av det gröna gänget med Johan Ahlqvist, Oliver Östlind och Sebastian Bulow Andersson i spetsen. Spelet pågår i totalt fem sekvenser med vila emellan. Vilan känns förvånansvärt lång – och min återhämtning är knappast snabbast i gänget-, men det gör å andra sidan att man är fräsch när det är dags för ny match.
Efter lite hopp över häckar väntar större spel, nio mot nio. Jag placeras bredvid Qendrim Pllana på det centrala mittfältet och får där kriga mot framför allt Tobias Nordgren, och det står ganska snart klart att det är en svår uppgift. Jag inleder dock med att vinna en närkamp mot Dejvid Hasan, men mycket mer än så bidrar jag inte med under spelet. Visserligen kvitterar jag ut en assist, men den kan jag tacka Emil Johansson Aspång för då han elegant vände bort en försvarare och chippade in bollen över Olof Saarinen.
Det målet gjorde att vi kvitterade matchserien till 1-1 och det blev en tredje och helt avgörande fajt. Poäng står på spel, men dessvärre visar sig det gröna laget vara något starkare. Anton Stenseke tåar in 1-0 ganska tidigt och vi lyckades aldrig skapa tillräckligt för att vända på steken. Mitt gäng utan poäng således.
Träningen avslutas sedan med åtta löpningar på 40 meter. I jämförelse med Oliver Östlind accelererar jag i stil med Kielfärgan, och jag är hjälplöst sist i de flesta starterna. Sebastian Mårtensson lufsar på i sina långbyxor, men inte ens honom lyckas jag passera.
Efter nedjogg och stretch går vi mot omklädningsrummet. Där möts vi dock av en låst dörr och stor kalabalik uppstår. Vem har nyckeln? Och vart är han? Har alla åkt hem? Frågona är många. Svaren är få. Till slut löser Anton Stenseke situationen genom att låna en telefon av en förbipasserande och 20 minuter efter träningens slut kommer vi äntligen in i omklädningsrummet.
– Det var ju ett prickfritt reportage så långt. Så händer det här, säger Andreas Nilsson med ett skratt.
KORT FAKTA
Vad: Träning med Holmalunds IF.
Var: Östlyckevallen.
När: Onsdag 10 juni.
Väder: 15 plusgrader – perfekt fotbollsväder.
Mottagande: Mycket bra. Lagledare Rasmus Leo grävde fram träningskläder att låna och flera spelare hälsade i hand.
Träningsupplägg: Uppvärmning, teknikträning och sedan spel i olika former med lite spänst och löpningar emellan.
Träningsplanen: Lite gropig och ganska hård. Östlyckevallen är ärligt talat ingen höjdare.
Spelarservicen: Kläder, handdukar och schampo, ja allt finns i omklädningsrummet. Även kaffe för den som vill ha.
Träningens längtan: Tydligen är HIF mitt i ett byte av träningskläder. Innan de nya är på plats är det först till kvarn som gäller för att roffa åt sig nåt som passar.
Han skötte snacket: Sebastian Bulow Andersson och Anton Stenseke var i en egen division här.
Omklädningsrummet: Rymligt och bra, med ett ståbord där kaffet serverades. Ledarna har ett eget krypin och träningskläder finns i lådor. Ett bra betyg helt enkelt.
Träningens välkomnande: Fick jag av Oliver Östlind som slog en tunnel på mig efter tre sekunder i kvadraten.
Träningens spelare: Tobias Nordgren dominerade spelet med flinka ben, bra passningar och dessutom med ett mål.
Min egen insats: Efter mardrömsstarten i kvadraten jobbade jag mig in i det hela och kunde glida med utan att varken dominera eller skämma ut mig. Som vanligt vid besök högre upp i divisionerna var det min fysiska status som inte höll måttet.
Träningens mest frusna: Sebastian Mårtensson som trots värmen valde att genomföra hela passet i långbyxor.
Träningens sekundstrid: Teddy Lucic blåste av spelet när Anton Stenseke hade friläge. Fem minuter är fem minuter, sa Teddy när Stenseke gick och muttrade.
Träningens disco: Utbröt i början av träningen när en bil med stereon på full volym hördes från parkeringen.
Träningens kommentar: Johan Nilsson om discot: ”Nu har Hasan glömt att stänga av tändningen”.
Träningens insikt: Man behöver inte prata högt för att folk ska lyssna. Andreas Nilsson slet inte på stämbanden, men hade ändå en naturlig auktoritet i det han gjorde och sa.
Träningens förråd: Det med alla schampoflaskor i omklädningsrummet. Bör uppskattningsvis räcka ett par år i alla fall.
Träningens tennisspelare: Målvakterna Niclas Prytz och Olof Saarinen som vevade tennisbollar mot varandra. Reaktionsförmågan skulle bättras på, antar jag.
Träningens komiker: Sebastian Bulow Andersson bjöd stundtals på riktigt fin situationskomik. Högerbacken är ett energiknippe som är ganska kul – i lagom mängd kan jag tänka mig.
Träningens nedgradering: Mitt forna hörne i omklädningsrummet innehas numera av Johan Nilsson och Niclas Prytz och går under namnet linimenthörnan.
Träningens vingligaste: Den bänk där Daniel Svensson och Sebastian Bulow Andersson sitter börjar ge med sig. Min gissning är att den rasar innan säsongen är slut om ingen gör något åt den.
Träningens härva: När träningen var slut fanns det ingen som hade nyckel till det låsta omklädningsrummet. Till slut fick Anton Stenseke låna en telefon av en okänd snubbe för att ringa sin mamma så hon kunde komma och låsa upp. Tydligen åkte alla ”goa gubbar” som normalt sett kikar på träningen hem utan att förvissa sig om att det fanns kvar någon med nyckel.
