Fredrik Olsson är inte helt okänd för sidans trogna läsare. I dag gör han ett gästspel med en text efter att ha sett Alingsås IF spela 0-0 mot IFK Norrköping.
Jag har nu under flera års tid skickat SMS till Jonas så fort jag ser en lokal match. Det är små taktiska inspel som jag tänker att han kan använda i sina bredsidor. Inte en gång har han gjort det. Så nu satte jag mig ner och skrev en text så att fler ska få del av min självpåhittade taktiska briljans.
Efter den hybrisen så kommer också en liten passus. Jag är en strängt upptagen man som driver både två företag och har två små barn. Så det finns ingen acceptans hemifrån att dra iväg på match själv. Jag ser därför alla matcher med Bosse 4 år. Han älskar fotboll men älskar inte att sitta still. Så min självpåhittade taktiska briljans svärtas alltid ner lite av att jag ser delar av matcher från hamburgerkön, toalettkön och från närliggande fotbollsplätt med mål.
Med det sagt så kommer vi nu till matchen jag såg i helgen. Alingsås IF – IFK Norrköping. Det var andra gången jag såg AIF i år och första gången gjorde de kanonmatch men förlorade på det som jag tyckte var brist på allsvensk rutin och cynisk livsåskådning. Med andra ord var de lite för snälla och straffades för det.
Den här matchen var Bosse tämligen lugn så fick se större delen av matchen tämligen ostört. Eller ja, det satt en tantliga från Skaraborg ovan mig som var gnälligare än samtliga gubbhyllor i stan tillsammans. De tyckte inte att det var någon vidare fotboll. Det var det förvisso inte men tycker att de missade målet rejält då det är mer eller mindre omöjligt att klara sig kvar i Allsvenskan med rolig fotboll som nykomling (utan resurser).
Varje gång jag ser en 0-0 match så säger min sambo att jag sett matchen helt i onödan. Det är ett sätt att se på fotboll. Mitt sätt att se på fotboll är att det finns otroligt mycket tjusning i en match som inte är något vidare och som slutar 0-0. Framförallt för att jag såg ett lag som på bara 9 omgångar vuxit sig in i den allsvenska kostymen. Det var betydligt mycket mer cynism och robusthet än vad jag såg mot Djurgården i omgång två.
Rent allmänt så börjar jag ju själv bli gubbig och en av de sakerna jag tyckte var bättre förr var försvarsspel. Alla svenska tränare skulle alltid börja med att sätta försvaret. Tittar man i årets lokala tabeller ser det inte så. Det jag har saknat i de andra lokala matcher jag sett är spelare som är så påkopplade att det alltid blir en duell.
I Alingsås IF finns den spelaren. Hon är egentligen för kort för att vara mittback. Egentligen för tunn för att vara en fysisk spelare men hon har den överlägset bästa inställningen i stan. Jag pratar såklart om Moa Jarl. Inte en gång fick Norrköping spela upp bollen utan att hon var där. Hon vinner inte alla dueller men när man ger motståndaren en smäll samtidigt som den ska ta emot bollen så ökar sannolikheten att den levererar en dålig boll i nästa läge med flera hundra procent. Det ger de defensiva fältarna bättre chans att fånga upp bollen. I Alingsås IF:s fall ganska ofta finländska nyförvärvet Emmaliina Tulkki som ser ganska loj ut men som har seriens längsta ben som hon använder med förtjänst.
Jag rekommenderar alla lokala försvarsspelare att ta sig ner till Mjörnvallen och studera Moas försvarspel. För det räcker inte med att ha inställningen att gå in i duellen. För att hinna in i duellen måste du konstant läsa spelet och vara påkopplad på att bollen kan slås in i din yta. Sen behöver du inte vinna bollen men din motståndare ska inte få emot den på ett enkelt sätt. Moas försvarsspel är fotbollskonst och värd entrébiljetten flera gånger om.
Med det sagt så kommer vi på den andra delen av spelet. Anfallspelet. Är man ett bottenlag kommer alltid bollvinster och omställningar vara en viktig del. I det uppställda spelet har AIF det tufft och det vet nog ledartrojkan om då det är riskminimering som gäller. I denna match troligen lite mer än vad trojkan egentligen vill. I första halvlek så lyckades man sällan få fast bollen då Karin Lundin var väldigt ensam när Moa Öhman fortfarande anpassar sig till tempot efter sina skador. Karins enda offensiva lekkompis var snabba Tilde Karlsson. Tyvärr så fick Tilde bollen för tidigt och för långt ner så även om hon flera gånger sprang förbi sina motståndare hade hon 50 meter kvar att hinna efter gjord fint. Det är en omöjlighet.
Det som hände i andra halvlek var intressant. Det skedde så många gånger att jag tror att det faktiskt var medvetet. Johanna Barth är en av de mest spelskickliga i laget men bygger ofta spelet djupt nerifrån. I andra halvlek var det hon som låg närmare Karin Lundin och gav henne ett alternativ. Med sin spelskicklighet så höll hon kvar bollen i laget så att man kunde sätta Tilde i bättre positioner högre upp. Det ledde till ett par farliga tillfällen och kunde/borde gett en straff. Det ska bli otroligt spännande att följa Tilde då hon har den spets som är den bästa spets en fotbollsspelare kan ha. Snabbhet. Jag vill i kommande matcher se flera taktiska ingrepp som gör att Tilde kan få bollen högre upp oftare.
IFK Norrköping var ett ganska uddlöst lag men var ändå nära ett par gånger i andra halvlek. Det uppstod ett par chanser som jag faktiskt också tror beror på coachning. Min gissning är att AIFs duktiga målvakt Alexandra Blom fått instruktioner om att ta ett par meter ut. Och att hon inte riktigt trivs med det. För under loppet av fem minuter uppstod ett par tillfällen där hon hamnade på mellis i onödan. Där finns det lite att jobba med för målvakstränare Smith och huvudtränare Häggström.
Jag känner att jag hängde ut tanterna från Skaraborg lite onödigt mycket. Dels var det väldigt roligt att höra ett gäng damer med så mycket fotbollskunskap. Sen gnällde jag rätt friskt jag med. Min känsla från läktaren var att AIF fick varenda 50/50 situation emot sig. Och att de nog borde haft en straff. Så jag erkänner att jag var redigt grinig och sur när Karin Lundin fick frispark emot sig när hon än en gång lurat sin försvarare med allmän list som man bara kan få från ett långt liv med fotboll. Jag gick raka vägen hem och såg reprisen och det går inte säga annat än att domaren gjorde en katastrofal bedömning som hittar på en frispark i ett sådant avgörande läge.
Det går att vara arg över ett uteblivet friläge, uteblivna mål och uteblivet skönspel. Det är dock inte min summerande känsla. Alingsås IF har ett allsvenskt lag. Inte bara på pappret utan på plan. Ett lag som kan stå upp och tävla mot de bästa i Sverige. De ska vi vara väldigt stolta över. Sen ber jag till fotbollsgudarna att Moa Jarls kropp står pall för hennes egen hänsynslöshet då det syntes att hon tog stryk i matchen. För hon behövs för att Alingsås IF ska ha ett allsvenskt lag nästa år med.
FREDRIK OLSSON
Tack för din analys av matchen Fredrik.
Och roligt att du och Bosse fick en bra upplevelse.
Det enda jag kan tycka och trycka på är den 12:e spelaren- publiken!!
Vart är alla- kom igen nu Alingsås- vi har ett allsvenskt lag i vår stad.
Visst det finns massor av ursäkter men kom och stötta tjejerna, jag lovar att ni får se kamp och vilja utan dess like och det i lilla Alingsås.
Jag vet att tjejerna vill se och höra många fler – de bjuder på sig själva så släpp handbromsen så ses vi på Mjörnvallen.
Allt Gott!
Robert Ranieli
(fd Sportchef, Alingsås IF)