Fredrik Olsson skriver i dag om det positiva med att det finns fotbollsdjävlar i var och varannan förening och att han gärna hade sett ett forum där alla kunde träffas och prata med likasinnade.
Det var sista dagen innan semestern och jag satt på ett tåg och funderade. Det går åt helvete med alltihop. Om det inte vore nog med krig, pandemi och klimatkris så kommer nu de übersmarta robotarna och tar över. Det är bara att lägga sig ned och vänta på att dö. Jag är född 1981 och de första 35 åren av mitt liv levdes utan större yttre hot. Utan anledning till domedagsprofeter. Jag tror inte på gud men jag tror på något annat. Något större. Jag heter Fredrik och det här är mitt sommarprat.
Ända sedan jag var liten har jag varit en drömmare. “Fredrik är i sin egen värld”, sades det. Nu skall ni få följa med in i min värld. Jag växte upp med fotboll. Var besatt av fotboll. Det vet ni nog redan. Jag älskade att tävla och gör det fortsatt men det finns nu en kärlek som är djupare. Det är något med formen. Lekfullheten. Lagandan.
De senaste dagarna har jag haft en textfras i huvudet. Alla som har varit på fest i Stockholm vet att en sådan kväll alltid slutar med att samtliga AIK:are på festen till slut samlas och sjunger sånger och jag har mot allt vett och förstånd fått en fras på hjärnan från en sång där AIK sjunger om sin tvillingkonkurrent. Så här har texten blivit i mitt huvud:
“Vi är överallt. Och det är inte ni. För vi är Fotbollsdjävlar.”
Jag har ju äran att få arbeta med sport. Varenda dag får jag prata med människor som är som jag. Som delar kärleken till idrotten och till gemenskapen. Det finns gemensamma nämnare med allihop. De brinner för något. De vill hjälpa till och hjälpa andra. De är barnsligt förtjusta i sin egen klubb.
Den galna förtjusningen är verkligen galen. Den får människor att säga knäppa saker och göra saker. Enögd sägs det tydligen. Galenskapen skapar rivalitet och bittra fiender. Jag brukar säga att de värsta antagonisterna oftast är de personer som är mest lika varandra. De som är mest tävlingsinriktade. Hade de varit i samma klubb hade de älskat varandra. Alla som har spelat för Holmalund vet till exempel hur härligt det är att ha Benny Söder i ryggen. Har man en gång spelat för Holmen är man under hans vingar. Är man på andra sidan har man nog helt andra åsikter om den åsiktsstarka lokala profilen. Benny Söder är en fotbollsdjävul.
I jobbet så fick jag nyligen chansen att prata med Niklas Klingberg. En person som har starka åsikter och kan upplevas lite kantig. Jag hade inte förstått vilken fotbollsdjävul han är. Varannan vecka är han pappa. Varannan vecka lever han och andas bara fotboll. Han kollar matcher med alla lag som han har spelare i NIU på Alströmergymnasiet för att kunna ge dem tips och råd, han åker ned nattetid och flyttar sprinklers på Mjörnvallen när juni blir alldeles för torr. Mötet som skulle tagit en timme tog tre timmar.
Jag har ju en gång varit under Benny Söders vingar. På min tid var sorkarna den stora rivalen och jag skall ärligt erkänna att jag var lite nervös när jag skulle börja jobba nära Gerdsken i år. Jag tänkte att de såg mig som rödvit. Jag hade dessutom kvar den gamla rivalitetens känslor mot vissa profiler men det räcker med att snacka med Knicken i två sekunder för att inse att han är av samma underbara skrot och korn. Till min stora glädje kan jag konstatera att Gerdskavallen är full av fotbollsdjävlar.
Jag skulle kunna rabbla upp hundra namn till som alltid ger mig en trevlig fotbollspratstund när vi ses. Jag skänker också en tanke till den fotbollsdjävul som borde varit med oss. En av de mest naturliga ledare vi har haft i den här bygden. Roger Lindberg i Östadkulle. Han finns ju tyvärr inte med oss men det glädjer mig så att hans barn Ida och Jesper går i hans fotspår i ÖSK och att hans fotbollsföljeslagare Martin Broberg fortsätter i klubben.
Jag tror inte på gud. Inte ens lite. Jag tror att vi har ett liv på jorden och det gäller att göra det bästa av det vi har. Det kan tyckas deppigt men jag tänker att det är precis tvärtom. Vi har ett liv på oss och det gäller att få ut så mycket som möjligt av det. Sen har vi bara en planet så vi måste kan inte låta vår egen glädje gå ut över andra.
Det är min enkla livsfilosofi och den får mig tillbaka till här och nu. Den hjälper mig också att påverka det man kan påverka och göra det bästa av den situation man har. Just nu pågår det ett krig, en klimatkris och snart kommer robotar som tar över världen. Vi skall självklart göra vårt bästa för att lösa de problemen. Men vi måste också leva här och nu med en positiv anda. Det är faktiskt så att om det går åt helvete snart är det ännu viktigare att vi har roligt idag.
Jag ser otroligt många positiva tecken på den Alingsåska fotbollshimlen. Det går att vända på allt jag skriver och se problem, men snälla gör inte det. För då blir du en del av det större problemet. Väldigt många landsbygdsklubbar har fått igång sina ungdomsverksamheter igen då det börjades bygga hus på landsbygden, det finns äntligen en klubb som siktar på att ha verksamhet för alla, vi har lag som njuter av att vara på uppflyttningsplats till Allsvenskan, vi har massor av lokala serieledare och vi har en intern kamp i fyran med två unga lag. Jag ser dessutom massa spännande talanger som kommer fram och att träningskulturen bland våra äldre tonåringar är mycket bättre.
Det sägs att med åldern kommer förståndet. Jag har vid ett par tillfällen fått äran att hålla föredrag för gubbdagiset som hålls på Mjörnvallen. Där möts gamla idrottare från alla möjliga klubbar. Visst, det finns en hög grad av hjärtlig rivalitet men det känns ändå alltid som att de är förståndiga nog att släppa prestigen. Det hela blir till en underbar mötesplats för likasinnade. Jag funderar på om det inte skulle behövas något liknande för “yngre”. Ett forum att mötas, prata och byta erfarenheter oss fotbollsjävlar emellan.
Men först en sommar. En semester. Ni som läste min senaste text vet att jag just nu får njuta av varje dag spela fotboll med min 2,5-åring Bosse. Intensiteten har ökat. Dessutom så kom ju äntligen det där regnet som gör att Klingberg får sova om nätterna. Jag har bara ett liv och jag kan inte tänka mig något bättre än att stå i regnet och spela fotboll med en sprudlande glad pojk. Jag tror inte på gud men vet att det finns något större. Fotbollen.
Tack för mig.
FREDRIK OLSSON
Födelseår: 1981.
Familj: Sambo och två små pojkar.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Gräfsnäs IF, Holmalunds IF, Stora Mellby SK, IK
Östria Lambohov, Reymersholms IK, Viking Södermalm.
Lokal favoritklubb: Gräfsnäs IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Leverantör av kläder,
utrustning, pokaler och annat smått och gott.
Mycket läsvärt och bra, Fredrik. En av de bästa jag läst sedan starten av Lokalfotbollen.
Tack!
Bravo Fredrik! Länge leve fotbollen 🙂
Tack!