Peter Elmander skriver i dag om att respekten för varandra inom ett lag är avgörande för att skapa en miljö där alla kan utvecklas.
Hur vi påverkar varandra – och oss själva – genom energi, både positiv och negativ, är något jag har funderat mycket på. Både i arbetslivet, men framför allt inom fotbollen. Energi är en avgörande faktor för framgång, och respekten vi visar varandra är dess viktigaste byggsten.
När jag ser tillbaka på mina år som fotbollsspelare och de lag jag har varit en del av, ser jag en tydlig gemensam nämnare för både framgångar och motgångar: gruppens energi. Jag har varit med om att åka ur divisioner, men också fått uppleva glädjen i att klättra uppåt i seriesystemen. De lag som lyckades hade alltid en stark gruppdynamik, där respekten för varandra var central.
Det var respekten som gjorde att vi vågade misslyckas – och därmed också lyckas. När man kände att laget stod bakom en, att misstag var en del av processen, då vågade man ta de där avgörande besluten. För man visste att ens lagkamrater inte dömde en som person, utan att allt handlade om att laget skulle bli bättre. Det betyder inte att det saknades kritik eller frustration. Självklart kunde man få höra att man gjorde fel, att man borde ha spelat enklare eller tagit ett annat beslut – men det kom från en vilja att lyfta, inte trycka ner. Kritik var inte personlig, utan en del av utvecklingen.
Detta blev ännu tydligare när jag själv fick uppleva fotboll på högre nivå. Där var respekten en oskriven regel. På planen kunde vi göra allt för att vinna, vi kunde ha tuffa närkamper, tjafs och heta ordväxlingar – men utanför planen var det glömt. Man kunde skaka hand med en motståndare efter en match där det smällde rejält och förstå att det bara var en del av spelet. Det fanns en förståelse för att ”ger man sig in i leken, får man leken tåla”.
Men jag kan inte låta bli att känna att dessa två grundpelare – positiv energi och respekt – håller på att försvinna mer och mer. Vi lever i en tid där vi väljer att enbart ta in den input vi själva vill ha. Vi undviker obekväma sanningar och bygger bubblor där vi inte behöver utmanas. Många verkar ha tappat förståelsen för att vi själva är ansvariga för vår egen utveckling och lycka. Istället för att ta ansvar för sin egen resa läggs ansvaret på andra.
Idag hör jag ofta uttryck som ”det måste ske på mina villkor” eller ”jag har rätt till mina känslor”. Och visst, självklart har vi alla rätt att känna det vi känner. Men när dessa uttryck används som sköldar för att slippa kritik, motgångar eller obehagliga sanningar, då blir de ett hinder istället för en styrka.
Jag ser en generation där många aldrig riktigt har fått konfrontera sina egna känslor. För så fort något har känts jobbigt har någon – en förälder, en tränare, en lärare eller någon annan – varit där och skyddat, förklarat bort, eller tröstat genom att lägga skulden på omständigheterna istället för att låta individen hantera situationen. Vi har fått ett samhälle där misslyckanden ses som något farligt, något som måste undvikas till varje pris.
Men hur ska vi då lära oss vad positiv energi faktiskt är, om vi aldrig får inse att vi ibland själva sprider negativ energi? Hur ska vi kunna bygga riktig självkänsla om vi aldrig får stå kvar i motgångar och hitta en väg framåt? Hur ska vi förstå vad respekt verkligen betyder, om vi aldrig får uppleva att den måste förtjänas?
Jag tror att vi måste våga låta unga misslyckas igen. Vi måste skapa miljöer där det är okej att göra fel, men där det också finns en förståelse för att man har ett eget ansvar att förbättra sig. Där kritik inte ses som en attack, utan som en möjlighet till utveckling. Där respekten för andra är lika självklar som respekten för sig själv.
För i slutändan handlar det om just det: energi och respekt. De som förstår kraften i dessa två faktorer – på och utanför planen – har inte bara större chans att lyckas som idrottare, utan också som människor.
PETER ELMANDER
Födelseår: 1985
Familj: Sambo med Johanna och tre barn Melissa 11 år, Isabelle 10 år och Oliver 5 år.
Bor: Alingsås
Klubbar i karriären: Holmalunds IF, Gais, Qviding, AIF, Gerdsken och en till som vi inte vet namnet på än. 🙂
Lokal favoritklubb: Pass.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Tränare i Alingsås KIK F13. Spelare i före detta Holmalunds IF.
Fint skrivet Peter, även på plan kan man sträcka fram en hand ifall det blivit lite tokigt.