När Hammarby gästar Gerdskenvallens konstgräs i kväll blir det sista chansen att se allsvensk fotboll i Alingsås – åtminstone för den här gången.
Nej, ingen Helgens Hetaste med en för tabellen betydelselös AIF-match som enda inslag. Istället kör vi en inför matchen-text av det mer annorlunda slaget.
Visst har Hammarby fortfarande förhoppningar om guldet med två matcher kvar. Men Häcken leder med fyra poäng och måste med andra ord få stora skälvan nu den sista veckan för att inte guldhattarna ska hamna på Hisingen. Och visst kan Djurgården borta vara en svår motståndare för serieledaren, men i sista rundan väntar betydligt beskedligare motstånd i form av Piteå på Bravida Arena. Så visst bör guldet hamna i Göteborg.
Men nu skiter vi i guldstriden för en stund och fokuserar på Alingsås IF. 2025 är för alltid ett historiskt år där det allsvenska äventyret pågått vecka ut och vecka in. Rent resultatmässigt har det så klart varit en besvikelse och känslan är att alingsåsarna ganska snabbt tappade tror på det skulle bli något annat än just ett ettårigt äventyr.
Skadorna hopade sig redan på försäsongen och efter tre raka – och stora – förluster i inledningen av allsvenskan var AIF fast snabbt fast förankrat som jumbo. Visst har laget skakat till och gjort både bra prestationer och spelat matcher som faktiskt inneburit tagna poäng. Men två segrar och tre kryss räcker som alla förstår inte till något annat än en sistaplats efter 24 spelade omgångar.
Den där tidiga tappade tron på framgång tror jag påverkat både snacket på stan och publiktillströmningen. De där avgörande och nervösa höstmatcherna blev aldrig av eftersom avståndet uppåt var för långt och det gröna lagbygget var för tunt. Nu snittar AIF strax över 400 åskådare, vilket endast är bättre än BP och Växjö.
Och jag ska inte kasta sten i glashus. Jag såg en match i våras på Mjörnvallen men under hösten har jag inte kommit i väg för att njuta av allsvensk fotboll live – på hemmaplan. Visst, nio av tio gånger har jag egen fotboll nät matcherna spelas, men jag tror det har funnits ett eller två tillfällen som jag helt enkelt valt en vilodag hemma istället för att ta mig till Alingsås. Även om jag är i stort sett immun mot sträckan Stora Mellby-Alingsås är det skönt att någon dag i veckan stanna i hemsocken, det har blivit tydligt efter ett år med fotbollsåtagande på G-vallen istället för på Brynet.
Men nu ikväll då, tänker vän av ordning. Nja, ikväll är det först träning med lillgrabben och sedan andra familjeåtaganden som pockar på uppmärksamheten. Det betyder att jag inte ska bevittna matchen mot Hammarby. Men trots mitt kanske tveksamma förfall, uppmanar jag er som har möjlighet att ta er till G-vallen i afton. Hammarby är ett av landets bästa lag, det finns landslagsspelare på banan och det finns en hel del lokal förankring i det gäng som för sista gången för säsongen ska försvara de grönvita färgerna i en allsvensk match på hemmaplan.
Att äventyret avslutas med en stormatch känns värdigt på något sätt. Det var en bragd när avancemanget till allsvenskan säkrades förra hösten och nu ska det hela avslutas med stil. Kanske – och troligen – inte med några poäng, men ändå med match mot ett topplag som också är allsvenskans överlägset största publiklag.
Utan att bli alltför negativ kan man konstatera att det i framtiden bör blir en utmaning för orter som Alingsås att ta sig upp till allsvenskan. Troligen en ännu större utmaning än tidigare. Allt fler storklubbar satsar även på damsidan och bara i Västsverige finns numera jättar som Elfsborg och IFK Göteborg i Elitettan.
Vittsjö är än så länge undantaget mot att större städer och större klubbar är de som numera etablerar sig i högsta serien på damsidan. Och jag tror det är precis så vi ska se det. Att det framöver vore ett undantag om klubbar som Alingsås IF, Mallbackens IF eller Lidköpings FK tar sig upp i allsvenskan.
Med det sagt är det inte en omöjlighet att det sker igen, men uppmaningen att gå och se allsvensk fotboll i Alingsås i kväll står fast. Man vet som sagt inte när – eller om – nästa möjlighet dyker upp.
