”Sommarturneringarna lever sitt egna liv”

När man var en liten grabb såg man alltid fram emot sommaren och att åka på cup. Det var säsongens absoluta höjdpunkt att få bädda ner sig i en luftmadrass i ett klassrum utanför Helsingborg ihop med sina bästa kompisar. Springa och käka pizza på pizzerian utanför Ica på torget och köpa med sig några Coca Cola hem. Man kände sig på något sätt stor och vuxen för första gången trots att man bara var 11-12 år. Just pizza och Coca Cola-dieten tog oss också till två cupsegrar. Vad som dock kanske ska nämnas var att det var B-slutspel och D-slutspelet (!) som vi vann.

Under åren har man klarat av en hel del cuper av olika storlek. Från Lysekil och Gullmarscupen till stora mäktiga Gothia Cup. Det är också därifrån jag tänkte ta dagens minne, och berätta att hur dålig vårsäsongen varit så lever alltid cuper sitt egna liv.

När jag var junior spelade jag i kombinationslaget Fristad/Sparsör/Borgstena. Vi var ett gäng med ganska bra fotbollsspelare, men där majoriteten kanske inte hade fotboll högst på sin priolista som det så lätt blir i junioråldern. Säsongen 2012 hade seriespelet gått åt helvete på vårsäsongen, vi låg sist i serien och hade inte vunnit en match. Så det var inte med något direkt sprudlande självförtroende vi gled in i vårt första Gothia Cup någonsin. Men där och då hände något, att åka iväg, bo tillsammans och bli en väldigt fin grupp stärkte oss. Vi tog oss på något märkligt sätt vidare från gruppen, slog ett gäng norrbaggar av bara farten i första slutspelsmatchen (hattrick av undertecknad, mitt livs största merit som fotbollsspelare) och tog oss hela vägen till åttondelsfinal. Där blev Fyllingsdalen från Norge för svåra. Inget att skämmas för skulle det visa sig, då de tog sig till final på Gamla Ullevi där de förlorade mot tvillingarna Simon och Samuel Gustafsons Fässberg. Ändå inte allt för pjåkigt för ett kombinationslag från Borås som inte tagit en enda seger under säsongen.

Med detta sagt så vill jag egentligen bara belysa just det faktum att sommarturneringarna lever sitt egna liv och är helt fantastiska. Alla fotbollsspelare på alla olika nivåer ute i vår lokalfotboll har garanterat ett minne från en sommarcup som de kan berätta historier om än idag. För de allra flesta av oss var det kanske även då vår fotbollskarriär peakade sett till hur roligt man hade.

Så för samtliga här i närområdet är verkligen en ynnest numera att under vecka 29 kunna njuta av världens största fotbollsturnering i Alingsås. När ni står där och tittar på olika lag och matcher så är det inte bara fotboll ni tittar på. Det är tjejer och killar som har sin absolut bästa vecka på året, som glömt allt vad seriespel heter och bara lever i nuet. Det är något oerhört fint att tänka på just det sättet!

Så alla ni ledare, spelare eller föräldrar som ger er ut på turneringar i sommar. Ett stort lycka till, glöm inte pizzan och Coca Colan, och ha jävligt skoj. Och till alla er andra – jag hoppas vi ses i Alingsås på någon plan vecka 29. Ta er gärna och stötta oss i Alingsås IF F19, vore oerhört skoj om vi kunde förbättra fjolårets uttåg i semifinalen. Fridens liljor!

FABIAN ANDERSSON
Födelseår: 1994.
Familj: Mamma, pappa, syster.
Bor: Borås.
Klubbar i karriären: Fristad GoIF, Borgstena IF och Fritsla IF  som spelare. IF Elfsborg, Brämhults IK och Alingsås IF som tränare.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: F19-tränare i Alingsås IF.