Alexandra Roholt fortsätter i dag sin miniserie om hur Alingsås IF tog sig till allsvenskan.
Efter att inlett säsongen på ett otroligt övertygande sätt så låg vi på en första placering i tabellen. Med minst antal insläppta mål hade vi gått och blivit en segermaskin. Ytterligare ett styrkebesked kom när vi mötte Umeå IK hemma på Mjörnvallen. Laget som vid det tillfället låg på andraplats bakom oss och det skulle komma att bli en mäktig toppmatch. Vinst skulle innebära att vi hade möjlighet att rycka lite i tabellen och så blev fallet. Jag tror vi hade 3 målchanser som innebar 3-0 i första halvlek för att sedan stänga matchen i andra halvek. Vi spelade en imponerande fotboll.
Vi gick ut och gjorde jobbet i 90 minuter varje match. Alla visste precis vad de skulle göra och allt kändes så självklart, enkelt och extremt roligt. Jag tror vid den här tidpunkten började folk drömma om vad som faktiskt kunde hända om vi bara fortsatte på samma spår. Känslan var att inget kunde stoppa oss och allt skulle lösa sig så länge vi gjorde jobbet. Vi övertygade nog oss själva och alla andra desto mer när vi vinner mot Sundsvall med 10-0.
Men här någonstans börjar det hela förändras. Vi åker till Studenternas IP och ska spela mot IK Uppsala. Efter 5 minuter gör vi 0-1 och här tror vi att det kommer rulla på och vi ska ännu en gång ta en bekväm vinst. Men nej så är inte fallet. Vi får kämpa i 93 minuter för att vinna med 0-1 och detta är på något sätt det jag ser som vändningen från vår positiva känsla som funnits i laget. Här går det mesta över till frustration och förvirring. Det var som att vi glömde av vår fotbollskapacitet som lag och vi slutar spela på våra styrkor samtidigt som våra svagheter blir framträdande desto mer. Harmonin som vi hade skapat i laget gick över till frustation och den övergången gick snabbt.
Olägligt nog skulle matchen mot Malmö FF komma veckan därpå.. Även detta var en toppmatch, Malmö hade absolut hittat sin form efter att ha inlett lite knackigt medan vi själva var i en svackan som vi bara ville springa upp ifrån. Det var en otrolig match att spela men mäktigast av allt var våra supportrar som hade tagit sig till Malmö för att stötta oss. Tyvärr kunde vi inte belöna dem med 3 poäng utan fick nöja oss med 1 poäng efter 2-2. En match där vi återigen har svårt att hitta vårt eget spel och där individuella prestationer räddar oss. Den svackan vi hade önskat skulle vara kortvarig skulle istället komma att bli väldigt långdragen. Vi avslutar vårsäsongen med en vinst och vi kände alla att sommaruppehållet kunde inte kommit mer lägligt än vad det gjorde.
I omklädningsrummet hade det under en kortare period varit mycket frustation efter både träning och match. Frustrationen grundade sig i att vi alla kände att vi kunde mer och vi kunde bättre men vi fick inte ut det. Vilket såhär i efterhand kan vara svårt att förstå med tanke på att vi låg fortfarande först i tabellen, vi hade inte förlorat en enda match på hela vårsäsongen men ändå fanns det en besvikelse. Det visar på hur mycket detta faktiskt betydde för oss. Hur mycket vi ville prestera ute på planen men också på träningarna. Vi ville göra vår dröm till verklighet men vid det har tillfället kändes det som att drömmen höll på att glida ur våra händer. Vi behövde hitta tillbaka till den harmoniska känslan där allt på planen var självklart, förhoppningsvis kunde sommaruppehållet hjälpa oss.
Läs första delen av miniserien.
ALEXANDRA ROHOLT
Födelseår: 1998.
Familj: Mamma, pappa & storebror.
Bor: Göteborg.
Klubbar i karriären: Henåns IF, Stenungsunds IF, Qviding FIF, Alingsås IF.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Alingsås IF.14
