Stefan Carlsson gör i dag sitt sista gästspel här på sajten. Han rundar av säsongen med tänkvärda rader om hur man skapar en kultur som håller i både med- och motgång.
”’Kultur’ är ett märkligt ord i idrott, alla använder det men ingen kan förklara innebörden. Alla klubbar älskar att prata om hur de bygger en kultur, men i slutändan bryr sig alla bara om en sort: vinnarkulturen.”
Citatet är hämtat från Fredrik Backmans bok Björnstad, en roman som beskriver vilka problem vinnarkulturen kan ge upphov till. Om framgång, yta eller ära är det enda som svetsar samman, vad finns då kvar när dessa försvinner? Alla som sysslar med någon form av idrott eller spel vet att för varje vinst kommer förlusten närmare. Ingen vinner i en evighet. Vad som finns kvar då, i motgångens stund, är det inte det som egentligen har betydelse?
Backman fortsätter: ”Vi älskar alltid vinnare, trots att de väldigt sällan är lätta personer att tycka om. De är nästan alltid besatta och själviska och hänsynslösa. Det spelar ingen roll. Vi förlåter dem. Vi gillar dem när de vinner.”
Men älskar vinnaren alltid sig själv? Om normen är seger blir allt annat ett misslyckande. Glädjen över framgången tenderar då också att bli fadd. Många stora idrottsstjärnor väljer att efter till exempel målgång svara: ”Lättnad” på den uttjatade frågan: ”Vad känner du nu?” All träning och alla förberedelser har ju genomförts för att uppnå just detta mål. När så triumfen blir verklighet uteblir euforin. Alla vi som hatar att förlora kan känna igen oss i att ilskan och besvikelsen över förlusten i det lättsamma brädspelet på lördagskvällen, alltid är större än glädjen över en eventuell vinst.
I medgång är det lätt att vara stor, men det är i motgång din verkliga karaktär testas. Vem är du då, eller, vem vill du vara?
Att gå över lik är en egenskap människan kan välja att ha, liksom egoism och själviskhet. Men det är inte dessa som har gjort vår art till planetens mest framgångsrika. Vår förmåga att hjälpa varandra, även individer vi alldeles nyligen stött på, och att kommunicera och därmed kunna dela med oss av våra lärdomar, gav oss fördelar gentemot betydligt starkare, större och farligare djur.
Lagsporter handlar om att bygga en vi-känsla. Men det många ofta glömmer är att denna tillhörighet till gruppen är väldigt tidsbegränsad. I många fall sträcker den sig inte längre än matchtiden, i andra över någon enstaka säsong. Hur som helst är den aldrig evig. För att utvecklas, förändras till det bättre, behöver vi intryck utifrån. Vi behöver inspireras av människor som vågar se problem ur en annan synvinkel, som kan utveckla tankar inskränktheten hindrat oss att tänka. Navelskådning allena är sällan produktivt.
Ordet kultur har sin grund i latinet och betydelserna ”odling”, ”bearbetning” och ”bildning”. Låt oss komma ihåg det när vi tillsammans hjälps åt att bilda, bearbeta och odla våra föreningar och samhällen. De är ständigt stadda i utveckling, tack vare såväl trotjänare och nykomlingar som utbölingar och infödda. På armar stärkta av empati, medmänsklighet och omsorg kan vi bära varandra och gruppen till framgång och ära, och när den oundvikliga dagen kommer då vi faller ska samma värme, omtanke och medkänsla åter ge oss styrka att lyfta oss framåt och uppåt igen.
STEFAN CARLSSON
Födelseår: 1975.
Familj: Ja.
Bor: Vårgårda.
Klubbar i karriären: Larvs FK och Södra Härene IF.
Lokal favoritklubb: Södra Härene IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Styrelseuppdrag (sekreterare) i Södra Härene IF.
Förträfflig epilog i ditt krönikeskrivande på denna sida 2022!